Igår lördag spelade Oranje den första inomhusturneringen för vintern.
Vi ställde upp i Skinkcupen i Kungsängen. Förra året gjorde vi en bedrövlig insats och slutade som gruppjumbo. I år skulle vi gå till slutspel!
Första matchen var väldigt viktig. Vi mötte Munsö, som vi känner sen serien för två år sen. Ett lag som vi kände att vi behövde slå för att gå vidare. Jannis hade fastnat i stan och hann inte till matchstart, så vi var bara en avbytare.
I vanlig Oranje-ordning inledde vi första matchen svagt, och motståndarna kunde ta ledningen på hörna, efter klart bristfällig markering. Sen ryckte vi upp oss och tog över spelet mer, men 0-2 trillade ändå in, återigen på en hörna. Hille tryckte in 1-2, men närmare än så kom vi tyvärr inte.
En ganska dålig förstamatch, men vi hade i alla fall avslutat skapligt.
Andra matchen mötte vi ett lag med det skräckinjagande namnet Syrianska, med Syrianska-tröjor. Det visade sig vara ett riktigt bra lag, och vi förlorade med 1-6, efter bland annat två blunders av undertecknad, som resulterade i att motståndarna kunde lägga in bollen i öppet mål.
Väl stora siffror, men vi mötte ett bättre lag.
Nu var vi piskade att vinna de två sista för att ha chans att gå vidare. Vi mötte i tredje matchen ett lag vid namn Mico hjärta Bianco, som trots namnet också var riktigt bra. Nu började vi bra, och krympte ytor förnämligt. Vi lyckades dessutom ta ledningen med 1-0 efter en fin pass av Jannis och en beslutsam Andreas. Motståndarna kvitterade och tog ledningen med 2-1, men vi lyckades kvittera igen, när Jannis dunkade in sin egen retur. Tyvärr åkte vi på en utvisning på nyss nämnda målskytt med några minuter kvar och när vi inte heller lyckades minimera misstagen på slutet blev det förlust med 2-4. Ändå en ganska bra match, som hade kunnat sluta annorlunda.
Sista matchen bestämde vi oss för att vinna, trots att hopp om avancemang var ute. Och det gjorde vi också, 2-0. Vi gjorde återigen en ganska bra match, där våra misstag inte ledde till baklängesmål. Hille var ett monster offensivt (även om det "bara" blev ett mål, avgörande 2-0), och ettan gjorde Mats vackert på en fin pass från Jannis.
Sammanfattningsvis - vi hade med nån avbytare till och framförallt lite bättre spel från början kunnat gå vidare från gruppen, men ändå en godkänd insats. Det är som utomhussäsongen i år, minimerar vi våra egna misstag över hela banan så blir resultatet ett helt annat.
Nu siktar vi in oss på att vara med i nån turnering till innan vi tar hem Svass-cupen i slutet av februari! ;-)
/Boss
söndag 12 december 2010
torsdag 11 november 2010
måndag 18 oktober 2010
Nåt för Oranje?
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/elitserien/aik/article7972014.ab
lördag 16 oktober 2010
0-7 i cupen mot Saltsjöbaden
Cupen blev inget framgångståg i år. 0-1 på straff före matchen, 0-3 i halvtid och som sagt 0-7 efter 90 minuter ...
Vi hoppas på bättre fokus på kvällens ölande.
Vi hoppas på bättre fokus på kvällens ölande.
fredag 15 oktober 2010
Stockholm Cup-truppen!
Här är stjärnorna som ska ta vårt första steg mot Europaspel imorgon lördag:
Gustav (mv)
Kim
Jonker
Erik
Gunnar
Henning
Adam
Kamal
Calle
Martin W
Hille
Patrick
Jannis
Jonathan
Peter
Tom (ev.)
En stor och stark trupp - goda förutsättningar. Nu ska det bara omsättas i bra spel och hårt slit!
/Boss
Gustav (mv)
Kim
Jonker
Erik
Gunnar
Henning
Adam
Kamal
Calle
Martin W
Hille
Patrick
Jannis
Jonathan
Peter
Tom (ev.)
En stor och stark trupp - goda förutsättningar. Nu ska det bara omsättas i bra spel och hårt slit!
/Boss
onsdag 13 oktober 2010
Sexans/sjuans tuffaste träningar?
Adam listade i sin årskrönika en rad förklaringar till årets debacle. Kanske borde han även ha tagit upp att vi har för tuffa träningar. Eller vad säger Douglas och Mats ...?
lördag 9 oktober 2010
Årskrönika
Från sjuans stolthet till sämst i sexan - sagan om Oranje 2010
Det finns många anledningar till att det stolta orangeklädda laget spelar i division 7 nästa år, och att sejouren i sexan blev ettårig denna gång. Nedan tänker jag lista de viktigaste:
Spelschemat. Vi fick spela nästan hälften av matcherna på fredagkvällar, som ju är vikt för fredagsmys och återhämtning. Resultat? Vi tog en enda fredagspoäng, i sista omgången när Ljungbacken hade plockat fram chipspåsarna och gjort det bekvämt för sig.
Namnleken. Inför varje match lekte vi en namnlek för att alla skulle veta vad de senaste nyförvärven heter. Tyvärr valde vi att leka ”ett skepp kommer lastat”, vilket innebar att alla spelar fick ett kodnamn i stil med ”bananer”, "apelsiner" eller ”smuggelcigaretter”. Alla kodnamn var inte lika genomskinliga.
Bortamatcherna. Vi tvingades åka över hela länet för att spela matcher i andra kommuner, vilket innebar att vi exempelvis fick spela bortamatchen mot Kallhäll med 10 man eftersom halva matchtruppen inte hittade eller hann till matchplanen. ”Vilken tunnelbanestation är det?” var den vanligaste frågan bland de som sen inte dök upp. Enda bortapinnen kom mot Atleterna, eftersom stora mossen var en återkommande arena så hittade vi till slut dit, genom villadjungeln.
Bytena. Våra tidigare så fruktade hockeybyten blev i förklenande ordalag omnämnda som ”innebandybyten” av elaka motståndartungor i seriens inledning. Helt plötsligt såg vi oss själva som småfjolliga gymnastikhallsnördar med pannband istället för enkelspåriga muskelmonster utan en tand kvar i käften. Hur många närkamper vinner man då?
Matchrapporterna. Så gott som alla motståndarlag hade fina, väluppdaterade hemsidor ända tills de förlorade en match. Då uteblev eller försenades matchrapporterna å det grövsta. Detta underminerade vårt scoutingarbete och gjorde oss till ett lätt mål eftersom alla kunde läsa våra förlustrapporter och planera därefter.
Matchlängden. Hade vi fått gehör för vårt krav på 45-minutersmatcher så hade vårens poängskörd varit mycket större: 7 poäng istället för 0 på de tre första matcherna, till exempel. Men icke, förbundet vågade inte stå upp för fotbollen mot traditionens tyngd och ungtupparna i serie 6b:s övriga lag. Vem fan orkar spela i en och en halv timme?
Atlas kollaps. Vårens kometlag åkte på pumpen mot de orange krigarna och hämnades genom att sluta ta poäng. Ett lag som slår serietvåan VAIK med 6-0 kan omöjligen vara tillräckligt dåligt för att åka ur den här serien, så det måste varit den gamla vendettan mellan Atlas och Oranje som låg bakom. Detta gav Björnligan en gratisbiljett in i serien.
Copyrightintrång. En initierad källa säger att FC Björnligan inte har licens på att använda figurer som tillhör Walt Disney Corporation® på sina matchtröjor. Det går inte att överskatta betydelsen av de ökade merchandise- och publikintäkter som varumärkessnyltandet inneburit. Ett lag kan inte bli så mycket bättre på hösten utan att öppna plånboken under transferfönstret.
Utvisningarna och straffarna. Våra motståndare drog strategiskt på sig utvisningar, vissa om att vi har mycket svårt att ställa om vår matchplan efter en saknad motspelare. Vi tog inga poäng i matcher där vi blivit en man mer. Vi fick 3 straffar emot oss, motståndarna missade samtliga. Detta psykiska spel var givetvis ett sätt att säga att de inte behöver straffar för att göra mål på oss, och resultatet blev detsamma som för utvisningarna: inte i någon match där motståndarna missade en straff tog vi poäng.
Domaren. Det var domarens fel.
Ålders- och utbildningsstrukturen. Samtliga Oranjespelare är utbildare läkare, civilingenjörer, civilekonomer och jurister. Denna fyrdubbla utbildningsryggsäck orsakar stora studieskulder som kräver jobb dygnets alla timmar (vilket kan inverka menligt på matchformen), men framförallt påverkar det våra riskbedömningar i matcherna. Ingenjören kan räkna ut vilka ofattbara krafter som är inblandade i en närkamp, läkaren vet vilka ben som kan gå sönder, ekonomen hur mycket det kan kosta i utebliven inkomst, och juristen vet precis hur mycket motståndarna kan stämma oss på om det mot förmodan är de som går sönder.
Strumpdebaclet. Vår materialförvaltare/tränare/lagledare/
kassör/ordförande/reservmålvakt Bud visade ingen som helst respekt för sin förstnämnda roll, då han upprepade gånger delade ut två vänster- eller högerstrumpor till tongivande spelare. Ryktet säger exempelvis att Jannis spelade med två L-märkta strumpor i de första 16 matcherna. Och ärligt talat, hur lätt är det att göra mål med två vänsterfötter?
Det finns många anledningar till att det stolta orangeklädda laget spelar i division 7 nästa år, och att sejouren i sexan blev ettårig denna gång. Nedan tänker jag lista de viktigaste:
Spelschemat. Vi fick spela nästan hälften av matcherna på fredagkvällar, som ju är vikt för fredagsmys och återhämtning. Resultat? Vi tog en enda fredagspoäng, i sista omgången när Ljungbacken hade plockat fram chipspåsarna och gjort det bekvämt för sig.
Namnleken. Inför varje match lekte vi en namnlek för att alla skulle veta vad de senaste nyförvärven heter. Tyvärr valde vi att leka ”ett skepp kommer lastat”, vilket innebar att alla spelar fick ett kodnamn i stil med ”bananer”, "apelsiner" eller ”smuggelcigaretter”. Alla kodnamn var inte lika genomskinliga.
Bortamatcherna. Vi tvingades åka över hela länet för att spela matcher i andra kommuner, vilket innebar att vi exempelvis fick spela bortamatchen mot Kallhäll med 10 man eftersom halva matchtruppen inte hittade eller hann till matchplanen. ”Vilken tunnelbanestation är det?” var den vanligaste frågan bland de som sen inte dök upp. Enda bortapinnen kom mot Atleterna, eftersom stora mossen var en återkommande arena så hittade vi till slut dit, genom villadjungeln.
Bytena. Våra tidigare så fruktade hockeybyten blev i förklenande ordalag omnämnda som ”innebandybyten” av elaka motståndartungor i seriens inledning. Helt plötsligt såg vi oss själva som småfjolliga gymnastikhallsnördar med pannband istället för enkelspåriga muskelmonster utan en tand kvar i käften. Hur många närkamper vinner man då?
Matchrapporterna. Så gott som alla motståndarlag hade fina, väluppdaterade hemsidor ända tills de förlorade en match. Då uteblev eller försenades matchrapporterna å det grövsta. Detta underminerade vårt scoutingarbete och gjorde oss till ett lätt mål eftersom alla kunde läsa våra förlustrapporter och planera därefter.
Matchlängden. Hade vi fått gehör för vårt krav på 45-minutersmatcher så hade vårens poängskörd varit mycket större: 7 poäng istället för 0 på de tre första matcherna, till exempel. Men icke, förbundet vågade inte stå upp för fotbollen mot traditionens tyngd och ungtupparna i serie 6b:s övriga lag. Vem fan orkar spela i en och en halv timme?
Atlas kollaps. Vårens kometlag åkte på pumpen mot de orange krigarna och hämnades genom att sluta ta poäng. Ett lag som slår serietvåan VAIK med 6-0 kan omöjligen vara tillräckligt dåligt för att åka ur den här serien, så det måste varit den gamla vendettan mellan Atlas och Oranje som låg bakom. Detta gav Björnligan en gratisbiljett in i serien.
Copyrightintrång. En initierad källa säger att FC Björnligan inte har licens på att använda figurer som tillhör Walt Disney Corporation® på sina matchtröjor. Det går inte att överskatta betydelsen av de ökade merchandise- och publikintäkter som varumärkessnyltandet inneburit. Ett lag kan inte bli så mycket bättre på hösten utan att öppna plånboken under transferfönstret.
Utvisningarna och straffarna. Våra motståndare drog strategiskt på sig utvisningar, vissa om att vi har mycket svårt att ställa om vår matchplan efter en saknad motspelare. Vi tog inga poäng i matcher där vi blivit en man mer. Vi fick 3 straffar emot oss, motståndarna missade samtliga. Detta psykiska spel var givetvis ett sätt att säga att de inte behöver straffar för att göra mål på oss, och resultatet blev detsamma som för utvisningarna: inte i någon match där motståndarna missade en straff tog vi poäng.
Domaren. Det var domarens fel.
Ålders- och utbildningsstrukturen. Samtliga Oranjespelare är utbildare läkare, civilingenjörer, civilekonomer och jurister. Denna fyrdubbla utbildningsryggsäck orsakar stora studieskulder som kräver jobb dygnets alla timmar (vilket kan inverka menligt på matchformen), men framförallt påverkar det våra riskbedömningar i matcherna. Ingenjören kan räkna ut vilka ofattbara krafter som är inblandade i en närkamp, läkaren vet vilka ben som kan gå sönder, ekonomen hur mycket det kan kosta i utebliven inkomst, och juristen vet precis hur mycket motståndarna kan stämma oss på om det mot förmodan är de som går sönder.
Strumpdebaclet. Vår materialförvaltare/tränare/lagledare/
kassör/ordförande/reservmålvakt Bud visade ingen som helst respekt för sin förstnämnda roll, då han upprepade gånger delade ut två vänster- eller högerstrumpor till tongivande spelare. Ryktet säger exempelvis att Jannis spelade med två L-märkta strumpor i de första 16 matcherna. Och ärligt talat, hur lätt är det att göra mål med två vänsterfötter?
Matchrapport: Oranje - Ljungbacken 4-4
Årets sista seriematch, där ett i tabellen avsågat Oranje visade att liket trots allt lever.
Vi pratade före matchen om hur mycket roligare det är när vi verkligen går in och sliter i 90 minuter istället för att uppträda så håglöst som vi har gjort under stor del av hösten. Detta skulle bli avstampet inför nästa säsong, då vi siktar på att ta oss upp i sexan direkt igen.
En befarat klen matchtrupp blev till slut ganska stor, när Douglas, Klas, Mats och Jonathan kunde komma loss från sina övriga åtaganden. Mycket viktigt, annars hade nog denna match slutat annorlunda.
Vi börjar matchen väldigt bra, och skapar en del chanser. Bland annat ska Gunnar ha en straff i matchens inledning, men trots att domaren ser ut att hämta luft för att blåsa kommer ingen signal. Ljungbacken är som vi vet ett spelskickligt och kvickt lag, men i inledningen får de inte ut så mycket av det. Efter vår fina inledning börjar dock de gulklädda ta över matchen lite och i samma veva kommer 0-1 efter ett hårt och lurigt skruvat skott en bit utanför straffområdet. Perioden efter målet tillhör fortsatt Ljungbacken, men bara knappt. De är lite farligare och har ett bättre spel, men vi skapar ändå lite halvchanser och en och annan riktigt farlig chans, dock utan att få in bollen. Bland annat fastnade Patricks vänsterkanon som slickade kryssribban på näthinnan. Sen får Adam frispark i favoritläge ...
Frispark utanför straffområdet ute på vänstersidan har vi nu lärt oss vad det betyder med Adam i laget. Några stegs ansats och årets tredje mål från samma ställe var ett faktum, när bollen dyker ner i bortre hörnet. Ruskigt skönt och inte helt orättvist. Nu kommer vi tillbaka in i matchen, både resultatmässigt och inställningsmässigt, och vi går till halvtidsvila med 1-1.
Spelmässigt har vi inte gjort nån strålande halvlek, men ändå helt okej, men det som glädjer ett sargat coachhjärta är att alla visar just detta - hjärta. Det är egentligen det enda jag begär.
Vi är dock överens om att vi inte är nöjda, vi vill vinna matchen, och börjar andra halvlek riktigt bra. Ljungbacken får inte längre operera lika fritt på mitten, och vi kliver in i närkamperna med självförtroende. Därför kommer Ljungbackens 2-1 både oväntat och olyckligt. En hörna nickas i trängt läge i ryggen på nån av våra backar och in via målvakts-Gustavs axel (eller gick den direkt på axeln?). Frustrerande, men vi spelar bra och har hopp om att kvittera snart.
Det gör vi inte, utan 3-1 kommer på en frispark utifrån där bollen dyker ner under ribban lite mer än vad Gustav har räknat med. Uppförsbacke, men befriande nog ger vi oss inte för det. Vi fortsätter att skapa och slita, och halvvägs in i halvleken får vi en efterlängtad straff. Jannis blir fälld av målvakten i friläge, men sanningen är att målisen var på bollen så detta är något av en gåva. Dock fick vi ju ingen straff i början, så kanske jämnade det ut sig. Vi bad dock inte om ursäkt, utan Adam kliver fram och gör som han brukar från 11 meter - mål. Målvakten går åt rätt håll, men straffen är otagbar.
2-3 och blodvittring. Jannis får ett läge strax efteråt igen, men lobbskottet dyker strax efter ribban. Men det dröjer inte länge innan Jannis får ännu ett friläge efter en vacker passning av Andreas. Löpduell mot målvakten, där Jannis hinner först och kan peta bollen förbi och lägga in kvitteringen i det övergivna målet. Så jävla skönt!
Nu känns vi som det starkare laget, och trepoängaren är inom räckhåll. Dock händer det som vi har vant oss vid den här säsongen, en omedelbar käftsmäll som replik. Bara några minuter senare möter en guling en hörna i främre delen av straffområdet och skarvar in bollen hårt och snyggt via bortre stolpen. Riktigt tungt, nu när vi slitit oss tillbaka in i matchen. Ska vi orka resa oss en tredje gång ...? Jajamensan!
Antagligen blev en lagkamrat avundsjuk på den snygga 4-3-nicken, och ville inte vara sämre själv. Olyckligtvis valde han att göra det vid eget mål, när han skarvar in Kamals hörna i egen kasse via bortre stolpen. Marginalerna som det känns som vi har haft mot oss under matchen är nu på vår sida.
I slutskedet skapas det chanser åt båda hållen, där Andreas får ett bra läge med huvudet (som går utanför) och Jonathan gör allt rätt framför mål med löpning, pet förbi målvakten, men där han kommer för nära kortlinjen och inte hinner få kontroll på bollen innan den smiter över.
Och med två minuter kvar kommer vårt 5-4-mål. Tyvärr är målskytten Jonathan offside och domaren blåser (troligen) korrekt av. Jannis, som gör en riktigt bra match, är lite för osjälvisk efter att ha dragit två motståndare och skapat ett utmärkt läge tio meter från mål. En mindre snäll forward hade satt på skygglapparna och försökt bli hjälte själv.
Detta förändrar dock inte helhetskänslan av matchen, som blir positiv. Skönt också att veta att de hade en bra trupp - saxat från Ljungbackens hemsida: "Även Calle kan vara med. Kul att vi ÄNTLIGEN verkar få ihop en vettig trupp. Jävligt viktigt att vi får till en bra match ikväll så vi har något att bygga på i Stockholm cup. "
Äntligen visar vi att vi är beredda att ta slitet, och vi visar inställning, energi och hjärta i 90 minuter - ruskigt skönt att se. Om vi tar med oss det till nästa säsong och även börjar spela runt ännu bättre kommer det att bli roligt i sjuan.
Trevlig avslutning på en i det stora hela bedrövlig säsong. Men nu tar vi nya tag och hälsar division 6 välkommen 2012.
Nu tar vi hem cupen! :-)
/Boss
Vi pratade före matchen om hur mycket roligare det är när vi verkligen går in och sliter i 90 minuter istället för att uppträda så håglöst som vi har gjort under stor del av hösten. Detta skulle bli avstampet inför nästa säsong, då vi siktar på att ta oss upp i sexan direkt igen.
En befarat klen matchtrupp blev till slut ganska stor, när Douglas, Klas, Mats och Jonathan kunde komma loss från sina övriga åtaganden. Mycket viktigt, annars hade nog denna match slutat annorlunda.
Vi börjar matchen väldigt bra, och skapar en del chanser. Bland annat ska Gunnar ha en straff i matchens inledning, men trots att domaren ser ut att hämta luft för att blåsa kommer ingen signal. Ljungbacken är som vi vet ett spelskickligt och kvickt lag, men i inledningen får de inte ut så mycket av det. Efter vår fina inledning börjar dock de gulklädda ta över matchen lite och i samma veva kommer 0-1 efter ett hårt och lurigt skruvat skott en bit utanför straffområdet. Perioden efter målet tillhör fortsatt Ljungbacken, men bara knappt. De är lite farligare och har ett bättre spel, men vi skapar ändå lite halvchanser och en och annan riktigt farlig chans, dock utan att få in bollen. Bland annat fastnade Patricks vänsterkanon som slickade kryssribban på näthinnan. Sen får Adam frispark i favoritläge ...
Frispark utanför straffområdet ute på vänstersidan har vi nu lärt oss vad det betyder med Adam i laget. Några stegs ansats och årets tredje mål från samma ställe var ett faktum, när bollen dyker ner i bortre hörnet. Ruskigt skönt och inte helt orättvist. Nu kommer vi tillbaka in i matchen, både resultatmässigt och inställningsmässigt, och vi går till halvtidsvila med 1-1.
Spelmässigt har vi inte gjort nån strålande halvlek, men ändå helt okej, men det som glädjer ett sargat coachhjärta är att alla visar just detta - hjärta. Det är egentligen det enda jag begär.
Vi är dock överens om att vi inte är nöjda, vi vill vinna matchen, och börjar andra halvlek riktigt bra. Ljungbacken får inte längre operera lika fritt på mitten, och vi kliver in i närkamperna med självförtroende. Därför kommer Ljungbackens 2-1 både oväntat och olyckligt. En hörna nickas i trängt läge i ryggen på nån av våra backar och in via målvakts-Gustavs axel (eller gick den direkt på axeln?). Frustrerande, men vi spelar bra och har hopp om att kvittera snart.
Det gör vi inte, utan 3-1 kommer på en frispark utifrån där bollen dyker ner under ribban lite mer än vad Gustav har räknat med. Uppförsbacke, men befriande nog ger vi oss inte för det. Vi fortsätter att skapa och slita, och halvvägs in i halvleken får vi en efterlängtad straff. Jannis blir fälld av målvakten i friläge, men sanningen är att målisen var på bollen så detta är något av en gåva. Dock fick vi ju ingen straff i början, så kanske jämnade det ut sig. Vi bad dock inte om ursäkt, utan Adam kliver fram och gör som han brukar från 11 meter - mål. Målvakten går åt rätt håll, men straffen är otagbar.
2-3 och blodvittring. Jannis får ett läge strax efteråt igen, men lobbskottet dyker strax efter ribban. Men det dröjer inte länge innan Jannis får ännu ett friläge efter en vacker passning av Andreas. Löpduell mot målvakten, där Jannis hinner först och kan peta bollen förbi och lägga in kvitteringen i det övergivna målet. Så jävla skönt!
Nu känns vi som det starkare laget, och trepoängaren är inom räckhåll. Dock händer det som vi har vant oss vid den här säsongen, en omedelbar käftsmäll som replik. Bara några minuter senare möter en guling en hörna i främre delen av straffområdet och skarvar in bollen hårt och snyggt via bortre stolpen. Riktigt tungt, nu när vi slitit oss tillbaka in i matchen. Ska vi orka resa oss en tredje gång ...? Jajamensan!
Antagligen blev en lagkamrat avundsjuk på den snygga 4-3-nicken, och ville inte vara sämre själv. Olyckligtvis valde han att göra det vid eget mål, när han skarvar in Kamals hörna i egen kasse via bortre stolpen. Marginalerna som det känns som vi har haft mot oss under matchen är nu på vår sida.
I slutskedet skapas det chanser åt båda hållen, där Andreas får ett bra läge med huvudet (som går utanför) och Jonathan gör allt rätt framför mål med löpning, pet förbi målvakten, men där han kommer för nära kortlinjen och inte hinner få kontroll på bollen innan den smiter över.
Och med två minuter kvar kommer vårt 5-4-mål. Tyvärr är målskytten Jonathan offside och domaren blåser (troligen) korrekt av. Jannis, som gör en riktigt bra match, är lite för osjälvisk efter att ha dragit två motståndare och skapat ett utmärkt läge tio meter från mål. En mindre snäll forward hade satt på skygglapparna och försökt bli hjälte själv.
Detta förändrar dock inte helhetskänslan av matchen, som blir positiv. Skönt också att veta att de hade en bra trupp - saxat från Ljungbackens hemsida: "Även Calle kan vara med. Kul att vi ÄNTLIGEN verkar få ihop en vettig trupp. Jävligt viktigt att vi får till en bra match ikväll så vi har något att bygga på i Stockholm cup. "
Äntligen visar vi att vi är beredda att ta slitet, och vi visar inställning, energi och hjärta i 90 minuter - ruskigt skönt att se. Om vi tar med oss det till nästa säsong och även börjar spela runt ännu bättre kommer det att bli roligt i sjuan.
Trevlig avslutning på en i det stora hela bedrövlig säsong. Men nu tar vi nya tag och hälsar division 6 välkommen 2012.
Nu tar vi hem cupen! :-)
/Boss
fredag 8 oktober 2010
4-4 mot Ljungbacken i årets sista seriematch!
Tack alla kvällens krigare för att vi avslutar säsongen positivt. Spelmässigt har vi ännu mer att ge, men äntligen visar vi vilja, inställning och framförallt en jävla stark lagmoral när vi hämtar in 1-3 till 3-3 och sen 3-4 till 4-4. Vi har 5-4 inne också i slutet, men det blåses av för offside (korrekt).
Adam tvåmålsskytt på frispark och straff (fixad av Jannis, och till viss del domaren), Jannis gör ett och de gör ett självmål på hörna av Kamal (tror jag?).
Längre matchrapport kommer inom kort (denna gång gör den nog verkligen det, roligare att skriva när vi gör en bra match).
Med fler såna här insatser hade det kanske blivit division 6 även nästa år.
/Mister
Adam tvåmålsskytt på frispark och straff (fixad av Jannis, och till viss del domaren), Jannis gör ett och de gör ett självmål på hörna av Kamal (tror jag?).
Längre matchrapport kommer inom kort (denna gång gör den nog verkligen det, roligare att skriva när vi gör en bra match).
Med fler såna här insatser hade det kanske blivit division 6 även nästa år.
/Mister
torsdag 7 oktober 2010
Truppen till årets sista seriematch!
De krigare som ska försvara våra färger i årets sista seriematch är i dagsläget:
Gustav
Kim
Jonker
Mats
Klas
Douglas
Gunnar
Adam
Calle
Kamal
Hille
Patrick
Andreas A
Jannis
Nu avslutar vi säsongen bra och har nåt positivt att ta med oss till vintervilan och cupmatchen nästa helg!!
/Boss
Gustav
Kim
Jonker
Mats
Klas
Douglas
Gunnar
Adam
Calle
Kamal
Hille
Patrick
Andreas A
Jannis
Nu avslutar vi säsongen bra och har nåt positivt att ta med oss till vintervilan och cupmatchen nästa helg!!
/Boss
tisdag 5 oktober 2010
Stockholm Cup-motståndare klara!
Vi möter division 7-laget Saltsjöbadens IF nästa lördag, 16/10, på deras hemmaplan i Saltsjöbaden.
De kom trea i sin division, och verkar vara ett ungt gäng. Lite som Kallhäll, fast förhoppningsvis några klasser sämre ... :-)
Det mötet ska vi kunna vinna om vi går in för det!
/Boss
De kom trea i sin division, och verkar vara ett ungt gäng. Lite som Kallhäll, fast förhoppningsvis några klasser sämre ... :-)
Det mötet ska vi kunna vinna om vi går in för det!
/Boss
onsdag 29 september 2010
1-4 mot Ibero ikväll
Vi gör 25 bedrövliga minuter i matchens inledning och förlorar där matchen (underläge 0-3). Sen vaknar vi och resten av halvleken är jämn, och vi gör dessutom ett snyggt mål (grymt förarbete av Hille, bra avslutning och löpning av Jannis).
Andra halvlek rycker vi upp oss och spelar rätt bra så länge vi orkar. I slutet tröttnar vi lite och de tillåts göra 4-1 när vi flyttat upp folk och spelar med trebackslinje.
Trist att vi fortfarande inte lärt oss att det är mycket roligare när vi spelar rejält, distinkt och med energi. Men skönt ändå att vi gör en avsevärt bättre andra halvlek.
Längre matchrapport kommer inom kort.
/Boss
Andra halvlek rycker vi upp oss och spelar rätt bra så länge vi orkar. I slutet tröttnar vi lite och de tillåts göra 4-1 när vi flyttat upp folk och spelar med trebackslinje.
Trist att vi fortfarande inte lärt oss att det är mycket roligare när vi spelar rejält, distinkt och med energi. Men skönt ändå att vi gör en avsevärt bättre andra halvlek.
Längre matchrapport kommer inom kort.
/Boss
tisdag 28 september 2010
Truppen mot Ibero imorgon!
Här är de som ska besegla Iberos öde imorgon:
Kim
Martin W
Jonker
Klas
Hille
Peter
Jannis
Patrick
Kennedy
Claes H
Max Åvall
Nicos
/Boss
Kim
Martin W
Jonker
Klas
Hille
Peter
Jannis
Patrick
Kennedy
Claes H
Max Åvall
Nicos
/Boss
söndag 26 september 2010
0-5 mot Kallhäll
Dagens möte med serieledarna och de i praktiken säkra seriesegrarna började ganska illa, när vi var 9 man till start, som blev 10 man efter en kvart när Henning kom. I början av andra halvlek skadade sig Henrik, och då var vi i praktiken 9 man igen. Eller kanske 9,5 i alla fall, Henrik bet ihop och var kvar på banan, men kunde inte springa alls i princip.
Vi inleder bra och håller nollan i 20-25 minuter. Bra försvarsspel, vi ligger tätt på motståndarna och sänker tempot så mycket vi kan för att få in Kallhäll i samma tempo. Vilket lyckas till stor del.
Vid 0-1 lyckas vi till och med skapa flera farliga chanser, där Hille har ett avslut som tyvärr går mitt på mål samt ett fritt läge till vänster i straffområdet, men i väldigt dålig vinkel. Bästa chansen får Jannis vid bortre stolpen, men han får inte riktigt kontroll på bollen.
I slutet av halvleken ger sen den rätt bedrövliga domaren (något som båda lagen var rörande överens om) Kallhäll en gåva. Kennedy i mål går upp och plockar ett inlägg, får ett knä i ryggen och tappar förstås bollen som studsar in i mål. Solklar frispark, men inte i domarens huvud. Dock verkar han ångra sig rätt hårt när Kennedy ligger med stora ryggsmärtor efter målet.
Halvtid och vi har under förutsättningarna gjort en riktigt bra halvlek. Flera man är småskadade, men vi beslutar oss för att fullfölja matchen i alla fall.
Andra halvlek orkar vi inte längre stå emot lika bra, trots att Kallhäll får en kille utvisad efter en huvudlös dobbattack mot Henrik. Kallhäll får öppnare lägen och trots att Kennedy gör en handfull kvalificerade räddningar får han släppa ytterligare tre bollar förbi sig. Vi skapar några halvchanser och i slutminuterna har Erik en boll i insidan av stolpen, men den studsar tyvärr upp i målvaktens famn på mållinjen.
Sammantaget, en heroisk insats av de som var med med tanke på antal spelare och skadeläge. Tråkigt att vi inte kan vara fler spelare, särskilt som detta var årets enda naturgräsmatch. Intressant också att Kallhäll lyckas med konststycket att få två spelare utvisade i en match där de är 11 mot 9 (från början), möter seriejumbon och dessutom leder med två mål när förste man visas ut.
Nu ser vi till att avsluta positivt med bra spel i de två sista matcherna, gör bra ifrån oss i cupen och förbereder oss för en nystart i sjuan. Om två år SKA vi vara i sexan igen!
Många bra insatser idag, men måste ge en extra guldstjärna till Erik som fotskadad gör 90 grymma minuter på mittbacken och Hille som sliter som ett djur och stundtals dominerar mittfältet, kryddat med Hilles patenterade räder med boll ner mot motståndarnas kanter. Det snackades mycket om 44:an på motståndarnas bänk ... :-)
Starkt också av Kennedy att fullfölja matchen trots ryggsmärtorna, som såg ut att förvärras efter varje slängning.
/Boss
Vi inleder bra och håller nollan i 20-25 minuter. Bra försvarsspel, vi ligger tätt på motståndarna och sänker tempot så mycket vi kan för att få in Kallhäll i samma tempo. Vilket lyckas till stor del.
Vid 0-1 lyckas vi till och med skapa flera farliga chanser, där Hille har ett avslut som tyvärr går mitt på mål samt ett fritt läge till vänster i straffområdet, men i väldigt dålig vinkel. Bästa chansen får Jannis vid bortre stolpen, men han får inte riktigt kontroll på bollen.
I slutet av halvleken ger sen den rätt bedrövliga domaren (något som båda lagen var rörande överens om) Kallhäll en gåva. Kennedy i mål går upp och plockar ett inlägg, får ett knä i ryggen och tappar förstås bollen som studsar in i mål. Solklar frispark, men inte i domarens huvud. Dock verkar han ångra sig rätt hårt när Kennedy ligger med stora ryggsmärtor efter målet.
Halvtid och vi har under förutsättningarna gjort en riktigt bra halvlek. Flera man är småskadade, men vi beslutar oss för att fullfölja matchen i alla fall.
Andra halvlek orkar vi inte längre stå emot lika bra, trots att Kallhäll får en kille utvisad efter en huvudlös dobbattack mot Henrik. Kallhäll får öppnare lägen och trots att Kennedy gör en handfull kvalificerade räddningar får han släppa ytterligare tre bollar förbi sig. Vi skapar några halvchanser och i slutminuterna har Erik en boll i insidan av stolpen, men den studsar tyvärr upp i målvaktens famn på mållinjen.
Sammantaget, en heroisk insats av de som var med med tanke på antal spelare och skadeläge. Tråkigt att vi inte kan vara fler spelare, särskilt som detta var årets enda naturgräsmatch. Intressant också att Kallhäll lyckas med konststycket att få två spelare utvisade i en match där de är 11 mot 9 (från början), möter seriejumbon och dessutom leder med två mål när förste man visas ut.
Nu ser vi till att avsluta positivt med bra spel i de två sista matcherna, gör bra ifrån oss i cupen och förbereder oss för en nystart i sjuan. Om två år SKA vi vara i sexan igen!
Många bra insatser idag, men måste ge en extra guldstjärna till Erik som fotskadad gör 90 grymma minuter på mittbacken och Hille som sliter som ett djur och stundtals dominerar mittfältet, kryddat med Hilles patenterade räder med boll ner mot motståndarnas kanter. Det snackades mycket om 44:an på motståndarnas bänk ... :-)
Starkt också av Kennedy att fullfölja matchen trots ryggsmärtorna, som såg ut att förvärras efter varje slängning.
/Boss
onsdag 15 september 2010
2-5 mot Loket ikväll!
Ett fall framåt offensivt, tyvärr inte detsamma defensivt.
Vi startar väldigt positivt och skapar målchanser nästan från avspark, och vårt 1-0 efter nån kvart är ett rättvist ledningsmål. Gunnar får en halvträff i straffområdets utkant och Adam hugger på returen. Stolpe in, nåt vi inte varit bortskämda med i år annars ...
Tyvärr kommer Lokets kvittering nästan direkt. Vi hänger inte riktigt med i en löpning från de svartkläddas anfallare, och efter en fin fotparad av Gustav i målet kan en Loket-anfallare lägga in bollen i öppet mål.
Vi fortsätter dock att spela ganska bra, även om också Loket är fullt med i matchen nu. Därför kändes 1-2 rätt jobbigt. När sen 1-3 kommer efter passivitet i backlinjen, där bollen får sticka mellan våra spelare på det våta gräset och friställa en Loket-forward, är inte mungiporna uppåt.
I halvtid känner vi att vi har spelat bra offensivt och skapat flera riktigt bra chanser, och kanske borde ha gjort mer än ett mål. Defensivt behöver vi vara mer distinkta, särskilt med tanke på att gräsmattan är såphal.
Andra halvlek börjar tyvärr rätt illa, och vi vaknar inte förrän det står 1-5. Då börjar vi spela bättre igen, och skapar återigen chanser. Adam lägger in 2-5 på en typisk Adam-frispark som seglar in i bortre krysset, och vi är med i matchen igen spelmässigt.
Resten av halvleken spelar vi ganska bra, och ska göra nåt eller några mål till. Ofta är det sista passningen som levereras lite för oprecist. Loket sticker upp och skapar farligheter även de, och det är främst storspel från Gustav i målet som gör att det stannar vid 2-5.
Sammanfattningsvis: Bra offensivt, det tar vi med oss. De enkla målen bakåt glömmer vi och ser till att vara mer bestämda nästa match. Detta kändes som en match som vi borde förlora med uddamålet eller kanske kämpa till oss ett lätt orättvist kryss egentligen. Till backlinjens försvar måste sägas att det var en nykomponerad backlinje (igen), och att motståndarnas anfallare var snäppet snabbare.
Dock, ett lyft jämfört med den bedrövliga insatsen mot Björnligan senast.
/Mister
Vi startar väldigt positivt och skapar målchanser nästan från avspark, och vårt 1-0 efter nån kvart är ett rättvist ledningsmål. Gunnar får en halvträff i straffområdets utkant och Adam hugger på returen. Stolpe in, nåt vi inte varit bortskämda med i år annars ...
Tyvärr kommer Lokets kvittering nästan direkt. Vi hänger inte riktigt med i en löpning från de svartkläddas anfallare, och efter en fin fotparad av Gustav i målet kan en Loket-anfallare lägga in bollen i öppet mål.
Vi fortsätter dock att spela ganska bra, även om också Loket är fullt med i matchen nu. Därför kändes 1-2 rätt jobbigt. När sen 1-3 kommer efter passivitet i backlinjen, där bollen får sticka mellan våra spelare på det våta gräset och friställa en Loket-forward, är inte mungiporna uppåt.
I halvtid känner vi att vi har spelat bra offensivt och skapat flera riktigt bra chanser, och kanske borde ha gjort mer än ett mål. Defensivt behöver vi vara mer distinkta, särskilt med tanke på att gräsmattan är såphal.
Andra halvlek börjar tyvärr rätt illa, och vi vaknar inte förrän det står 1-5. Då börjar vi spela bättre igen, och skapar återigen chanser. Adam lägger in 2-5 på en typisk Adam-frispark som seglar in i bortre krysset, och vi är med i matchen igen spelmässigt.
Resten av halvleken spelar vi ganska bra, och ska göra nåt eller några mål till. Ofta är det sista passningen som levereras lite för oprecist. Loket sticker upp och skapar farligheter även de, och det är främst storspel från Gustav i målet som gör att det stannar vid 2-5.
Sammanfattningsvis: Bra offensivt, det tar vi med oss. De enkla målen bakåt glömmer vi och ser till att vara mer bestämda nästa match. Detta kändes som en match som vi borde förlora med uddamålet eller kanske kämpa till oss ett lätt orättvist kryss egentligen. Till backlinjens försvar måste sägas att det var en nykomponerad backlinje (igen), och att motståndarnas anfallare var snäppet snabbare.
Dock, ett lyft jämfört med den bedrövliga insatsen mot Björnligan senast.
/Mister
Truppen mot Lokomotiv Blackeberg!
Här är kvällens uppdaterade trupp mot Loket:
Gustav (mv)
Kennedy
Adam
Hille
Kim
Klas
Jannis
Henning
Mats
Mattias
Martin W
Jonathan
Kamal
Gunnar
Andreas (om frisk)
Claes H
Eventuellt spelar Åkerblom också.
/Boss
Gustav (mv)
Kennedy
Adam
Hille
Kim
Klas
Jannis
Henning
Mats
Mattias
Martin W
Jonathan
Kamal
Gunnar
Andreas (om frisk)
Claes H
Eventuellt spelar Åkerblom också.
/Boss
lördag 11 september 2010
1-3 mot Björnligan idag!
Tung förlust i bottenmötet mot Björnligan. Vi inleder bra och är det bättre laget i 20 minuter, då Jesper, som för dagen spelade som mittback och det riktigt bra, skadar sig. Eftersom vi redan innan var ont om folk var det ett hårt slag. Ompositionering och bara en avbytare kvar ledde (eller bidrog i alla fall) till att Björnligan kunde göra 1-0, 2-0 och 3-0 inom ganska kort tid. Första målet är på en retur där målskytten står offside (men sånt är förstås svårt att se utan linjedomare), och tredje målet nickas i ryggen på Adam och ställer Martin i mål helt. Vi lyckas göra 3-1 genom en envis Jonathan före pausvilan, vilket kändes helt nödvändigt.
1-3 i paus kändes onödigt, men med tanke på hur andra delen av halvleken sett ut tyvärr inte orättvist.
Andra halvlek lyfter vi oss en del och det blir en rätt jämn historia, där vi dock har svårt att skapa så mycket.
Division 6-tåget har nu om inte lämnat stationen så i alla fall börjat rulla längs perrongen.
Nu fokuserar vi på att spela rolig fotboll och ha kul de sista fyra matcherna av säsongen så får vi se hur långt det räcker!
/Boss
1-3 i paus kändes onödigt, men med tanke på hur andra delen av halvleken sett ut tyvärr inte orättvist.
Andra halvlek lyfter vi oss en del och det blir en rätt jämn historia, där vi dock har svårt att skapa så mycket.
Division 6-tåget har nu om inte lämnat stationen så i alla fall börjat rulla längs perrongen.
Nu fokuserar vi på att spela rolig fotboll och ha kul de sista fyra matcherna av säsongen så får vi se hur långt det räcker!
/Boss
fredag 10 september 2010
Matchtrupp inför matchen mot Björnligan!
Här är krigarna som ska se till att vi tar höstens första, men inte sista, seger:
Martin R
Kim
Klas
Adam
Jesper
Calle
Jonathan
Gunnar
Kamal
Claes H
Hille
Andreas A
Jannis
Ludvig
Peter
Erik (om foten håller)/Patrick (spelar första halvlek om Erik inte kan)
En stark trupp som ska kunna ta oss upp från sistaplatsen!
/Boss
Martin R
Kim
Klas
Adam
Jesper
Calle
Jonathan
Gunnar
Kamal
Claes H
Hille
Andreas A
Jannis
Ludvig
Peter
Erik (om foten håller)/Patrick (spelar första halvlek om Erik inte kan)
En stark trupp som ska kunna ta oss upp från sistaplatsen!
/Boss
torsdag 2 september 2010
Matchrapport: Oranje - VAIK 0-2 (0-1)
Med viss reservation för vissa händelsers inbördes ordning eftersom jag spelade hela matchen och saker har en tendens att gröta ihop sig i mitt huvud:
På onsdagkvällen tog vi emot VAIK på Essingen. Vi visste att det skulle bli en tuff match, och tyvärr blev de för svåra för oss den här gången. Jämfört med vårmatchen så skärpte vi dock till oss betydligt.
Första halvlek började ganska böljande, VAIK hade bra perioder och kom runt ett par gånger på vår vänsterkant, för att sedan rulla in bollen snett inåt bakåt. Vi hade rätt dålig koll på markeringen i flera av de lägena, men klarade oss från baklängesmål. Vi hade några fina kombinationer och kantspel, men de flesta och farligaste lägena kom från frisparkar en bit in på motståndarnas planhalva. Framförallt vid en av dem blev det lite kalabalik och Peter kunde sånär få in en retur bakom VAIK:s målvakt.
Efter att VAIK kommit förbi på kanten en gång så nåddes en relativt fristående rödklädd spelare. Oranjespelare rusade till, men tyvärr så ledde två ganska lätta kroppskontakter till att domaren blåste och pekade på straffpunkten. Straffen slogs några decimeter utanför Kennedys högra stolpe, och vi kunde andas ut. Vi hade en del halvchanser (framförallt skott utifrån som oftast blev för lama) innan kallduschen kom med fem minuter kvar. VAIK fick en av många hörnor, och efter några flipperstudsar kan en bortaspelare nicka in bollen från en meters avstånd. En kalldusch inför halvtidsvilan, men det var långt ifrån kört med tanke på hur matchen sett ut så länge.
I andra halvlek kom vi aldrig riktigt in i spelet. Kantspelet fungerade inte, och vi blev tröttare än motståndarna trots att vi på klassiskt oranjemanér körde hockeybyten rakt igenom. VAIK ökade på till 2-0 efter ytterligare en hörna, men nu var det andrabollen som blev ett inlägg. Vi stod och sov vid första stolpen och två VAIKare kunde nicka in bollen ganska ostörda. Annars var det mest halvfarliga långskott som tvingande Kennedy att sträcka på sig. De orangeklädda hade svårt att komma till riktigt bra avslutslägen, vi fick inte upp så mycket folk högt i banan. Matchen hade kunnat se annorlunda ut om vi fått in någon chans i första eller åtminstone hållit nollan, men nu orkade vi inte riktigt störa VAIK.
Ny match nästa lördag mot Björnligan, då har vi en god chans att bärga en välbehövlig trepoängare!
På onsdagkvällen tog vi emot VAIK på Essingen. Vi visste att det skulle bli en tuff match, och tyvärr blev de för svåra för oss den här gången. Jämfört med vårmatchen så skärpte vi dock till oss betydligt.
Första halvlek började ganska böljande, VAIK hade bra perioder och kom runt ett par gånger på vår vänsterkant, för att sedan rulla in bollen snett inåt bakåt. Vi hade rätt dålig koll på markeringen i flera av de lägena, men klarade oss från baklängesmål. Vi hade några fina kombinationer och kantspel, men de flesta och farligaste lägena kom från frisparkar en bit in på motståndarnas planhalva. Framförallt vid en av dem blev det lite kalabalik och Peter kunde sånär få in en retur bakom VAIK:s målvakt.
Efter att VAIK kommit förbi på kanten en gång så nåddes en relativt fristående rödklädd spelare. Oranjespelare rusade till, men tyvärr så ledde två ganska lätta kroppskontakter till att domaren blåste och pekade på straffpunkten. Straffen slogs några decimeter utanför Kennedys högra stolpe, och vi kunde andas ut. Vi hade en del halvchanser (framförallt skott utifrån som oftast blev för lama) innan kallduschen kom med fem minuter kvar. VAIK fick en av många hörnor, och efter några flipperstudsar kan en bortaspelare nicka in bollen från en meters avstånd. En kalldusch inför halvtidsvilan, men det var långt ifrån kört med tanke på hur matchen sett ut så länge.
I andra halvlek kom vi aldrig riktigt in i spelet. Kantspelet fungerade inte, och vi blev tröttare än motståndarna trots att vi på klassiskt oranjemanér körde hockeybyten rakt igenom. VAIK ökade på till 2-0 efter ytterligare en hörna, men nu var det andrabollen som blev ett inlägg. Vi stod och sov vid första stolpen och två VAIKare kunde nicka in bollen ganska ostörda. Annars var det mest halvfarliga långskott som tvingande Kennedy att sträcka på sig. De orangeklädda hade svårt att komma till riktigt bra avslutslägen, vi fick inte upp så mycket folk högt i banan. Matchen hade kunnat se annorlunda ut om vi fått in någon chans i första eller åtminstone hållit nollan, men nu orkade vi inte riktigt störa VAIK.
Ny match nästa lördag mot Björnligan, då har vi en god chans att bärga en välbehövlig trepoängare!
tisdag 31 augusti 2010
Truppen mot Vällingby!
Här är truppen till morgondagens match mot Vällingby AIK:
Kennedy (mv)
Kim
Adam
Henrik
Lasse
Max
Patrick
Jesper
Andreas A
Jonathan
Martin Svensson-Henning
Niclas
Douglas
Ludvig
Peter
Jannis (om ryggen håller)
Dags för vinst!!
/Boss (Uppdaterad av Midas)
Kennedy (mv)
Kim
Adam
Henrik
Lasse
Max
Patrick
Jesper
Andreas A
Jonathan
Martin Svensson-Henning
Niclas
Douglas
Ludvig
Peter
Jannis (om ryggen håller)
Dags för vinst!!
/Boss (Uppdaterad av Midas)
Matchrapport: Atlas - Oranje 1-4 (1-2)!
Manegen var krattad för årets hittills viktigaste match, en riktig sexpoängsfajt mot bottenkollegan Atlas. Atlas som var ett topplag tills vi mötte dem i våras, där vi slog dem, och sen inte hade tagit en poäng sen dess inför vårt möte. Tyvärr bröt de trenden i denna match ...
Vi mönstrade en trupp bestående av 16 man, med ett par nykomlingar, och hade goda förhoppningar om att plocka med oss en trea.
Inledningen var helt okej, och spelmässigt ganska jämn. Dock kom en kalldusch ganska omgående, då Atlas fick en spelare friställd framför vårt mål efter lite flipperspel inne i vårt straffområde efter en frispark. Lite ologiskt, men vi har ju legat under alla gånger vi har tagit poäng, så ingen fara på taket ännu. Vi fortsatte någorlunda bra, och skapade inte så mycket, men ett friläge (som tyvärr missades) och ett par halvchanser. Atlas skapade liksom vi inte jättemycket, men stack upp med lite halvchanser då och då. Och det räckte för att även göra 2-0 med omkring tio minuter kvar av halvleken. Jag måste erkänna att jag inte minns skeendet perfekt, men så vitt jag minns liknade det de vitkläddas första mål. En boll som inte rensades bort tillräckligt bra, och till slut hamnade hos en friställd Atlas-forward, som liksom vid första målet avslutade bra.
Ruskigt tungt, med tanke på hur halvleken sett ut, men plåster på såren kom ganska raskt då nye Henrik gjorde en riktigt fin räd på vänsterkanten och serverade en helt ren Jannis några meter från mållinjen. Jannis gjorde inget misstag och en i princip nödvändig reducering kom till före halvtidsvilan.
I halvtid pratade vi om att kanalisera energin och frustrationen över utfallet hittills samt en usel domare (som dock inte var partisk åt nåt håll, och inte avgjorde matchen). Vi kände att vi hade stor chans att vända matchen, trots allt, och gick ut till andra halvlek med tillförsikt.
Matchbilden fortsatte vara ganska jämn, med relativt få klara chanser. En bit in på halvleken drogs sen Erik ner i straffområdet, och straffen var solklar ... men inte för domaren! En kvittering där, och resultatet hade kunnat bli helt annorlunda. Särskilt med tanke på att Atlas 13 spelare från start nu var nere i 11 man. Kort efteråt skedde dock det motsatta, Atlas fick straff. Inte fel i sig, men situationen var knappast värre än den innan. Det spelade hursomhelst inte så stor roll denna gång, då straffskytten gjorde en Mild och lyfte bollen över. Det stärkte oss rejält, och nu kände vi att vändningen var på gång. Då gjorde Atlas 3-1 ...
Återigen lite motflyt, när vi rensar bort bollen efter deras första chans, men bollen hamnar hos en vitklädd och när Klas försöker att täcka avslutet hamnar bollen i de egna nätmaskorna. Inte alls dåligt av Klas, mer oflyt.
Återigen en riktigt brant uppförsbacke, men det var trots allt en kvart kvar eller nåt liknande. Vi lyckas skapa lite chanser (dock inte så många som vi borde ha kunnat göra), bland annat får vi en chans från väldigt nära håll som vi missar (jag minns inte vem). En kopia av den missade chansen mot RA i första höstmatchen. Tyvärr är det ju så att vi inte har råd att missa den typen av chanser om vi ska vinna matcher, och när Atlas sen gör 4-1 på en kontring går ridån ner och borras fast i scengolvet.
Sammanfattningsvis gör vi en helt okej match spelmässigt, men den stora skillnaden idag är att Atlas visar lite mer jävlar anamma, är mer distinkta och är mer effektiva när de får lägen. De har inte fler chanser än vi, men de sätter dit dem, och det är ju vad sporten går ut på. Dessutom saknar de avbytare i stort sett hela andra halvlek, och då ska vi kunna nöta ut dem, inte förlora halvleken med 2-0. Men en eloge till Atlas, som säkerligen känner en enorm lättnad över denna vinst.
Vi måste i de återstående sex matcherna se till att tro på oss själva igen och våga hålla ett högre passningstempo. Det kan räcka långt att vinna hälften av matcherna, till exempel två vinster mot nedflyttningskonkurrenterna Ibero och Björnligan och sen en till. Det SKA inte vara omöjligt. I nästan alla matcher i år har det funnits en period när matchen har stått och vägt, och nästan varje gång har den vägt över till motståndarnas fördel. Självklart ingen slump, men det visar också att steget till att vinna inte är så långt. Björnligan har till exempel tagit 7 poäng på de fyra senaste matcherna (liksom vi gjorde i våras) och förlorade med uddamålet mot tidigare seriesuveränerna Kallhäll.
Nu hoppas vi på en stark insats och skrällseger mot Vällingby imorgon. Vällingby är duktiga, men ojämna, så chansen finns garanterat!
/Der Bomber
Vi mönstrade en trupp bestående av 16 man, med ett par nykomlingar, och hade goda förhoppningar om att plocka med oss en trea.
Inledningen var helt okej, och spelmässigt ganska jämn. Dock kom en kalldusch ganska omgående, då Atlas fick en spelare friställd framför vårt mål efter lite flipperspel inne i vårt straffområde efter en frispark. Lite ologiskt, men vi har ju legat under alla gånger vi har tagit poäng, så ingen fara på taket ännu. Vi fortsatte någorlunda bra, och skapade inte så mycket, men ett friläge (som tyvärr missades) och ett par halvchanser. Atlas skapade liksom vi inte jättemycket, men stack upp med lite halvchanser då och då. Och det räckte för att även göra 2-0 med omkring tio minuter kvar av halvleken. Jag måste erkänna att jag inte minns skeendet perfekt, men så vitt jag minns liknade det de vitkläddas första mål. En boll som inte rensades bort tillräckligt bra, och till slut hamnade hos en friställd Atlas-forward, som liksom vid första målet avslutade bra.
Ruskigt tungt, med tanke på hur halvleken sett ut, men plåster på såren kom ganska raskt då nye Henrik gjorde en riktigt fin räd på vänsterkanten och serverade en helt ren Jannis några meter från mållinjen. Jannis gjorde inget misstag och en i princip nödvändig reducering kom till före halvtidsvilan.
I halvtid pratade vi om att kanalisera energin och frustrationen över utfallet hittills samt en usel domare (som dock inte var partisk åt nåt håll, och inte avgjorde matchen). Vi kände att vi hade stor chans att vända matchen, trots allt, och gick ut till andra halvlek med tillförsikt.
Matchbilden fortsatte vara ganska jämn, med relativt få klara chanser. En bit in på halvleken drogs sen Erik ner i straffområdet, och straffen var solklar ... men inte för domaren! En kvittering där, och resultatet hade kunnat bli helt annorlunda. Särskilt med tanke på att Atlas 13 spelare från start nu var nere i 11 man. Kort efteråt skedde dock det motsatta, Atlas fick straff. Inte fel i sig, men situationen var knappast värre än den innan. Det spelade hursomhelst inte så stor roll denna gång, då straffskytten gjorde en Mild och lyfte bollen över. Det stärkte oss rejält, och nu kände vi att vändningen var på gång. Då gjorde Atlas 3-1 ...
Återigen lite motflyt, när vi rensar bort bollen efter deras första chans, men bollen hamnar hos en vitklädd och när Klas försöker att täcka avslutet hamnar bollen i de egna nätmaskorna. Inte alls dåligt av Klas, mer oflyt.
Återigen en riktigt brant uppförsbacke, men det var trots allt en kvart kvar eller nåt liknande. Vi lyckas skapa lite chanser (dock inte så många som vi borde ha kunnat göra), bland annat får vi en chans från väldigt nära håll som vi missar (jag minns inte vem). En kopia av den missade chansen mot RA i första höstmatchen. Tyvärr är det ju så att vi inte har råd att missa den typen av chanser om vi ska vinna matcher, och när Atlas sen gör 4-1 på en kontring går ridån ner och borras fast i scengolvet.
Sammanfattningsvis gör vi en helt okej match spelmässigt, men den stora skillnaden idag är att Atlas visar lite mer jävlar anamma, är mer distinkta och är mer effektiva när de får lägen. De har inte fler chanser än vi, men de sätter dit dem, och det är ju vad sporten går ut på. Dessutom saknar de avbytare i stort sett hela andra halvlek, och då ska vi kunna nöta ut dem, inte förlora halvleken med 2-0. Men en eloge till Atlas, som säkerligen känner en enorm lättnad över denna vinst.
Vi måste i de återstående sex matcherna se till att tro på oss själva igen och våga hålla ett högre passningstempo. Det kan räcka långt att vinna hälften av matcherna, till exempel två vinster mot nedflyttningskonkurrenterna Ibero och Björnligan och sen en till. Det SKA inte vara omöjligt. I nästan alla matcher i år har det funnits en period när matchen har stått och vägt, och nästan varje gång har den vägt över till motståndarnas fördel. Självklart ingen slump, men det visar också att steget till att vinna inte är så långt. Björnligan har till exempel tagit 7 poäng på de fyra senaste matcherna (liksom vi gjorde i våras) och förlorade med uddamålet mot tidigare seriesuveränerna Kallhäll.
Nu hoppas vi på en stark insats och skrällseger mot Vällingby imorgon. Vällingby är duktiga, men ojämna, så chansen finns garanterat!
/Der Bomber
fredag 27 augusti 2010
1-4 i tung förlust mot Atlas
Det blev tyvärr ingen seger ikväll. Vi förlorar på sämre effektivitet och lite sämre intensitet. Vid 1-2 skulle vi ha haft en solklar straff, hade fått det hade detta kunnat sluta annorlunda. Men annars var den stora skillnaden att Atlas gjorde mål på sina chanser, medan vi brände våra samtidigt som vi hade svårt att skapa riktigt mycket.
Men som sagt, sex matcher kvar. Vinner vi hälften kan det räcka långt. Vi ger oss INTE innan det är kört!
/Boss
Men som sagt, sex matcher kvar. Vinner vi hälften kan det räcka långt. Vi ger oss INTE innan det är kört!
/Boss
torsdag 26 augusti 2010
Truppen mot Atlas!
Här är de krigare som i dagsläget ser ut att försvara de brandgula färgerna mot Atlas i den ytterst viktiga sexpoängsmatchen:
Martin R
Adam
Erik
Klas
Kim
Mattias
Hille
Jesper
Gunnar
Henrik
Calle
Kennedy
Niclas (troligen, blev farsa igår ...)
Peter
Jannis
Martin W (halvskadad)
Nu lyfter vi!!
/Boss
Martin R
Adam
Erik
Klas
Kim
Mattias
Hille
Jesper
Gunnar
Henrik
Calle
Kennedy
Niclas (troligen, blev farsa igår ...)
Peter
Jannis
Martin W (halvskadad)
Nu lyfter vi!!
/Boss
Träningsrekord!
För två veckor sen var vi 10 pers, men i måndags var vi rekordmånga - 24 stycken träningssugna. Några var spelare som inte är med i den befintliga matchtruppen, men ändå.
Nu hoppas vi att denna entusiasm smittar av sig i morgondagens möte mot Atlas.
/Boss
Nu hoppas vi att denna entusiasm smittar av sig i morgondagens möte mot Atlas.
/Boss
torsdag 19 augusti 2010
Matchrapport: Oranje - Atleterna 3-5 (0-2)!
Dags för höstens andra match och om det var mörker inför den förra matchen kändes det väldigt bra inför denna. Vi var 16 man i truppen, och det kändes som att vi hade en stark besättning. Dessutom kunde vi läsa på Atleternas hemsida att de skulle krossa oss, så vi hade fått välbehövlig tändvätska och tänkte bjuda dem på en obehaglig överraskning.
Vi hade förväntat oss motståndare som skulle präglas av underskattning och börja lite lojt, men inget kunde vara längre från sanningen. Trots att vi inte egentligen var otaggade från början inledde Atleterna i ett furiöst tempo, det värsta vi har mött i årets serie. Spelskickligt, tempostarkt och kraftfullt. Vi fick knappt låna bollen och när de vitkläddas 10:a, Atleternas stjärna för dagen, gjorde ettan var det fullt logiskt. Då hade Martin R i målet redan hunnit rädda ett rent friläge.
Tvåan kom inte långt efteråt efter ett väggspel vid straffområdslinjen som andades hög nivå, där avslutet distinkt smälldes in via bortre stolpen.
Efter denna chock började vi komma in i matchen lite mer, och när vi ändrade till 4-4-2 för att få upp lite mer folk utjämnades matchen spelmässigt. Nu började vi hota allt mer, och bara några missförstånd mellan Jannis och nye Ludvig, samt domarens ovilja att blåsa när Jannis i varenda löpduell blev fasthållen hårt av motståndarnas backar, stod i vägen för ett reduceringsmål. Domaren var dock annars konsekvent och bra matchen igenom.
Återstoden av halvleken spelar vi bra, taggat och relativt rörligt. Inga mål åt vardera hållet dock.
I halvtid var vi ändå försiktigt positiva. Efter den första anstormningen hade vi kommit tillbaka spelmässigt och med bibehållen nivå fanns det goda chanser att vända det här. Och inga skador hittills heller ... :-)
Andra halvlek liknade dock inledningen på den första. Inte alls samma anstormning, men Atleterna höll i taktpinnen. Nu kommer även 3-0, denna gång alldeles för enkelt. En motståndare får stå helt ren vid bortre stolpen och ostört nicka in trean. Tydligen var det knuffar innan, men det är oavsett alldeles för enkelt.
Vi ger dock inte upp hoppet, utan trummar på. Kort efteråt får vi en frispark strax utanför straffområdshörnet, och när bollen slås in blåser domaren. Då har nummer 77 i Atleterna sparkat ner Gunnar (om jag minns rätt), och får syna det röda kortet. Tyvärr anser domaren att han har blåst innan frisparken slås, och vi får därför ingen straff. Det gör dock inte så mycket, för i tumultet som uppstår efter frisparken slår Ludvig i sin Oranje-debut in 1-3 (återigen, om jag minns rätt). Vind i seglen igen, reducering och en man mer!
Nu får matchen en scenförändring. Vi tar över allt mer, och Atleterna ser trötta och positionsmässigt lite tveksamma ut. Det dröjer inte heller alltför länge innan 2-3 kommer, när det är 15-20 minuter kvar. Gröt i straffområdet, och Peter spelar tillbaka till Adam som behärskat dunkar in tvåan. Peters första assist i Oranje, efter 15-16 mål! :-)
Nu känns det som att ett kryss ligger väldigt nära, och kanske kan vi till och med vända på steken helt? Vi fortsätter skapa chanser, bland annat har Jannis ett skott som fräser förbi bortre krysset och Peter har ett stenhårt skott vid närmsta krysset som Atlet-målvakten gör en galen räddning på.
Tyvärr kommer då en kalldusch. Vi blir tveksamma på en långboll från de vitklädda och nummer 10 snappar upp bollen på kanten, visar upp teknik i den högre skolan då han går förbi tre spelare nere i straffområdet och lägger in 4-2-målet. Mycket, mycket tungt i ett läge när vi verkligen är på väg tillbaka.
Dock, tio minuter kvar och med samma tryck som innan finns chansen kvar. Men ... nummer 10 visar sin kvalitet igen, då han vinner en duell på mittplan och rusar ensam mot en övergiven Martin i mål, som inte kan hindra 5-2.
Med tre minuter kvar kröner sen Ludvig sin fina Oranje-debut med att fixa en straff, som Adam som vanligt lägger in säkert.
3-5, mycket tungt med tanke på hur det kändes vid 2-3. Men sett till hela matchen måste man säga att Atleterna vinner rättvist. De första tjugo minuterna grundläggs segern, och kan de börja alla matcher så blir det kanske serieseger så småningom? Matchens sista 70 minuter är det dock spelmässigt jämnt, och det ska vi ta med oss i fortsättningen.
Vi visar taggning, vilja och får igång ett bättre passningsspel än tidigare, så nu lägger vi oss på den här nivån och ser till att inte bjuda på mål. Då kommer vi att hänga kvar!
/Boss
Vi hade förväntat oss motståndare som skulle präglas av underskattning och börja lite lojt, men inget kunde vara längre från sanningen. Trots att vi inte egentligen var otaggade från början inledde Atleterna i ett furiöst tempo, det värsta vi har mött i årets serie. Spelskickligt, tempostarkt och kraftfullt. Vi fick knappt låna bollen och när de vitkläddas 10:a, Atleternas stjärna för dagen, gjorde ettan var det fullt logiskt. Då hade Martin R i målet redan hunnit rädda ett rent friläge.
Tvåan kom inte långt efteråt efter ett väggspel vid straffområdslinjen som andades hög nivå, där avslutet distinkt smälldes in via bortre stolpen.
Efter denna chock började vi komma in i matchen lite mer, och när vi ändrade till 4-4-2 för att få upp lite mer folk utjämnades matchen spelmässigt. Nu började vi hota allt mer, och bara några missförstånd mellan Jannis och nye Ludvig, samt domarens ovilja att blåsa när Jannis i varenda löpduell blev fasthållen hårt av motståndarnas backar, stod i vägen för ett reduceringsmål. Domaren var dock annars konsekvent och bra matchen igenom.
Återstoden av halvleken spelar vi bra, taggat och relativt rörligt. Inga mål åt vardera hållet dock.
I halvtid var vi ändå försiktigt positiva. Efter den första anstormningen hade vi kommit tillbaka spelmässigt och med bibehållen nivå fanns det goda chanser att vända det här. Och inga skador hittills heller ... :-)
Andra halvlek liknade dock inledningen på den första. Inte alls samma anstormning, men Atleterna höll i taktpinnen. Nu kommer även 3-0, denna gång alldeles för enkelt. En motståndare får stå helt ren vid bortre stolpen och ostört nicka in trean. Tydligen var det knuffar innan, men det är oavsett alldeles för enkelt.
Vi ger dock inte upp hoppet, utan trummar på. Kort efteråt får vi en frispark strax utanför straffområdshörnet, och när bollen slås in blåser domaren. Då har nummer 77 i Atleterna sparkat ner Gunnar (om jag minns rätt), och får syna det röda kortet. Tyvärr anser domaren att han har blåst innan frisparken slås, och vi får därför ingen straff. Det gör dock inte så mycket, för i tumultet som uppstår efter frisparken slår Ludvig i sin Oranje-debut in 1-3 (återigen, om jag minns rätt). Vind i seglen igen, reducering och en man mer!
Nu får matchen en scenförändring. Vi tar över allt mer, och Atleterna ser trötta och positionsmässigt lite tveksamma ut. Det dröjer inte heller alltför länge innan 2-3 kommer, när det är 15-20 minuter kvar. Gröt i straffområdet, och Peter spelar tillbaka till Adam som behärskat dunkar in tvåan. Peters första assist i Oranje, efter 15-16 mål! :-)
Nu känns det som att ett kryss ligger väldigt nära, och kanske kan vi till och med vända på steken helt? Vi fortsätter skapa chanser, bland annat har Jannis ett skott som fräser förbi bortre krysset och Peter har ett stenhårt skott vid närmsta krysset som Atlet-målvakten gör en galen räddning på.
Tyvärr kommer då en kalldusch. Vi blir tveksamma på en långboll från de vitklädda och nummer 10 snappar upp bollen på kanten, visar upp teknik i den högre skolan då han går förbi tre spelare nere i straffområdet och lägger in 4-2-målet. Mycket, mycket tungt i ett läge när vi verkligen är på väg tillbaka.
Dock, tio minuter kvar och med samma tryck som innan finns chansen kvar. Men ... nummer 10 visar sin kvalitet igen, då han vinner en duell på mittplan och rusar ensam mot en övergiven Martin i mål, som inte kan hindra 5-2.
Med tre minuter kvar kröner sen Ludvig sin fina Oranje-debut med att fixa en straff, som Adam som vanligt lägger in säkert.
3-5, mycket tungt med tanke på hur det kändes vid 2-3. Men sett till hela matchen måste man säga att Atleterna vinner rättvist. De första tjugo minuterna grundläggs segern, och kan de börja alla matcher så blir det kanske serieseger så småningom? Matchens sista 70 minuter är det dock spelmässigt jämnt, och det ska vi ta med oss i fortsättningen.
Vi visar taggning, vilja och får igång ett bättre passningsspel än tidigare, så nu lägger vi oss på den här nivån och ser till att inte bjuda på mål. Då kommer vi att hänga kvar!
/Boss
Matchrapport: RA Stockholm - Oranje 0-3 (0-1)
En höstpremiär där upptakten präglades av tunga avhopp - Hille, Martin R, Niclas och Johannes försvann alla sista dygnet före matchen, och det som var 16 man hade snabbt och lätt blivit 12. Hille kom dock dit förkyld, och Mohammed kunde hoppa in med kort varsel, så det kändes ändå helt okej inför matchstart. Undertecknad fick hoppa in i kassen, trots förkylning, lätt bristning i låret och akut sömnbrist.
Det började ändå rätt bra, och inledningen var spelmässigt jämn utan några större chanser åt nåt håll. När Lasse blev skadad efter tio minuter kändes det dock inte särskilt bra, och när jag själv drog baksidan efter tjugo minuter kändes det riktigt nattsvart. Hille fick harkla sig och göra debut i målet. Nu kom vi lite fel i positioner och rytm i och med skadorna och rockaderna, och strax efteråt kunde RA alldeles för enkelt nicka in 1-0. Resten av halvleken såg ut så att RA spelade halvdant, men vi spelade något sämre. De fick hålla mest boll och vi hade svårt att hota ordentligt.
0-1 i halvtid, men ett kryss kändes inte alls som nån omöjlighet. Martin W kunde inte gå för fullt med smärtande ljumskar, så orken var tyvärr en faktor också.
Andra halvlek började ungefär som den första slutat, kanske något bättre. Vi hittar varandra med lite fler korta passningar, men överlag ser det lite för tempofattigt ut. RA skapar inte heller så mycket, utan matchen är spelmässigt ganska jämn, och ingen publikfest.
Ett mål går alltid att ta igen, och när Gunnar efter en räd nere på RA:s vänsterkant hittar Kamal ren framför mål är 1-1 på väg in, men denna gång smiter bollen precis utanför stolpen. Strax efteråt får Hille tyvärr felträff och bollen hamnar hos en RA-spelare som med öppet mål från 20 meter inte gör nåt misstag. Tungt, men ändå mkt kvar om vi förmår att skapa lite mer energi.
Dock kommer 3-0 kort efter detta, och nu känns uppförsbacken alltför brant för att kunna vända.
Sammanfattningsvis - en halvrisig höstpremiär. Med tanke på alla sena återbud fullt förståeligt, men vi kommer ändå inte upp riktigt i den nivå vi borde. RA behöver inte göra nån stormatch, men det hade varit väldigt intressant att se hur matchen hade slutat om vi hade haft truppen som vi hade på torsdagen eller om 1-1-bollen hade gått in. Men nu var det inte så, och då är det bara att glömma denna match och gå vidare.
Tack till Hille som ställde upp och hoppade in i kassen, och tack till Mohammed för att han hoppade in med kort varsel.
/Mister
Det började ändå rätt bra, och inledningen var spelmässigt jämn utan några större chanser åt nåt håll. När Lasse blev skadad efter tio minuter kändes det dock inte särskilt bra, och när jag själv drog baksidan efter tjugo minuter kändes det riktigt nattsvart. Hille fick harkla sig och göra debut i målet. Nu kom vi lite fel i positioner och rytm i och med skadorna och rockaderna, och strax efteråt kunde RA alldeles för enkelt nicka in 1-0. Resten av halvleken såg ut så att RA spelade halvdant, men vi spelade något sämre. De fick hålla mest boll och vi hade svårt att hota ordentligt.
0-1 i halvtid, men ett kryss kändes inte alls som nån omöjlighet. Martin W kunde inte gå för fullt med smärtande ljumskar, så orken var tyvärr en faktor också.
Andra halvlek började ungefär som den första slutat, kanske något bättre. Vi hittar varandra med lite fler korta passningar, men överlag ser det lite för tempofattigt ut. RA skapar inte heller så mycket, utan matchen är spelmässigt ganska jämn, och ingen publikfest.
Ett mål går alltid att ta igen, och när Gunnar efter en räd nere på RA:s vänsterkant hittar Kamal ren framför mål är 1-1 på väg in, men denna gång smiter bollen precis utanför stolpen. Strax efteråt får Hille tyvärr felträff och bollen hamnar hos en RA-spelare som med öppet mål från 20 meter inte gör nåt misstag. Tungt, men ändå mkt kvar om vi förmår att skapa lite mer energi.
Dock kommer 3-0 kort efter detta, och nu känns uppförsbacken alltför brant för att kunna vända.
Sammanfattningsvis - en halvrisig höstpremiär. Med tanke på alla sena återbud fullt förståeligt, men vi kommer ändå inte upp riktigt i den nivå vi borde. RA behöver inte göra nån stormatch, men det hade varit väldigt intressant att se hur matchen hade slutat om vi hade haft truppen som vi hade på torsdagen eller om 1-1-bollen hade gått in. Men nu var det inte så, och då är det bara att glömma denna match och gå vidare.
Tack till Hille som ställde upp och hoppade in i kassen, och tack till Mohammed för att han hoppade in med kort varsel.
/Mister
onsdag 18 augusti 2010
3-5 mot Atleterna i en publikvänlig tillställning
Kvällens match gav spelmässigt och inställningsmässigt ett fall framåt. Tyvärr syns det inte i serietabellen, men efter en furiös inledning av Atleterna (varefter de rättvist ledde med 2-0) är matchen spelmässigt jämn.
Tyvärr släpper vi till ett alldeles för enkelt mål på hörna i början av andra som motståndarna gör 3-0 på. Sen börjar vår period på allvar. Atleterna får en spelare utvisad strax efteråt och när vi med en man mer gör 2-3 med kvarten kvar känns det väldigt positivt. Atleterna börjar bli trötta och vi har vind i seglen. Vi vädrar en Ljungbacken-vändning! (Från 0-3 till 4-3 i fredags.)
Men tyvärr skänker vi bort två mål onödigt (även om nummer 10:s individuella prestation vid 4-2 är ruskigt bra) och kommer inte närmare än en 3-5-reducering i slutet.
Sett till hela matchen vinner Atleterna rättvist, men de sista 70 minuterna gör vi en bra match. Lite duttigt i passningsspelet, lite virrigt försvarsmässigt ibland, men annars bra. Håller vi den här nivån framöver kommer våra bottenkollegor få kämpa för att hamna före oss i alla fall.
Målskyttar: Ludvig, Adam (2)
Värt att notera: Efter en och en halv säsong, med 16 mål under bältet kom ikväll Peters första assist. :-)
Jag ska försöka hinna med en längre matchrapport före helgen, både för denna match och matchen mot RA.
Tänk på snacket vi hade före matchen också, fokus resten så fixar vi det här.
/Boss
Tyvärr släpper vi till ett alldeles för enkelt mål på hörna i början av andra som motståndarna gör 3-0 på. Sen börjar vår period på allvar. Atleterna får en spelare utvisad strax efteråt och när vi med en man mer gör 2-3 med kvarten kvar känns det väldigt positivt. Atleterna börjar bli trötta och vi har vind i seglen. Vi vädrar en Ljungbacken-vändning! (Från 0-3 till 4-3 i fredags.)
Men tyvärr skänker vi bort två mål onödigt (även om nummer 10:s individuella prestation vid 4-2 är ruskigt bra) och kommer inte närmare än en 3-5-reducering i slutet.
Sett till hela matchen vinner Atleterna rättvist, men de sista 70 minuterna gör vi en bra match. Lite duttigt i passningsspelet, lite virrigt försvarsmässigt ibland, men annars bra. Håller vi den här nivån framöver kommer våra bottenkollegor få kämpa för att hamna före oss i alla fall.
Målskyttar: Ludvig, Adam (2)
Värt att notera: Efter en och en halv säsong, med 16 mål under bältet kom ikväll Peters första assist. :-)
Jag ska försöka hinna med en längre matchrapport före helgen, både för denna match och matchen mot RA.
Tänk på snacket vi hade före matchen också, fokus resten så fixar vi det här.
/Boss
tisdag 17 augusti 2010
Truppen inför onsdagens match mot Atleterna!
Här är truppen som ska ta höstens första, men inte sista, trepoängare imorgon onsdag:
Martin R
Jonker
Adam
Kim
Mattias
Jesper
Erik
Kamal
Calle
Jannis
Peter
Hille
Ludvig
Andreas A
Douglas
Gunnar
Reserver:
Fille
Niclas (troligen sjuk)
Boateng - tre poäng!
/Bud
Martin R
Jonker
Adam
Kim
Mattias
Jesper
Erik
Kamal
Calle
Jannis
Peter
Hille
Ludvig
Andreas A
Douglas
Gunnar
Reserver:
Fille
Niclas (troligen sjuk)
Boateng - tre poäng!
/Bud
fredag 13 augusti 2010
0-3 mot RA Sthlm
Det blev inget mirakel på Mossen. Vi lyckades få ihop 14 man plus en sjuk Hille, men efter två skador första kvarten (Lasse och undertecknad) kom vi ur fas och släppte kort efteråt in ettan. Annars hade vi bra kontroll på dem tills dess. I andra börjar vi ganska bra, och spelar runt bollen bättre, men RA får ändå göra 2-0 och så småningom 3-0.
Jag ska inte säga att vi förtjänade att vinna, men RA gör långt ifrån nån stormatch. De gör mål på det vi bjuder på, vi gör inte mål (vi har egentligen bara en riktigt klar chans) och överlag är det en rättvis vinst. Det hade dock varit kul att se hur det hade sett ut med fullt och helt manskap.
Men, men ... Nya tag redan på onsdag. Vi glömmer denna match och visar Atleterna hur ett taggat Oranje bestående av 16 pigga lirare är.
/Boss
Jag ska inte säga att vi förtjänade att vinna, men RA gör långt ifrån nån stormatch. De gör mål på det vi bjuder på, vi gör inte mål (vi har egentligen bara en riktigt klar chans) och överlag är det en rättvis vinst. Det hade dock varit kul att se hur det hade sett ut med fullt och helt manskap.
Men, men ... Nya tag redan på onsdag. Vi glömmer denna match och visar Atleterna hur ett taggat Oranje bestående av 16 pigga lirare är.
/Boss
Manfall inför kvällens match!
Hola!
En bred och stark trupp har sen igår blivit minst sagt decimerad. Sjukdom, skador och annat har fått Hille, Niclas, Johannes, Martin R och Jonathan (som var osäker från början) att kasta in handduken. Vi försöker att göra ett par kansken till klartecken under dagen.
Truppen just nu:
Adam
Martin W
Kim
Klas
Jannis
Erik
Lasse
Kamal
Gunnar
Calle
Jonker
Patrick
(Bud)/Gustav
Jag återkommer i frågan om det händer nåt.
/Boss
En bred och stark trupp har sen igår blivit minst sagt decimerad. Sjukdom, skador och annat har fått Hille, Niclas, Johannes, Martin R och Jonathan (som var osäker från början) att kasta in handduken. Vi försöker att göra ett par kansken till klartecken under dagen.
Truppen just nu:
Adam
Martin W
Kim
Klas
Jannis
Erik
Lasse
Kamal
Gunnar
Calle
Jonker
Patrick
(Bud)/Gustav
Jag återkommer i frågan om det händer nåt.
/Boss
måndag 9 augusti 2010
Viktigt, men resultatmässigt mediokert, genrep i lördags!
Det var tur att vi tjuvposerade med bucklan i tisdags, för även om vi hade bucklan i vårt avbytarbås hela dagen fick vi inte behålla den när dagen var över.
För er som inte har hållit er uppdaterade var det alltså en 11-mannaturnering, arrangerad av oss, med fem lag inklusive oss. Vi hade goda finalchanser inför sista matchen efter tre kryss, men trots ett spelmässigt övertag och icke förvaltade chanser blev det förlust efter att motståndarna gjort mål på sin enda chans ...
Finalen gick mellan detta lag, Vienna International With Guests, och RA Sthlm (som vi möter på fredag). RA vann välförtjänt finalen och därmed bucklan.
Mycket smart av oss att invagga dem i falsk säkerhet genom att mörka vår egentligen mycket goda form. Vi kryssade dock mot dem i vårt möte i lördags, så inget mentalt underläge så till vida heller. ;-)
Der Bomber gjorde högst tillfällig och begränsad comeback, och det slutade som vanligt - med mål och skada ... Tack till Grodan och Tobbe för att ni hoppade in, och förstås även tack till de ur den befintliga truppen som var med. Det såg stundtals rätt så bra ut, så med seriepuls och den värsta semesterrosten bortslipad ska det nog kunna bli bra på fredag. Bokat-länk kommer under dagen.
Ses ikväll (om min förkylning inte blir värre)!
/Boss
För er som inte har hållit er uppdaterade var det alltså en 11-mannaturnering, arrangerad av oss, med fem lag inklusive oss. Vi hade goda finalchanser inför sista matchen efter tre kryss, men trots ett spelmässigt övertag och icke förvaltade chanser blev det förlust efter att motståndarna gjort mål på sin enda chans ...
Finalen gick mellan detta lag, Vienna International With Guests, och RA Sthlm (som vi möter på fredag). RA vann välförtjänt finalen och därmed bucklan.
Mycket smart av oss att invagga dem i falsk säkerhet genom att mörka vår egentligen mycket goda form. Vi kryssade dock mot dem i vårt möte i lördags, så inget mentalt underläge så till vida heller. ;-)
Der Bomber gjorde högst tillfällig och begränsad comeback, och det slutade som vanligt - med mål och skada ... Tack till Grodan och Tobbe för att ni hoppade in, och förstås även tack till de ur den befintliga truppen som var med. Det såg stundtals rätt så bra ut, så med seriepuls och den värsta semesterrosten bortslipad ska det nog kunna bli bra på fredag. Bokat-länk kommer under dagen.
Ses ikväll (om min förkylning inte blir värre)!
/Boss
onsdag 4 augusti 2010
onsdag 16 juni 2010
1-4 mot RA Stockholm
Vårens sista match blir som en sammanfattning av våren för oss. Vi visar upp allt som vi har visat upp under vårens matcher - taggning, fint spel, snygga mål...men tyvärr också passivitet, avgörande misstag och brända chanser.
Spelmässigt gör vi i stora delar av matchen en bra insats, men tyvärr saknar vi RA:s effektivitet och blir för passiva i försvarsspelet några gånger. En mycket märklig match, då vi tappar matchen när vi har vår annars bästa period.
Vårens lärdom:
100 % fokus, 100 % aggressivitet, 100 % med i tanken = poäng
<90 % fokus, <90 % aggressivitet, inte helt alerta i tanken = förlust
Med det sagt, vi har ett antal riktigt fina kombinationer under matchen och vårt 1-0-mål börjar med fantastiskt passningsspel avslutat med ett skott i krysset av Peter. I andra halvlek dominerar vi spelmässigt med eftertryck, men det går ju ut på att göra mål...
Tyvärr skrällde Iberoamericana mot Ljungbacken, men om vi undviker svackorna i höst och spelar minst hyfsat i varje match kommer vi att klara oss kvar med stor marginal.
/Boss
Spelmässigt gör vi i stora delar av matchen en bra insats, men tyvärr saknar vi RA:s effektivitet och blir för passiva i försvarsspelet några gånger. En mycket märklig match, då vi tappar matchen när vi har vår annars bästa period.
Vårens lärdom:
100 % fokus, 100 % aggressivitet, 100 % med i tanken = poäng
<90 % fokus, <90 % aggressivitet, inte helt alerta i tanken = förlust
Med det sagt, vi har ett antal riktigt fina kombinationer under matchen och vårt 1-0-mål börjar med fantastiskt passningsspel avslutat med ett skott i krysset av Peter. I andra halvlek dominerar vi spelmässigt med eftertryck, men det går ju ut på att göra mål...
Tyvärr skrällde Iberoamericana mot Ljungbacken, men om vi undviker svackorna i höst och spelar minst hyfsat i varje match kommer vi att klara oss kvar med stor marginal.
/Boss
tisdag 15 juni 2010
Matchtrupp till matchen mot RA!
Här är de sexton krigare som ska avsluta vårsäsongen med årets bästa match:
Martin R (mv)
Adam
Johannes
Jonker
Kim
Mattias
Martin W
Erik
Hille
Andreas A
Andreas F
Gunnar
Kamal
Fille
Jonathan
Peter
90 minuters hårt jobb krävs för sommarledighet i juli! Annars blir det fysträning dagligen hela sommaren! ;-)
/Boss
Martin R (mv)
Adam
Johannes
Jonker
Kim
Mattias
Martin W
Erik
Hille
Andreas A
Andreas F
Gunnar
Kamal
Fille
Jonathan
Peter
90 minuters hårt jobb krävs för sommarledighet i juli! Annars blir det fysträning dagligen hela sommaren! ;-)
/Boss
måndag 14 juni 2010
Matchrapport: Atleterna - Oranje 1-1
Det var dags för årets första helgmatch, och för motståndet stod (enligt rapporterna) tuffa, stabila och duktiga Atleterna. Det var mycket märkligt väder, med sol före matchen, men sen omväxlande regn och uppehåll plus stark vind, allt från stark bris till svag orkan.
Atleterna vann slantsinglingen (utgår jag från) och fick medvind i första halvlek. Om det var därför de inledde matchen starkast låter jag vara osagt, men de vitklädda var klart bäst i början och skapade också några farliga chanser, bland annat en nick som susade förbi bortre stolpen och ett chansskott som tog i stolpen.
Efter ca en kvart började vi dock komma in i matchen och då hade motståndarna mycket svårare att skapa farligheter. Vi började också få mer av spelet och tryckte stundtals på, dock utan att få fram riktigt farliga chanser. Det farligaste var en chipp av Peter mot ett övergivet kryss och ett par hörnor, som var halvnära att resultera.
Dock kändes det väldigt onödigt i slutet av halvleken när Atleterna tillåts ta ledningen. Vi tappar bollen på mittplan och när bollen sen dimper ner vid vårt straffområde tvekar vårt mittlås om vem som ska ta bollen, vilket motståndaranfallaren utnyttjar, går emellan och lägger in ettan.
Vi fortsätter spela ganska bra halvleken ut, men bittert med underläget. Vi känner att vi har varit väl så bra som motståndarna, och när vi väl red ut den inledande stormen (på mer än ett sätt) kändes det inte så farligt resten av halvleken.
Men nu skulle vi få vinden i ryggen och vi kände att om vi bara trummade på kunde vi vända detta, särskilt eftersom Atleterna hade ont om avbytare. Eftersom vi gör innebandybyten var vi fortfarande pigga hela laget. ;-)
Vi bestämde oss för att ta tag i matchen direkt i andra, och så skedde också. Vi var nu det klart bättre laget, men kompakta motståndare gjorde det svårt för oss att skapa riktigt heta chanser ändå. Detta hindrade dock inte Andreas från att göra ett riktigt härligt mål. Han snodde bollen en bit in på de vitas planhalva, gick förbi en motståndare, tryckte sig förbi en till och fri med målvakten avslutade han tillräckligt bra för att kvittera, trots två motståndare hängande i hasorna. Det börjar bli en trevlig trend med matchavgörande insatser från Andreas i andra halvlek. :-)
1-1, spelövertag, trötta motståndare och medvind - nu kändes det riktigt positivt. Vi fortsatte även spela riktigt bra...ett litet tag, men sen bestämde sig Atleterna för att inte lägga sig ner och dö, utan lyfte sig en nivå igen. Vi blev tydligen lite tagna på sängen, för helt plötsligt var det spelövertag för motståndarna istället. Vi kämpade på bra, men fick inte riktigt tag i bollen. Några farliga chanser skapades, men säkert spel från Martin i mål och lite trubbighet i avsluten från atleter gjorde att ställningen förblev oförändrad. Så småningom kom vi upp i nivå igen och avslutningen av halvleken blev i princip jämn, där chanser skapas åt båda hållen. För vår del minns vi framförallt Peters chans utifrån sidlinjen, när målvakten lämnat sitt mål vind för våg. Lite, lite mer kyla där så hade vi fått en trepoängare med oss. Men ingen skugga faller över Peter, som gjorde en grymt bra match ensam på topp i 90 minuter.
Efter matchen kändes det som att det hade kunnat bli en trea idag, det kändes som att vi hade dem på kniven i mitten av andra, men med lite distans till matchen känns ett kryss rättvist, och sanningen är att Atleterna hade några fler farliga chanser, så det hade kunnat bli noll poäng också.
Det som gör poängen extra skön är att av de sexton som deltog i förra omgångens fina match var nu bara sju kvar, och flera i truppen gjorde sin första eller andra match för året. Dessutom var Peter enda forward i truppen. Så sett till det är en poäng mot laget som låg tvåa inför omgången mer än godkänt. Bra jobbat, grabbar! Ruskigt skönt att Martin dök upp som gubben i lådan några timmar före matchstart också, och återigen gör en grym insats i mål. Dessutom slapp ju Andreas stå nu, så han fick möjlighet att göra vårt mål. Bra match av hela försvaret, riktigt bra jobb på mitten och grymt bra jobbat av Peter i en otacksam roll för dagen.
Nu när vi börjar fatta att vi inte spelar i sjuan längre och håller rätt nivå, aggressivitet och fokus, och dessutom börjar lära känna varandra med alla nyförvärv för året, känns det oerhört positivt. På de första fyra matcherna: 0 poäng; på de fyra senaste matcherna: 7 poäng. Och det trots en riktig plattmatch mot Vällingby.
Att vi dessutom nu gick om Iberoamericana på målskillnad, och inte längre ligger på nedflyttningsplats, gör det hela ännu skönare.
Nu ser vi till att göra ytterligare en bra insats mot RA på onsdag, och gå till sommarvila med positiva vibbar!
/Mister
Atleterna vann slantsinglingen (utgår jag från) och fick medvind i första halvlek. Om det var därför de inledde matchen starkast låter jag vara osagt, men de vitklädda var klart bäst i början och skapade också några farliga chanser, bland annat en nick som susade förbi bortre stolpen och ett chansskott som tog i stolpen.
Efter ca en kvart började vi dock komma in i matchen och då hade motståndarna mycket svårare att skapa farligheter. Vi började också få mer av spelet och tryckte stundtals på, dock utan att få fram riktigt farliga chanser. Det farligaste var en chipp av Peter mot ett övergivet kryss och ett par hörnor, som var halvnära att resultera.
Dock kändes det väldigt onödigt i slutet av halvleken när Atleterna tillåts ta ledningen. Vi tappar bollen på mittplan och när bollen sen dimper ner vid vårt straffområde tvekar vårt mittlås om vem som ska ta bollen, vilket motståndaranfallaren utnyttjar, går emellan och lägger in ettan.
Vi fortsätter spela ganska bra halvleken ut, men bittert med underläget. Vi känner att vi har varit väl så bra som motståndarna, och när vi väl red ut den inledande stormen (på mer än ett sätt) kändes det inte så farligt resten av halvleken.
Men nu skulle vi få vinden i ryggen och vi kände att om vi bara trummade på kunde vi vända detta, särskilt eftersom Atleterna hade ont om avbytare. Eftersom vi gör innebandybyten var vi fortfarande pigga hela laget. ;-)
Vi bestämde oss för att ta tag i matchen direkt i andra, och så skedde också. Vi var nu det klart bättre laget, men kompakta motståndare gjorde det svårt för oss att skapa riktigt heta chanser ändå. Detta hindrade dock inte Andreas från att göra ett riktigt härligt mål. Han snodde bollen en bit in på de vitas planhalva, gick förbi en motståndare, tryckte sig förbi en till och fri med målvakten avslutade han tillräckligt bra för att kvittera, trots två motståndare hängande i hasorna. Det börjar bli en trevlig trend med matchavgörande insatser från Andreas i andra halvlek. :-)
1-1, spelövertag, trötta motståndare och medvind - nu kändes det riktigt positivt. Vi fortsatte även spela riktigt bra...ett litet tag, men sen bestämde sig Atleterna för att inte lägga sig ner och dö, utan lyfte sig en nivå igen. Vi blev tydligen lite tagna på sängen, för helt plötsligt var det spelövertag för motståndarna istället. Vi kämpade på bra, men fick inte riktigt tag i bollen. Några farliga chanser skapades, men säkert spel från Martin i mål och lite trubbighet i avsluten från atleter gjorde att ställningen förblev oförändrad. Så småningom kom vi upp i nivå igen och avslutningen av halvleken blev i princip jämn, där chanser skapas åt båda hållen. För vår del minns vi framförallt Peters chans utifrån sidlinjen, när målvakten lämnat sitt mål vind för våg. Lite, lite mer kyla där så hade vi fått en trepoängare med oss. Men ingen skugga faller över Peter, som gjorde en grymt bra match ensam på topp i 90 minuter.
Efter matchen kändes det som att det hade kunnat bli en trea idag, det kändes som att vi hade dem på kniven i mitten av andra, men med lite distans till matchen känns ett kryss rättvist, och sanningen är att Atleterna hade några fler farliga chanser, så det hade kunnat bli noll poäng också.
Det som gör poängen extra skön är att av de sexton som deltog i förra omgångens fina match var nu bara sju kvar, och flera i truppen gjorde sin första eller andra match för året. Dessutom var Peter enda forward i truppen. Så sett till det är en poäng mot laget som låg tvåa inför omgången mer än godkänt. Bra jobbat, grabbar! Ruskigt skönt att Martin dök upp som gubben i lådan några timmar före matchstart också, och återigen gör en grym insats i mål. Dessutom slapp ju Andreas stå nu, så han fick möjlighet att göra vårt mål. Bra match av hela försvaret, riktigt bra jobb på mitten och grymt bra jobbat av Peter i en otacksam roll för dagen.
Nu när vi börjar fatta att vi inte spelar i sjuan längre och håller rätt nivå, aggressivitet och fokus, och dessutom börjar lära känna varandra med alla nyförvärv för året, känns det oerhört positivt. På de första fyra matcherna: 0 poäng; på de fyra senaste matcherna: 7 poäng. Och det trots en riktig plattmatch mot Vällingby.
Att vi dessutom nu gick om Iberoamericana på målskillnad, och inte längre ligger på nedflyttningsplats, gör det hela ännu skönare.
Nu ser vi till att göra ytterligare en bra insats mot RA på onsdag, och gå till sommarvila med positiva vibbar!
/Mister
lördag 12 juni 2010
1-1 mot Atleterna!
Kryss mot Atleterna i en jämn match. 1-1 kändes rättvist, lagen har olika delar av matchen. Skönt att inte ligga på nedflyttningsplats längre!
fredag 11 juni 2010
Preliminär trupp mot Atleterna!
Här är de krigare som ska se till att vi har tre poäng att fira på sommaravslutningen:
Adam
Kim
Nicos
Erik
Fritz
Patrick
Martin W
Hille
Gunnar
Henning
Kamal
Fille
Göran
Peter
Pippo (osäker)
Andreas A. (osäker)
Hup Oranje!
/Boss
Adam
Kim
Nicos
Erik
Fritz
Patrick
Martin W
Hille
Gunnar
Henning
Kamal
Fille
Göran
Peter
Pippo (osäker)
Andreas A. (osäker)
Hup Oranje!
/Boss
tisdag 8 juni 2010
Atlas syn på matchen
Några citat från Atlas matchrapport som sent omsider dykt upp på deras hemsida:
"Oranje har ett läge under matchens första 45 men har gjort 2 mål."
"Oranje givit Innebandyfotboll ett ansikte då man inom de första 13 minuterarna bytt hela 15 gånger."
"Atlas utlovar revanch och kommer utropa interfada inför nästa match mot Oranje.. Uppvärmningen kommer ske genom 3hs osammanhängande diskussion och gapande i omklr."
Här är en direktlänk till hela rapporten.
"Oranje har ett läge under matchens första 45 men har gjort 2 mål."
"Oranje givit Innebandyfotboll ett ansikte då man inom de första 13 minuterarna bytt hela 15 gånger."
"Atlas utlovar revanch och kommer utropa interfada inför nästa match mot Oranje.. Uppvärmningen kommer ske genom 3hs osammanhängande diskussion och gapande i omklr."
Här är en direktlänk till hela rapporten.
fredag 4 juni 2010
Årets mest träffande rubrik!
http://www.svd.se/sportspel/nyheter/oranje-kan-sla-alla-lagen_4811061.svd
Nu när Sverige inte är med i VM hoppas jag att allas sympatier finns hos Holland. Förutom Pippos och Jannis, ni är förlåtna ...
/Nick Van Tasten
Nu när Sverige inte är med i VM hoppas jag att allas sympatier finns hos Holland. Förutom Pippos och Jannis, ni är förlåtna ...
/Nick Van Tasten
Matchrapport: Oranje - Atlas 3-1 (2-1)
Dags för derby, som flera av övriga seriens lagsidor påpekade, och då spelar tabellplaceringen ingen roll. Atlas har alltså, liksom vi, hemmaplan på Essingen.
Jag hade en positiv känsla inför matchen, det kändes som att den här dagen skulle vi spela bra, och det infriades till stor del.
Vi snackade mer om att våga spela runt bollen, och inte vara rädda för att göra felpassningar. Felpassningarna kom visserligen då och då, men de var klart färre än tidigare, så det kanske gav effekt? Oavsett vad handlade vinsten framförallt om vår inställning. Den här matchen ville vi verkligen vinna tillbaka bollen och spelade som ett lag igen - underbart att se!
Inledningen av matchen tillhörde Atlas, som hade ett visst övertag. Vi började helt okej, men de svartklädda och högresta motståndarna skapade lite mer och hade några halvchanser i början. Det dröjde dock inte länge innan vi kom igång lite bättre och jämnade ut matchbilden. Det var skönt att se att vi idag hade bestämt oss för att inte ge bort några poäng frivilligt. Vi spelade nu energiskt, aggressivt och vågade ta det lugnt med bollen. Vi skapade inget tryck, men hade många bra kombinationer allt högre upp i banan. När sen Martin skarvade vidare en boll bakifrån till en relativt fristående Peter i straffområdet, som inte gjorde nåt misstag, kändes det som att det här skulle vara vår match. Atlas gav sig självklart inte för det, utan fortsatte att trumma på. Jag misstänker att deras inlägg och längre bollar normalt sett har bättre adress, för idag var det en hel del bollar som rann ut eller flög över huvuden.
Det dröjde inte länge innan det var dags för 2-0 ... eller det trodde i alla fall alla på vår bänk. Jannis sprang sig loss och ensam mot målvakten skulle han lägga in bollen, men blev hakad bakifrån. Det såg ut som att det var utanför straffområdet, men även om straffen skulle utebli kändes frilägesutvisningen given. Men det blev bara gult kort ... för Jannis!! Domaren, som hade inlett matchen med flera märkliga domslut, började nu döma, för att utrycka sig snällt, sådär. Och det blev nog inte bättre av att frustrerade Oranje-spelare spydde galla över honom för varje, i våra ögon, felbeslut. Att vi var så tokiga när vi ledde matchen säger ändå en del. En lite rolig parentes i sammanhanget är att Pippo inte fick nåt gult när han föll betydligt enklare i straffområdet lite senare.
Hur som helst, istället för 2-0 kom ett mål åt andra hållet. Det kändes lite onödigt, men Atlas forward gjorde en väldigt snygg klack via bortre stolpen på ett lågt inspel. Det kändes ändå inte ödesdigert, vi hade inte tänkt nöja oss med ett mål idag. Och det dröjde inte heller alltför länge innan Klas skickade iväg en lång boll åt Pippo att springa på. Vilket han gjorde föredömligt. Atlas målvakt var egentligen först på bollen, men Pippo lyckades störa honom så mycket att han trevligt nog gav Pippo möjlighet att få nåt sätt få med sig bollen och lägga in den i det övergivna målet. Ruskigt skönt att ta med sig till halvtidsvilan, vilket vi gjorde.
I paus var vi nöjda med första överlag, och ville inte ändra så mycket. Däremot skulle vi sluta att ta gula (vi hade fått fyra i första) och framförallt skita i hur domaren dömde och inte snacka så mycket.
Andra halvlek började ungefär som den första. Atlas kom ut lite piggare än Oranje och tog ett kort tag ett fast grepp om spelet och skapade även en del chanser. Inga högkaratiga, men även halv- och trekvartschanser kan ju bli mål. Så småningom tuggade vi oss in i matchen igen och nu var matchen i princip jämn. Atlas försökte med inlägg, sporadiska skott och fick även många hörnor. Dock inget mål, utan ett stolpskott var det närmaste de kom, men det var å andra sidan väldigt nära ... Vi stack fortfarande upp med fina kombinationer och instick, inlägg och farliga kontringar, tyvärr utan att resultera. Vi kände att vi hade ett litet övertag såväl på planen som på resultattavlan, men med tio minuter kvar kom ett oerhört farligt skott från Atlas. Andreas, som varit stabil i mål hela matchen, sträckte nu ut i sin fulla längd och tippade skottet till hörna. Räddningen var lika snygg som viktig, och när vi sen fick en straff med tre minuter kvar efter att Pippo blivit nerdragen i boxen, kändes det hela klart. Pippo brukar få ta sina straffar, men denna gång skickades Adam fram. Och han gjorde inget misstag utan slog in bollen snyggt. Tydligen var det så snyggt att domaren ville se det igen. Han hade tydligen inte blåst, men Adam var taggad! Atlas målvakt tipsades av sina lagkamrater att Adam skulle lägga den i samma hörn igen. Detta hjälpte dock inte, eftersom straffen var otagbar - knappt men klart under ribban. Du får ta dina straffar i fortsättningen, Pippo! ;-)
3-1, riktigt bra inställning och tre välförtjänta poäng! Spelar vi så här kommer vi inte att ha några problem att hänga kvar. Försvaret gjorde en kanonmatch och inte släppte till mycket alls, på mitten slet vi i 90 minuter och vågade hålla i bollen bättre än tidigare, och offensivt slet Jannis och Pippo ruskigt bra trots numerärt underläge och skapade en handfull chanser. Och Andreas såg riktigt stabil ut, och räddningen i slutet var av högsta kvalitet. Nu ser vi till att hålla den här nivån även fortsatt!
Två matcher kvar till sommaruppehållet, ingen av dem ska bli poänglösa!
/Boss
Jag hade en positiv känsla inför matchen, det kändes som att den här dagen skulle vi spela bra, och det infriades till stor del.
Vi snackade mer om att våga spela runt bollen, och inte vara rädda för att göra felpassningar. Felpassningarna kom visserligen då och då, men de var klart färre än tidigare, så det kanske gav effekt? Oavsett vad handlade vinsten framförallt om vår inställning. Den här matchen ville vi verkligen vinna tillbaka bollen och spelade som ett lag igen - underbart att se!
Inledningen av matchen tillhörde Atlas, som hade ett visst övertag. Vi började helt okej, men de svartklädda och högresta motståndarna skapade lite mer och hade några halvchanser i början. Det dröjde dock inte länge innan vi kom igång lite bättre och jämnade ut matchbilden. Det var skönt att se att vi idag hade bestämt oss för att inte ge bort några poäng frivilligt. Vi spelade nu energiskt, aggressivt och vågade ta det lugnt med bollen. Vi skapade inget tryck, men hade många bra kombinationer allt högre upp i banan. När sen Martin skarvade vidare en boll bakifrån till en relativt fristående Peter i straffområdet, som inte gjorde nåt misstag, kändes det som att det här skulle vara vår match. Atlas gav sig självklart inte för det, utan fortsatte att trumma på. Jag misstänker att deras inlägg och längre bollar normalt sett har bättre adress, för idag var det en hel del bollar som rann ut eller flög över huvuden.
Det dröjde inte länge innan det var dags för 2-0 ... eller det trodde i alla fall alla på vår bänk. Jannis sprang sig loss och ensam mot målvakten skulle han lägga in bollen, men blev hakad bakifrån. Det såg ut som att det var utanför straffområdet, men även om straffen skulle utebli kändes frilägesutvisningen given. Men det blev bara gult kort ... för Jannis!! Domaren, som hade inlett matchen med flera märkliga domslut, började nu döma, för att utrycka sig snällt, sådär. Och det blev nog inte bättre av att frustrerade Oranje-spelare spydde galla över honom för varje, i våra ögon, felbeslut. Att vi var så tokiga när vi ledde matchen säger ändå en del. En lite rolig parentes i sammanhanget är att Pippo inte fick nåt gult när han föll betydligt enklare i straffområdet lite senare.
Hur som helst, istället för 2-0 kom ett mål åt andra hållet. Det kändes lite onödigt, men Atlas forward gjorde en väldigt snygg klack via bortre stolpen på ett lågt inspel. Det kändes ändå inte ödesdigert, vi hade inte tänkt nöja oss med ett mål idag. Och det dröjde inte heller alltför länge innan Klas skickade iväg en lång boll åt Pippo att springa på. Vilket han gjorde föredömligt. Atlas målvakt var egentligen först på bollen, men Pippo lyckades störa honom så mycket att han trevligt nog gav Pippo möjlighet att få nåt sätt få med sig bollen och lägga in den i det övergivna målet. Ruskigt skönt att ta med sig till halvtidsvilan, vilket vi gjorde.
I paus var vi nöjda med första överlag, och ville inte ändra så mycket. Däremot skulle vi sluta att ta gula (vi hade fått fyra i första) och framförallt skita i hur domaren dömde och inte snacka så mycket.
Andra halvlek började ungefär som den första. Atlas kom ut lite piggare än Oranje och tog ett kort tag ett fast grepp om spelet och skapade även en del chanser. Inga högkaratiga, men även halv- och trekvartschanser kan ju bli mål. Så småningom tuggade vi oss in i matchen igen och nu var matchen i princip jämn. Atlas försökte med inlägg, sporadiska skott och fick även många hörnor. Dock inget mål, utan ett stolpskott var det närmaste de kom, men det var å andra sidan väldigt nära ... Vi stack fortfarande upp med fina kombinationer och instick, inlägg och farliga kontringar, tyvärr utan att resultera. Vi kände att vi hade ett litet övertag såväl på planen som på resultattavlan, men med tio minuter kvar kom ett oerhört farligt skott från Atlas. Andreas, som varit stabil i mål hela matchen, sträckte nu ut i sin fulla längd och tippade skottet till hörna. Räddningen var lika snygg som viktig, och när vi sen fick en straff med tre minuter kvar efter att Pippo blivit nerdragen i boxen, kändes det hela klart. Pippo brukar få ta sina straffar, men denna gång skickades Adam fram. Och han gjorde inget misstag utan slog in bollen snyggt. Tydligen var det så snyggt att domaren ville se det igen. Han hade tydligen inte blåst, men Adam var taggad! Atlas målvakt tipsades av sina lagkamrater att Adam skulle lägga den i samma hörn igen. Detta hjälpte dock inte, eftersom straffen var otagbar - knappt men klart under ribban. Du får ta dina straffar i fortsättningen, Pippo! ;-)
3-1, riktigt bra inställning och tre välförtjänta poäng! Spelar vi så här kommer vi inte att ha några problem att hänga kvar. Försvaret gjorde en kanonmatch och inte släppte till mycket alls, på mitten slet vi i 90 minuter och vågade hålla i bollen bättre än tidigare, och offensivt slet Jannis och Pippo ruskigt bra trots numerärt underläge och skapade en handfull chanser. Och Andreas såg riktigt stabil ut, och räddningen i slutet var av högsta kvalitet. Nu ser vi till att hålla den här nivån även fortsatt!
Två matcher kvar till sommaruppehållet, ingen av dem ska bli poänglösa!
/Boss
onsdag 2 juni 2010
3-1 till Oranje i jämnt derby!
En oerhört skön vinst ikväll! Vi visar vilja, glöd och fokus hela matchen. En match med många märkliga domslut, bra lagspel och vassa kontringar.
Vi tackar Andreas för en galet viktig räddning vid 2-1 i slutet. 2-2 där hade varit väldigt tungt. Nu kunde vi istället göra 3-1 på straff i slutminuterna.
Riktigt stark insats av samtliga inblandade, och skönt att vi försöker spela oss ur situationerna mer än tidigare. En jämn match, men en rättvis seger. Vi skapade en handfull chanser som vi inte förvaltade också.
Målskyttar: Peter, Pippo och Adam (str.)
Längre matchrapport förhoppningsvis imorgon.
/Mister
Vi tackar Andreas för en galet viktig räddning vid 2-1 i slutet. 2-2 där hade varit väldigt tungt. Nu kunde vi istället göra 3-1 på straff i slutminuterna.
Riktigt stark insats av samtliga inblandade, och skönt att vi försöker spela oss ur situationerna mer än tidigare. En jämn match, men en rättvis seger. Vi skapade en handfull chanser som vi inte förvaltade också.
Målskyttar: Peter, Pippo och Adam (str.)
Längre matchrapport förhoppningsvis imorgon.
/Mister
tisdag 1 juni 2010
Preliminär trupp mot Atlas!
Här är truppen som den ser ut idag, uppdaterad efter Patricks återbud:
Andreas A
Adam
Jonker
Johannes
Kim
Klas
Martin W
Erik
Andreas F
Jonathan
Hille
Pippo
Calle
Jannis
Peter
Niclas
Reserv:
Kamal (sen anmälan)
Jag uppdaterar här så fort jag får besked om eventuella avhopp.
/Boss
Andreas A
Adam
Jonker
Johannes
Kim
Klas
Martin W
Erik
Andreas F
Jonathan
Hille
Pippo
Calle
Jannis
Peter
Niclas
Reserv:
Kamal (sen anmälan)
Jag uppdaterar här så fort jag får besked om eventuella avhopp.
/Boss
Matchrapport: Vällingby AIK-Oranje 3-0
En fredagskväll med goda förutsättningar för en trepoängare slutade i besvikelse och frustration.
Oranje kom med en otroligt skön seger i ryggen till mötet mot Vällingby AIK, och förhoppningen om att spelet äntligen hade lossnat. Det visade sig tyvärr inte stämma.
Vällingby hade bara tolv man, så vi kände att vi inte skulle förlora detta på kondis i alla fall. Vi bestämde oss för att ta tag i matchen från början, men när väl pipan ljöd blev scenariot det rakt motsatta. Vi var tröga och lite passiva, och VAIK tog över kommandot direkt. Första målet dröjde inte heller länge, när motståndarnas forward visserligen gjorde en väldigt vacker soloprestation som avslutades med ett hårt skott kryssribba in, men vi gav honom väldigt mycket yta att knata förbi på till höger i straffområdet. Men, men - det kanske skulle bli en väckarklocka?
Några minuter senare var det dags för 2-0 ... Ett fint anfall från västerortslaget, men målgöraren får stå ALLDELES för ren på bortre stolpen.
Nu börjar vi i alla fall lyfta oss litegrann och matchbilden jämnas ut en del. Vi lyckas inte skapa så många chanser, men några lovande spelsekvenser visas i alla fall upp. Det börjar även märkas att motståndarna saknar avbytare (de fick en tidig skada, verkade det som), och har inte samma tempo i sitt spel.
Halvtid, och trots ett underläge med 2-0 känns det långt ifrån hopplöst. Vi har inte gjort nån jättebra halvlek, men vi känner att vi är piggare än motståndarna och får vi bara in ett reduceringsmål kan vi vända det här. Det tror jag faktiskt fortfarande, men det får vi aldrig veta ...
Vi börjar andra halvlek riktigt bra, och skapar omedelbart tryck mot motståndarmålet. Vi lyckas inte vaska fram några riktigt bra chanser, men vi räknar med att det ska komma. Tio minuter in på halvleken får så Vällingby en kille utvisad, och nu vädrar vi morgonluft. Vi ändrar uppställning så att vi får in två anfallare, för att skapa mer tryck. Tyvärr har vi inte vår bästa dag, utan vi kommer inte upp i nån högre nivå, utan sjunker snarare sakta tillbaka igen i nån form av semidvala. Trots att motståndarna saknar avbytare och är tio man tillåts de vara först på de flesta andrabollarna och känns rappare och mer distinkta. Vi har förtvivlat svårt att skapa målchanser, och det enda riktigt farliga vi har skapar Hille på egen hand, men hans vänsterskott blir inte tillräckligt hårt och välplacerat. Annars är det mest inlägg som nickas bort av motståndarförsvarare. När VAIK sen gör 3-0 på en kontring känns det inte alls ologiskt.
Sammanfattningsvis: Vi är inte otaggade, utan samtliga springer mycket och tar ut sig. Problemet är att vi börjar springa när vi har sett vad motståndarna gör. Vi är för tröga i tanken och agerandet, vilket gör att vi förlorar många andrabollar, vi får inte igång passningstempot och vi missar i markeringen. Det är väldigt starkt av Vällingby att hålla nollan utan avbytare och med tio man, men spelar vi så bra som vi kan och som vi har gjort i perioder i år, men framförallt förra året, så straffar vi dem. Men den här kvällen är Vällingbys seger helt odiskutabel, tyvärr. Tack till Andreas också, som hoppade in i kassen och gjorde flera riktigt bra ingripanden och inte kan lastas för nåt av målen.
Det positiva är ändå att vi förlorar visserligen, men jag vet att vi har enormt mycket mer att ta av. Om vi bara närmar oss den nivå vi bör hålla finns det många poäng att hämta. Jag tänker inte gå in på framtida tankar här i skrift, utan det tar vi verbalt. Det blir effektivt så. Men kontentan är samma som förut: Vi är tillräckligt bra för att ta många poäng i den här serien, men vi måste ge oss själva chansen. Det gör inget om man slår bort tjugo passningar, bara man visar vilja, glöd och goda intentioner. Är vi vakna och alerta i tanken, är vi på tårna såväl mentalt som fysiskt, så finns det fortfarande gott om tid att vända det här.
Nu möter vi Atlas i morgondagens drabbning, och då ska vi lämna det krampaktiga spelet bakom oss. Då ska vi spela ut och skita i tabellen. Det spelar ingen roll om det blir 0-10, nu ska vi spela fotboll och se till att jobba stenhårt och ha kul! Gör vi det ökar våra chanser till ett bra resultat också.
Senaste säsongen vi mötte Atlas slog vi dem med 6-0 ... ;-)
/Boss
Oranje kom med en otroligt skön seger i ryggen till mötet mot Vällingby AIK, och förhoppningen om att spelet äntligen hade lossnat. Det visade sig tyvärr inte stämma.
Vällingby hade bara tolv man, så vi kände att vi inte skulle förlora detta på kondis i alla fall. Vi bestämde oss för att ta tag i matchen från början, men när väl pipan ljöd blev scenariot det rakt motsatta. Vi var tröga och lite passiva, och VAIK tog över kommandot direkt. Första målet dröjde inte heller länge, när motståndarnas forward visserligen gjorde en väldigt vacker soloprestation som avslutades med ett hårt skott kryssribba in, men vi gav honom väldigt mycket yta att knata förbi på till höger i straffområdet. Men, men - det kanske skulle bli en väckarklocka?
Några minuter senare var det dags för 2-0 ... Ett fint anfall från västerortslaget, men målgöraren får stå ALLDELES för ren på bortre stolpen.
Nu börjar vi i alla fall lyfta oss litegrann och matchbilden jämnas ut en del. Vi lyckas inte skapa så många chanser, men några lovande spelsekvenser visas i alla fall upp. Det börjar även märkas att motståndarna saknar avbytare (de fick en tidig skada, verkade det som), och har inte samma tempo i sitt spel.
Halvtid, och trots ett underläge med 2-0 känns det långt ifrån hopplöst. Vi har inte gjort nån jättebra halvlek, men vi känner att vi är piggare än motståndarna och får vi bara in ett reduceringsmål kan vi vända det här. Det tror jag faktiskt fortfarande, men det får vi aldrig veta ...
Vi börjar andra halvlek riktigt bra, och skapar omedelbart tryck mot motståndarmålet. Vi lyckas inte vaska fram några riktigt bra chanser, men vi räknar med att det ska komma. Tio minuter in på halvleken får så Vällingby en kille utvisad, och nu vädrar vi morgonluft. Vi ändrar uppställning så att vi får in två anfallare, för att skapa mer tryck. Tyvärr har vi inte vår bästa dag, utan vi kommer inte upp i nån högre nivå, utan sjunker snarare sakta tillbaka igen i nån form av semidvala. Trots att motståndarna saknar avbytare och är tio man tillåts de vara först på de flesta andrabollarna och känns rappare och mer distinkta. Vi har förtvivlat svårt att skapa målchanser, och det enda riktigt farliga vi har skapar Hille på egen hand, men hans vänsterskott blir inte tillräckligt hårt och välplacerat. Annars är det mest inlägg som nickas bort av motståndarförsvarare. När VAIK sen gör 3-0 på en kontring känns det inte alls ologiskt.
Sammanfattningsvis: Vi är inte otaggade, utan samtliga springer mycket och tar ut sig. Problemet är att vi börjar springa när vi har sett vad motståndarna gör. Vi är för tröga i tanken och agerandet, vilket gör att vi förlorar många andrabollar, vi får inte igång passningstempot och vi missar i markeringen. Det är väldigt starkt av Vällingby att hålla nollan utan avbytare och med tio man, men spelar vi så bra som vi kan och som vi har gjort i perioder i år, men framförallt förra året, så straffar vi dem. Men den här kvällen är Vällingbys seger helt odiskutabel, tyvärr. Tack till Andreas också, som hoppade in i kassen och gjorde flera riktigt bra ingripanden och inte kan lastas för nåt av målen.
Det positiva är ändå att vi förlorar visserligen, men jag vet att vi har enormt mycket mer att ta av. Om vi bara närmar oss den nivå vi bör hålla finns det många poäng att hämta. Jag tänker inte gå in på framtida tankar här i skrift, utan det tar vi verbalt. Det blir effektivt så. Men kontentan är samma som förut: Vi är tillräckligt bra för att ta många poäng i den här serien, men vi måste ge oss själva chansen. Det gör inget om man slår bort tjugo passningar, bara man visar vilja, glöd och goda intentioner. Är vi vakna och alerta i tanken, är vi på tårna såväl mentalt som fysiskt, så finns det fortfarande gott om tid att vända det här.
Nu möter vi Atlas i morgondagens drabbning, och då ska vi lämna det krampaktiga spelet bakom oss. Då ska vi spela ut och skita i tabellen. Det spelar ingen roll om det blir 0-10, nu ska vi spela fotboll och se till att jobba stenhårt och ha kul! Gör vi det ökar våra chanser till ett bra resultat också.
Senaste säsongen vi mötte Atlas slog vi dem med 6-0 ... ;-)
/Boss
fredag 28 maj 2010
0-3 mot Vällingby AIK ikväll
Ingen höjdarmatch av oss ikväll, tyvärr. Vi faller in i gamla synder och blir passiva och får aldrig igång nåt passningsspel. Målmässigt ger vi bort två mål för att vi inte riktigt är med i matchen i början. VAIK spelar med tio man sista 35 minuterna, men tyvärr lyckas vi inte etablera mer än stundtals tryck mot dem ändå. Som vi har sagt förut, nya tag på onsdag!
Längre matchrapport kommer på måndag.
/Boss
Längre matchrapport kommer på måndag.
/Boss
torsdag 27 maj 2010
Truppen inför morgondagens match mot Vällingby AIK!
Rekordstort intresse inför morgondagens match - 22 personer!
Det innebär att det blir fullt av reserver. Här är den preliminära truppen, jag uppdaterar så fort det sker förändringar:
Andreas A (mv)
Lasse
Kim
Jonker
Kamal
Gunnar
Erik
Martin W
Adam
Mattias
Hille
Pippo
Peter
Niclas
Jannis
Calle
Reserver:
Henning
Klas
Johannes
Andreas F
Jonathan
Patrick
Mot nästa trepoängare!!
/Boss
Det innebär att det blir fullt av reserver. Här är den preliminära truppen, jag uppdaterar så fort det sker förändringar:
Andreas A (mv)
Lasse
Kim
Jonker
Kamal
Gunnar
Erik
Martin W
Adam
Mattias
Hille
Pippo
Peter
Niclas
Jannis
Calle
Reserver:
Henning
Klas
Johannes
Andreas F
Jonathan
Patrick
Mot nästa trepoängare!!
/Boss
torsdag 20 maj 2010
Matchrapport: Oranje - Björnligan 3-2
Äntligen en seger!
Igår var det ödesmättat möte mot nästjumbon Björnligan, som liksom vi börjat serien knackigt. Ett klassiskt sexpoängsmöte, där vinnaren skulle haka på lagen ovanför och där förloraren skulle få en väldigt brant uppförsbacke i fortsättningen. Efter våra problem i de första fyra matcherna bestämdes det att ett nytt spelsystem skulle införas, och framförallt bestämde vi unisont att den här matchen skulle vi inte ge bort lättvindigt.
Trots taggningen var vi inte riktigt uppe i tempo i inledningen, delvis troligen beroende på lite ovana roller i det nya systemet. Tyvärr blev vi också tämligen omgående straffade för detta, då en av fängelserandiga Björnligans många långskånkar fick hoppa upp helt ostört nära mål och med kraft nicka in ledningsmålet efter bara 5-10 minuter. Men, vi lät oss inte nedslås, utan trummade på och började så sakteliga att ta över matchen. Ligan hade en viss förkärlek för den långa bollen, och inledningsvis hade vi lite problem med dem, men det minskade allt eftersom.
Peter, riktigt pigg för dagen, hade en bit in i matchen en lobb med ryggen mot mål som tyvärr gick i stolpen, men sen dröjde det inte alltför många minuter innan Jonathan forcerade in en Jannis-retur från målvakten. Oerhört skönt, och så pass långt in i halvleken fullt rättvist. Vi fortsatte att ha ett visst övertag, och skapade en del chanser, men ingen som fick det att rassla till i nätet, förutom det bakom mål ... Det ska också sägas att Ligans målvakt var väldigt alert och greppsäker på de inlägg och frisparkar vi försökte slå in under hela matchen. Med en mindre rörlig målvakt där hade det nog blivit roligare för oss. De svartvita motståndarna stack upp då och då, och det blev lite farligt några gånger, men efter 45 minuter kände vi ändå att det var vår match om vi bestämde oss för att ta tag i det hela.
I paus poängterade vi återigen hur viktig intensiteten var, och vi började även andra halvlek riktigt bra. Därför var det ett riktigt dråpslag när vi skänkte bort ett mål nästan direkt. Lasse fick inte tillräcklig kraft i hemåtnicken och en Ligan-forward kunde hinna före och lobba in bollen över en chanslös Martin i mål. Men, men, det var långt kvar och vi skulle bara vinna det här.
Vi tog återigen tag i matchen och var taggade, hade bra rörelse och ett bättre passningsspel än i många matcher tidigare. Förhoppningsvis kan vi ta det ännu en nivå högre framöver. Vi fortsatte att hota framåt, och när Adam mitt i halvleken slog en frispark som tog i ribbans undersida och studsade ut förbannade vi vårt motflyt i cirka en sekund innan giganten Hille kom flygande som Stålmannen och borrade in 2-2 via huvudet. Nu jävlar skulle vi ta det här!
Matchbilden såg fortsatt ut ungefär som tidigare. Björnligan med rakt spel på långa killar, med sporadiska spel ut på kanten till fria yttrar. Inte helt ofarligt stundtals, men de högkaratiga chanserna uteblev. Samtidigt skapade vi en hel del farligheter, som tyvärr antingen missades eller gick om intet genom en misslyckad sista pass. Entre: Adam.
Dags för frispark vid straffområdeshörnet och Ligans målvakt som står lite långt ut får betala dyrt för det när Adam böjer ner frisparken mycket vackert i bortre hörnet - 3-2!
Med Ibero-matchen i relativt färskt minne tänkte vi INTE tappa det här, även om vi började bli lite trötta. Det började nu även mörkna, och lamporna hade ännu inte tänts. Fängelsekunderna är troligen vana att verka efter mörkrets inbrott och kändes nu lite farligare en period. Matchbilden förändrade sig ändå inte markant, och vi behöll trots allt kylan, även om det vid ett par situationer blev lite virrigt. Efter en ganska jämn kvart spelmässigt fick Jannis sen äntligen en chans när han sprintade ifrån en trött mittback, men tyvärr var målvakten mycket snabbt ute och kunde avvärja. De sista minuterna blev väldigt nervösa, men vi lyckades kontrollera händelserna skapligt tills domaren blåste av.
Som sagt - äntligen seger, och äntligen bra inställning hela matchen. Nu vet vi vad som krävs, och jag tror att vi inte kommer att ge bort många meter framöver. Det märktes att båda lagen var i skriande behov av en trepoängare, men jag tycker verkligen att rätt lag vann. Det kändes matchen igenom som att vi var snäppet bättre, med bättre spel och fler och farligare chanser. Det var många som gjorde sin bästa match för i år, och det bästa är att jag tror att vi bara kommer att bli bättre nu när vi fått lite vind i seglen och systemet sätter sig allt mer. Vi har ju redan gjort godkänt många mål framåt (ca 2 i snitt per match). När vi jobbar som ett lag och hjälper varandra över hela banan kommer vi också att stoppa baklängesmålen, och då kan resten av säsongen bli en rolig historia. Bara vi ger oss själva chansen varje match kommer poängen att trilla in i strid ström!
Ses på måndag på den uppenbarligen välbesökta träningen!
/Il Presidente
Igår var det ödesmättat möte mot nästjumbon Björnligan, som liksom vi börjat serien knackigt. Ett klassiskt sexpoängsmöte, där vinnaren skulle haka på lagen ovanför och där förloraren skulle få en väldigt brant uppförsbacke i fortsättningen. Efter våra problem i de första fyra matcherna bestämdes det att ett nytt spelsystem skulle införas, och framförallt bestämde vi unisont att den här matchen skulle vi inte ge bort lättvindigt.
Trots taggningen var vi inte riktigt uppe i tempo i inledningen, delvis troligen beroende på lite ovana roller i det nya systemet. Tyvärr blev vi också tämligen omgående straffade för detta, då en av fängelserandiga Björnligans många långskånkar fick hoppa upp helt ostört nära mål och med kraft nicka in ledningsmålet efter bara 5-10 minuter. Men, vi lät oss inte nedslås, utan trummade på och började så sakteliga att ta över matchen. Ligan hade en viss förkärlek för den långa bollen, och inledningsvis hade vi lite problem med dem, men det minskade allt eftersom.
Peter, riktigt pigg för dagen, hade en bit in i matchen en lobb med ryggen mot mål som tyvärr gick i stolpen, men sen dröjde det inte alltför många minuter innan Jonathan forcerade in en Jannis-retur från målvakten. Oerhört skönt, och så pass långt in i halvleken fullt rättvist. Vi fortsatte att ha ett visst övertag, och skapade en del chanser, men ingen som fick det att rassla till i nätet, förutom det bakom mål ... Det ska också sägas att Ligans målvakt var väldigt alert och greppsäker på de inlägg och frisparkar vi försökte slå in under hela matchen. Med en mindre rörlig målvakt där hade det nog blivit roligare för oss. De svartvita motståndarna stack upp då och då, och det blev lite farligt några gånger, men efter 45 minuter kände vi ändå att det var vår match om vi bestämde oss för att ta tag i det hela.
I paus poängterade vi återigen hur viktig intensiteten var, och vi började även andra halvlek riktigt bra. Därför var det ett riktigt dråpslag när vi skänkte bort ett mål nästan direkt. Lasse fick inte tillräcklig kraft i hemåtnicken och en Ligan-forward kunde hinna före och lobba in bollen över en chanslös Martin i mål. Men, men, det var långt kvar och vi skulle bara vinna det här.
Vi tog återigen tag i matchen och var taggade, hade bra rörelse och ett bättre passningsspel än i många matcher tidigare. Förhoppningsvis kan vi ta det ännu en nivå högre framöver. Vi fortsatte att hota framåt, och när Adam mitt i halvleken slog en frispark som tog i ribbans undersida och studsade ut förbannade vi vårt motflyt i cirka en sekund innan giganten Hille kom flygande som Stålmannen och borrade in 2-2 via huvudet. Nu jävlar skulle vi ta det här!
Matchbilden såg fortsatt ut ungefär som tidigare. Björnligan med rakt spel på långa killar, med sporadiska spel ut på kanten till fria yttrar. Inte helt ofarligt stundtals, men de högkaratiga chanserna uteblev. Samtidigt skapade vi en hel del farligheter, som tyvärr antingen missades eller gick om intet genom en misslyckad sista pass. Entre: Adam.
Dags för frispark vid straffområdeshörnet och Ligans målvakt som står lite långt ut får betala dyrt för det när Adam böjer ner frisparken mycket vackert i bortre hörnet - 3-2!
Med Ibero-matchen i relativt färskt minne tänkte vi INTE tappa det här, även om vi började bli lite trötta. Det började nu även mörkna, och lamporna hade ännu inte tänts. Fängelsekunderna är troligen vana att verka efter mörkrets inbrott och kändes nu lite farligare en period. Matchbilden förändrade sig ändå inte markant, och vi behöll trots allt kylan, även om det vid ett par situationer blev lite virrigt. Efter en ganska jämn kvart spelmässigt fick Jannis sen äntligen en chans när han sprintade ifrån en trött mittback, men tyvärr var målvakten mycket snabbt ute och kunde avvärja. De sista minuterna blev väldigt nervösa, men vi lyckades kontrollera händelserna skapligt tills domaren blåste av.
Som sagt - äntligen seger, och äntligen bra inställning hela matchen. Nu vet vi vad som krävs, och jag tror att vi inte kommer att ge bort många meter framöver. Det märktes att båda lagen var i skriande behov av en trepoängare, men jag tycker verkligen att rätt lag vann. Det kändes matchen igenom som att vi var snäppet bättre, med bättre spel och fler och farligare chanser. Det var många som gjorde sin bästa match för i år, och det bästa är att jag tror att vi bara kommer att bli bättre nu när vi fått lite vind i seglen och systemet sätter sig allt mer. Vi har ju redan gjort godkänt många mål framåt (ca 2 i snitt per match). När vi jobbar som ett lag och hjälper varandra över hela banan kommer vi också att stoppa baklängesmålen, och då kan resten av säsongen bli en rolig historia. Bara vi ger oss själva chansen varje match kommer poängen att trilla in i strid ström!
Ses på måndag på den uppenbarligen välbesökta träningen!
/Il Presidente
onsdag 19 maj 2010
Årets första trea ett faktum: 3-2 mot Björnligan!
Äntligen! För första gången i år var vi taggade i 90 minuter, och det gav oss tre poäng. Trots att vi ger bort två mål lite enkelt. Men den här gången kommer vi tillbaka trots 0-1 och 1-2 och vänder matchen till 3-2. Bra moral, grabbar!
Det nya spelsystemet gav alltså utdelning direkt. Sen om det berodde på det låter vi vara osagt, det känns som att inställningen gjorde den största skillnaden.
Nu tuggar vi vidare och fortsätter på den inslagna vägen! Målskyttar: Jonathan, Hille och Adam.
Längre matchrapport kommer imorgon torsdag.
Hup Oranje!
/Boss
Det nya spelsystemet gav alltså utdelning direkt. Sen om det berodde på det låter vi vara osagt, det känns som att inställningen gjorde den största skillnaden.
Nu tuggar vi vidare och fortsätter på den inslagna vägen! Målskyttar: Jonathan, Hille och Adam.
Längre matchrapport kommer imorgon torsdag.
Hup Oranje!
/Boss
tisdag 18 maj 2010
Truppen mot Björnligan imorgon!
Stort intresse för morgondagens viktiga match mot Björnligan. Här är truppen som ska betvinga 176-671, 176-167, 176-617 och de andra busarna:
Martin R
Kim
Lasse
Johannes
Gunnar
Klas
Martin W
Erik
Andreas A.
Jonathan
Hille
Adam
Calle
Henning
Peter
Jannis
Reserver:
Kamal
Niclas
Jesper
(Pippo, troligen sjuk)
SEGER!!!
/Boss
Martin R
Kim
Lasse
Johannes
Gunnar
Klas
Martin W
Erik
Andreas A.
Jonathan
Hille
Adam
Calle
Henning
Peter
Jannis
Reserver:
Kamal
Niclas
Jesper
(Pippo, troligen sjuk)
SEGER!!!
/Boss
Inför Björnligan-matchen
Match i morgon mot Björnligan, som inledde segern med 3-3 mot Atleterna i en match de ledde med 3-0. Efter det har det gått knackigt för disneylaget, som förlorat mot RA (1-4), Ljungbacken (0-2), och nu senast 0-2 mot Iberoamericana.
En snabb genomläsning av de tre första matchrapporterna ger bilden av ett lag med fysiskt starka spelare som gillar att spela ett rakt spel med långa bollar bakom backlinjen. De börjar sina matcher piggt (viktigt att vi är taggade från början!), men orkar inte alltid ända in i kaklet. De har dock lyckats hålla nere siffrorna i sina förlustmatcher, vilket tyder på ett vilt kämpande gäng som aldrig ger upp.
Truppen som ska skicka tillbaka björnbröderna till idet presenteras senare idag. Om det är någon som behöver tändvätska så tippade de tabellen så här innan seriestart:
Lokomotiv Blackeberg
Iberoamericana
Atleterna
Björnligan
Vällingby AIK
Kallhäll
Ljungbackens IF
RA Stockholm
Oranje
Atlas
Är de lika bra på fotboll som att tippa så ska det här gå vägen.
En snabb genomläsning av de tre första matchrapporterna ger bilden av ett lag med fysiskt starka spelare som gillar att spela ett rakt spel med långa bollar bakom backlinjen. De börjar sina matcher piggt (viktigt att vi är taggade från början!), men orkar inte alltid ända in i kaklet. De har dock lyckats hålla nere siffrorna i sina förlustmatcher, vilket tyder på ett vilt kämpande gäng som aldrig ger upp.
Truppen som ska skicka tillbaka björnbröderna till idet presenteras senare idag. Om det är någon som behöver tändvätska så tippade de tabellen så här innan seriestart:
Lokomotiv Blackeberg
Iberoamericana
Atleterna
Björnligan
Vällingby AIK
Kallhäll
Ljungbackens IF
RA Stockholm
Oranje
Atlas
Är de lika bra på fotboll som att tippa så ska det här gå vägen.
måndag 17 maj 2010
Matchrapport: Lokomotiv Blackeberg - Oranje 5-0
Fredagskvällen förde med sig en tung förlust, där det visade sig väldigt klart vad jävlar anamma och intensitet betyder i år.
Oranje mötte ett hittills underpresterande Loket, och vi hade goda förhoppningar om att ta vårens första seger och tvinga Loket till fortsatt underpresterande. Förutsättningarna fanns, men tyvärr var vi inte nära att göra det bästa av dem denna gång.
Redan i inledningen kändes vi lite passiva, varför vet jag inte. Loket ägde mest boll och fick dominera matchen, dock utan att ha nån riktig press. Vi lyckades ändå sticka upp några gånger, tack vare några av de tyvärr lite få fina kombinationerna i första, samt ett vasst forwardspar i mötande (och nye) Jesper och djupledslöpande Jannis. Inga jättechanser skapades, och tyvärr inte heller några mål. Det hade inte kryllat av målchanser åt nåt håll när de svartklädda motståndarna fick en frispark en bit utifrån. Inte jättefarligt läge på den här nivån, kändes det som. Tyvärr var frisparken inte särskilt representativ för den här nivån, utan den var hård och framförallt dök den ruskigt snyggt ner i Martins högra kryss. Det kändes som lite av ett turskott, men efter en liknande frispark i andra får vi utnämna målskytten till seriens kanske bästa frisparksfot. Hur som helst, vi hade ju tagit ledningen i alla de tre inledande matcherna, utan framgång, så kanske var detta bara bra?
Nja, spelet såg inte mycket bättre ut efter målet och när Loket gjorde 2-0 lite senare var det inte särskilt orättvist. Återigen ett bra skott utifrån, som Martin var på, men inte nådde helt.
0-2 i halvtid och framförallt hade intensiteten saknats i första. Skulle vi bara få ordning på det kändes matchen inte förlorad. Och mycket riktigt, Oranje började andra halvlek med att ta kommandot, genom vilja, intensitet och bra spel. Alls ingen maxnivå, men enorm skillnad mot första halvlek. Nu jobbade vi som ett lag, istället för en och en. Tyvärr tappade vi mitt i vår bästa period markeringen på en hörna och 3-0 var ett oerhört tungt, och faktiskt denna gång högst orättvist, faktum. Vi fortsatte dock spela bra, men blev raskt straffade med 4-0 och 5-0 när vi inte förmådde att täppa till luckorna i försvaret. Nu var det bara att försöka att göra det bästa av fortsättningen, och fortsätta spela ett mer vågat och snabbt passningsspel. Vilket vi också gjorde, tills skador började komma och avbytare blev en lyx vi fick klara oss utan. Det stannade vid 5-0, men de siffrorna kändes väldigt onödiga. Lokets seger var odiskutabel, men den HADE inte behövt vara det.
Som jag skrev i min korta matchrapport i fredags kväll förlorar vi den här matchen på grund av två saker: Brist på intensitet och jävlar anamma samt för otajt defensiv. Att sen motståndarna vi möter fortsätter att ha extremt hög procent på sina avslut är väl delvis otur, men bara till viss del. I första halvlek faller vi tyvärr återigen in i vårt passiva spel, där vi reagerar lite för sent, går på en och en istället för som en enhet och inte rör oss tillräckligt för att skapa nåt passningsflöde. I andra är det väldigt mycket bättre, så länge vi orkar, trots att vi då släpper in tre mål. Då märker vi hur enkelt det faktiskt är att spela runt bollen när vi rör oss, möter bollhållaren och vågar titta upp och se var lediga medspelare faktiskt finns. Vi tappar bollen då och då, men det är ändå absolut en halvlek jag kan leva med spelmässigt.
Nu lägger vi denna match bakom oss, men tar med oss vetskapen om vad som händer när vi inte går in med riktigt hundraprocentig inställning samt minnet av hur enkelt och hur mycket roligare det är när vi vågar spela runt bollen lite och får igång ett fungerande passningsspel.
Det här är utan tvekan också ett lag vi kan slå, men vi måste ge oss själva chansen. Nu får vi se till att plocka fram spelet vi har, men ännu inte har fått ut, mot Björnligan på onsdag.
Omfattande taktisk genomgång och lite ändringar på träningen ikväll.
Hup Oranje!
/Boss
Oranje mötte ett hittills underpresterande Loket, och vi hade goda förhoppningar om att ta vårens första seger och tvinga Loket till fortsatt underpresterande. Förutsättningarna fanns, men tyvärr var vi inte nära att göra det bästa av dem denna gång.
Redan i inledningen kändes vi lite passiva, varför vet jag inte. Loket ägde mest boll och fick dominera matchen, dock utan att ha nån riktig press. Vi lyckades ändå sticka upp några gånger, tack vare några av de tyvärr lite få fina kombinationerna i första, samt ett vasst forwardspar i mötande (och nye) Jesper och djupledslöpande Jannis. Inga jättechanser skapades, och tyvärr inte heller några mål. Det hade inte kryllat av målchanser åt nåt håll när de svartklädda motståndarna fick en frispark en bit utifrån. Inte jättefarligt läge på den här nivån, kändes det som. Tyvärr var frisparken inte särskilt representativ för den här nivån, utan den var hård och framförallt dök den ruskigt snyggt ner i Martins högra kryss. Det kändes som lite av ett turskott, men efter en liknande frispark i andra får vi utnämna målskytten till seriens kanske bästa frisparksfot. Hur som helst, vi hade ju tagit ledningen i alla de tre inledande matcherna, utan framgång, så kanske var detta bara bra?
Nja, spelet såg inte mycket bättre ut efter målet och när Loket gjorde 2-0 lite senare var det inte särskilt orättvist. Återigen ett bra skott utifrån, som Martin var på, men inte nådde helt.
0-2 i halvtid och framförallt hade intensiteten saknats i första. Skulle vi bara få ordning på det kändes matchen inte förlorad. Och mycket riktigt, Oranje började andra halvlek med att ta kommandot, genom vilja, intensitet och bra spel. Alls ingen maxnivå, men enorm skillnad mot första halvlek. Nu jobbade vi som ett lag, istället för en och en. Tyvärr tappade vi mitt i vår bästa period markeringen på en hörna och 3-0 var ett oerhört tungt, och faktiskt denna gång högst orättvist, faktum. Vi fortsatte dock spela bra, men blev raskt straffade med 4-0 och 5-0 när vi inte förmådde att täppa till luckorna i försvaret. Nu var det bara att försöka att göra det bästa av fortsättningen, och fortsätta spela ett mer vågat och snabbt passningsspel. Vilket vi också gjorde, tills skador började komma och avbytare blev en lyx vi fick klara oss utan. Det stannade vid 5-0, men de siffrorna kändes väldigt onödiga. Lokets seger var odiskutabel, men den HADE inte behövt vara det.
Som jag skrev i min korta matchrapport i fredags kväll förlorar vi den här matchen på grund av två saker: Brist på intensitet och jävlar anamma samt för otajt defensiv. Att sen motståndarna vi möter fortsätter att ha extremt hög procent på sina avslut är väl delvis otur, men bara till viss del. I första halvlek faller vi tyvärr återigen in i vårt passiva spel, där vi reagerar lite för sent, går på en och en istället för som en enhet och inte rör oss tillräckligt för att skapa nåt passningsflöde. I andra är det väldigt mycket bättre, så länge vi orkar, trots att vi då släpper in tre mål. Då märker vi hur enkelt det faktiskt är att spela runt bollen när vi rör oss, möter bollhållaren och vågar titta upp och se var lediga medspelare faktiskt finns. Vi tappar bollen då och då, men det är ändå absolut en halvlek jag kan leva med spelmässigt.
Nu lägger vi denna match bakom oss, men tar med oss vetskapen om vad som händer när vi inte går in med riktigt hundraprocentig inställning samt minnet av hur enkelt och hur mycket roligare det är när vi vågar spela runt bollen lite och får igång ett fungerande passningsspel.
Det här är utan tvekan också ett lag vi kan slå, men vi måste ge oss själva chansen. Nu får vi se till att plocka fram spelet vi har, men ännu inte har fått ut, mot Björnligan på onsdag.
Omfattande taktisk genomgång och lite ändringar på träningen ikväll.
Hup Oranje!
/Boss
fredag 14 maj 2010
Tung förlust mot Loket
Trots positiv känsla före matchen blev det förlust med 0-5 ikväll. Vi är alldeles för passiva i första (0-2), och sen börjar vi riktigt bra i andra, men tyvärr får vi ett mål i baken mitt i vår bästa period. Vi fortsätter spela bättre, men tyvärr släpper vi in både fyran och femman alldeles för lättvindigt. I slutet skadas några spelare och vi saknar avbytare, och tröttnar logiskt nog.
Kontentan är att vi gör en bedrövlig första, men börjar spela runt bollen riktigt bra i andra. Det saknas en del till toppnivå, men klart godkänt.
Jag är fortfarande helt övertygad om att vi kan vinna massor i år, men vi måste inse att vi måste ge oss själva chansen och gå in med hundraprocentig inställning hela matchen. Det är så små marginaler nu, att har vi inte riktig jävlar anamma och intensitet vinner vi inte matcherna. Vi har bra perioder i alla matcher, vi måste bara se till att bibehålla det och våga spela runt bollen. Ni som var med ikväll märkte ju vilken enorm skillnad det är när vi är lite kalla och spelar kort och snabbt och kommer och möter bollhållaren.
Nu knyter vi näven och visar hur jävla bra vi kan lira! Nästa match ska vi tugga i oss och vinna på ren och skär vilja.
Längre matchrapport kommer framöver.
/Boss
Kontentan är att vi gör en bedrövlig första, men börjar spela runt bollen riktigt bra i andra. Det saknas en del till toppnivå, men klart godkänt.
Jag är fortfarande helt övertygad om att vi kan vinna massor i år, men vi måste inse att vi måste ge oss själva chansen och gå in med hundraprocentig inställning hela matchen. Det är så små marginaler nu, att har vi inte riktig jävlar anamma och intensitet vinner vi inte matcherna. Vi har bra perioder i alla matcher, vi måste bara se till att bibehålla det och våga spela runt bollen. Ni som var med ikväll märkte ju vilken enorm skillnad det är när vi är lite kalla och spelar kort och snabbt och kommer och möter bollhållaren.
Nu knyter vi näven och visar hur jävla bra vi kan lira! Nästa match ska vi tugga i oss och vinna på ren och skär vilja.
Längre matchrapport kommer framöver.
/Boss
torsdag 13 maj 2010
Morgondagens trupp mot Loket!
Här är de krigare som i dagsläget ser ut att försvara de brandgula färgerna:
Martin R
Adam
Kim
Johannes
Jonathan
Andreas A
Andreas F
Calle
Pippo
Gunnar
Erik
Hille
Lasse
Jannis
Jesper
Manager: Banks
"Le Locomotive - zéro points, Oranje - trois points!"
Martin R
Adam
Kim
Johannes
Jonathan
Andreas A
Andreas F
Calle
Pippo
Gunnar
Erik
Hille
Lasse
Jannis
Jesper
Manager: Banks
"Le Locomotive - zéro points, Oranje - trois points!"
måndag 10 maj 2010
Kallhälls matchrapport
Här har ni Kallhälls matchrapport från onsdagens drabbning:
http://www.kallhallsff.se/Pages/NewsArticle.aspx?id=10390
Lägg framförallt märke till artikelförfattarens efternamn när ni läser om utvisningsincidenten. :-P
Lokomotiv och 90 minuters bra spel väntar på fredag!
/Boss
http://www.kallhallsff.se/Pages/NewsArticle.aspx?id=10390
Lägg framförallt märke till artikelförfattarens efternamn när ni läser om utvisningsincidenten. :-P
Lokomotiv och 90 minuters bra spel väntar på fredag!
/Boss
fredag 7 maj 2010
Matchrapport: Oranje - Kallhäll 1-5
I onsdags skulle Oranje enligt matchschemat bara spela en match, men det spelades faktiskt två, efter varandra. Varje match var 45 minuter lång. Den första matchen spelade vi bra, men den andra var tyvärr inte lika lyckosam.
Så här gick det till:
Vi mötte det förmodade topplaget Kallhäll, som traditionellt sett har legat högre upp i seriesystemet. Vi hade dock en stark trupp och hade goda förhoppningar om att knipa årets första poäng.
Vi inledde också ganska bra, motståndarna var väldigt kvicka och spelskickliga (som ett samspelt lag bestående av många 92:or ska vara ...), men vi stod upp bra och spelade ett i det stora hela disciplinerat försvarsspel. Vi var dessutom giftiga när vi fick tag på bollen, och fixade ofta med några kvicka passningar farliga snabba omställningar. Vi jobbade som en enhet och även om Kallhäll fick utrymme för inlägg och skott ibland kändes det oftast inte livsfarligt. Våra forwards var nära att komma igenom flera gånger i början, och när sen Niclas i mitten av halvleken slog en fantastisk yttersida till Peter som vid straffområdesgränsen mycket vackert lobbade in bollen över en chanslös målvakt kändes det inte orättvist. Kanske spelmässigt, men inte chansmässigt. Det dröjde inte länge innan 2-0 nästan var ett faktum efter ett mycket vackert anfall, som avslutades med att Adam spelade bollen snett inåt bakåt till Niclas som nästan hade öppet mål, men en back gjorde en makalös blockering och ledningen stod kvar på ett mål. Vi fortsatte att spela bra och skapa farliga chanser, och därför var det oerhört tungt när Kallhäll fick göra 1-1 lite för enkelt i slutet av halvleken.
45 minuter avklarade. Vi hade inte haft mycket bollinnehav och Kallhäll var riktigt bra, men vi hade som sagt stått upp bra och spelat fokuserat, distinkt och rappt när vi fått bollen, utan att stressa iväg den alltför mycket oftast. Det var ingen perfekt halvlek, men det är så här som jag vill att vi ska spela mot den här typen av lag. Smågrejer att slipa på, men inställningsmässigt och fokusmässigt riktigt bra, och distinkt spel med snabba beslut när vi fick tag i bollen.
Tyvärr räckte tio minuters paus för att vi skulle tappa det här till stor del. Kallhäll kom ut supertaggade och inledde direkt med riktig lekstuga. Vi tappade våra positioner och fick lite panik när vi inte fick tag på bollen, och när de gjorde 2-1 efter omställning kändes det minst sagt logiskt. Tyvärr fortsatte pressen och 3-1 dröjde inte länge - en pärla i krysset, otagbart för undertecknad i mål. Det var dock mycket tid kvar, så än fanns det chans att vända. Men när 4-1 strax därefter kom kändes uppförsbacken rätt brant. Nu ryckte vi i alla fall upp oss lite och började spela lite igen. Inte med samma fokus och energi som i första, men klart bättre än i inledningen. Vi hade dock mycket svårare att skapa farliga chanser, och den enda riktigt vassa var när Pippo med en svepande vänster hittade Peter i djupet som snyggt rundade målvakten men inte lyckades få in bollen i dålig vinkel. När klockan började ticka upp mot 80 minuter kom 5-1 på ett friläge och även för den mest optimistiske kom där den berömda spiken i kistan.
Självklart är inte 5-1 efter en halvkollaps i andra så muntert, men jag vill inte att vi gräver ner oss för det. Man får inte glömma att Kallhäll individuellt sett var riktigt vassa. Den här gången kunde vi inte neutralisera dem i 90 minuter, men det får vi ta i höst istället.
Även om man kan lyfta fram mycket som inte fungerade klockrent fanns det också mycket positivt att lyfta fram, trots allt. Vi visar att vi kan spela på den nivå som krävs i första halvlek. När vi hjälper varandra över hela banan är det väldigt svårt att göra mål på oss, det är när vi kommer bort från det (som vi blev smärtsamt medvetna om i andra) som vi blir väldigt sårbara.
När vi lär känna varandra och får finslipa vissa saker kommer vi att kunna spela bättre än i första halvlek också.
Vi har gjort sex mål på tre matcher, och det är fullt godkänt. Får vi bara till defensiven, och då inte bara backlinjen utan för hela laget, kommer vi att ta mycket poäng.
15 matcher kvar. Vi har visat att vi kan spela, nu gäller bara att göra det i 90 minuter! Vi får INTE låta oss nedslås av inledningen av säsongen, den bästa förutsättningen för en lyckosam säsong är att fortsätta att trumma på. Nästan alla jämna matcher vi spelade förra säsongen vann vi, så det ska vi kunna klara av i år också!
Ses på måndag!
/Guus Banks
Så här gick det till:
Vi mötte det förmodade topplaget Kallhäll, som traditionellt sett har legat högre upp i seriesystemet. Vi hade dock en stark trupp och hade goda förhoppningar om att knipa årets första poäng.
Vi inledde också ganska bra, motståndarna var väldigt kvicka och spelskickliga (som ett samspelt lag bestående av många 92:or ska vara ...), men vi stod upp bra och spelade ett i det stora hela disciplinerat försvarsspel. Vi var dessutom giftiga när vi fick tag på bollen, och fixade ofta med några kvicka passningar farliga snabba omställningar. Vi jobbade som en enhet och även om Kallhäll fick utrymme för inlägg och skott ibland kändes det oftast inte livsfarligt. Våra forwards var nära att komma igenom flera gånger i början, och när sen Niclas i mitten av halvleken slog en fantastisk yttersida till Peter som vid straffområdesgränsen mycket vackert lobbade in bollen över en chanslös målvakt kändes det inte orättvist. Kanske spelmässigt, men inte chansmässigt. Det dröjde inte länge innan 2-0 nästan var ett faktum efter ett mycket vackert anfall, som avslutades med att Adam spelade bollen snett inåt bakåt till Niclas som nästan hade öppet mål, men en back gjorde en makalös blockering och ledningen stod kvar på ett mål. Vi fortsatte att spela bra och skapa farliga chanser, och därför var det oerhört tungt när Kallhäll fick göra 1-1 lite för enkelt i slutet av halvleken.
45 minuter avklarade. Vi hade inte haft mycket bollinnehav och Kallhäll var riktigt bra, men vi hade som sagt stått upp bra och spelat fokuserat, distinkt och rappt när vi fått bollen, utan att stressa iväg den alltför mycket oftast. Det var ingen perfekt halvlek, men det är så här som jag vill att vi ska spela mot den här typen av lag. Smågrejer att slipa på, men inställningsmässigt och fokusmässigt riktigt bra, och distinkt spel med snabba beslut när vi fick tag i bollen.
Tyvärr räckte tio minuters paus för att vi skulle tappa det här till stor del. Kallhäll kom ut supertaggade och inledde direkt med riktig lekstuga. Vi tappade våra positioner och fick lite panik när vi inte fick tag på bollen, och när de gjorde 2-1 efter omställning kändes det minst sagt logiskt. Tyvärr fortsatte pressen och 3-1 dröjde inte länge - en pärla i krysset, otagbart för undertecknad i mål. Det var dock mycket tid kvar, så än fanns det chans att vända. Men när 4-1 strax därefter kom kändes uppförsbacken rätt brant. Nu ryckte vi i alla fall upp oss lite och började spela lite igen. Inte med samma fokus och energi som i första, men klart bättre än i inledningen. Vi hade dock mycket svårare att skapa farliga chanser, och den enda riktigt vassa var när Pippo med en svepande vänster hittade Peter i djupet som snyggt rundade målvakten men inte lyckades få in bollen i dålig vinkel. När klockan började ticka upp mot 80 minuter kom 5-1 på ett friläge och även för den mest optimistiske kom där den berömda spiken i kistan.
Självklart är inte 5-1 efter en halvkollaps i andra så muntert, men jag vill inte att vi gräver ner oss för det. Man får inte glömma att Kallhäll individuellt sett var riktigt vassa. Den här gången kunde vi inte neutralisera dem i 90 minuter, men det får vi ta i höst istället.
Även om man kan lyfta fram mycket som inte fungerade klockrent fanns det också mycket positivt att lyfta fram, trots allt. Vi visar att vi kan spela på den nivå som krävs i första halvlek. När vi hjälper varandra över hela banan är det väldigt svårt att göra mål på oss, det är när vi kommer bort från det (som vi blev smärtsamt medvetna om i andra) som vi blir väldigt sårbara.
När vi lär känna varandra och får finslipa vissa saker kommer vi att kunna spela bättre än i första halvlek också.
Vi har gjort sex mål på tre matcher, och det är fullt godkänt. Får vi bara till defensiven, och då inte bara backlinjen utan för hela laget, kommer vi att ta mycket poäng.
15 matcher kvar. Vi har visat att vi kan spela, nu gäller bara att göra det i 90 minuter! Vi får INTE låta oss nedslås av inledningen av säsongen, den bästa förutsättningen för en lyckosam säsong är att fortsätta att trumma på. Nästan alla jämna matcher vi spelade förra säsongen vann vi, så det ska vi kunna klara av i år också!
Ses på måndag!
/Guus Banks
onsdag 5 maj 2010
1-5 mot Kallhäll
Vi fortsatte tyvärr vår mindre roliga trend även i kvällens match. Vi tar ledningen med 1-0 och gör en riktigt bra första halvlek. Tyvärr släpper vi lite onödigt in 1-1 i slutminuterna på halvleken och sen inleder vi andra med en kvarts halvkollaps (denna gång mycket beroende på väldigt skickliga motståndare) och det står snabbt 1-4. Resten av halvleken står vi upp bättre, men slutresultatet 1-5 känns onödigt och i överkant.
Vi tar med oss första halvleken. Spelar vi så resten av säsongen kommer vi att plocka många poäng framöver ändå. Bara vi ser till att göra det i 90 minuter...
Längre matchrapport kommer inom kort. Det vore jättekul om kommentarsfältet började leva lite här också. Skriv åsikter, lustigheter eller vad som helst. Lite fart här skulle göra oss gott! :-)
/Boss (och målis)
Vi tar med oss första halvleken. Spelar vi så resten av säsongen kommer vi att plocka många poäng framöver ändå. Bara vi ser till att göra det i 90 minuter...
Längre matchrapport kommer inom kort. Det vore jättekul om kommentarsfältet började leva lite här också. Skriv åsikter, lustigheter eller vad som helst. Lite fart här skulle göra oss gott! :-)
/Boss (och målis)
måndag 3 maj 2010
Slutgiltig trupp inför kvällens match mot Kallhäll!
Här är den slutgiltiga truppen som tar årets första trepoängare:
Bud
Adam
Martin W
Kim
Klas
Jonathan
Andreas A
Niclas
Calle
Pippo
Lasse
Peter
Jannis
Hille
Fritz
Johannes
/Boss
Bud
Adam
Martin W
Kim
Klas
Jonathan
Andreas A
Niclas
Calle
Pippo
Lasse
Peter
Jannis
Hille
Fritz
Johannes
/Boss
tisdag 27 april 2010
Oranje - Iberoamericana 4-5 (2-1)
En ny match, och hela 19 anmälda spelare. Några droppade av, och 15 krigare var redo för match på fredagkvällen som bjöd på fint väder och goda fotbolllsförutsättningar.
Matchen inleddes med ett visst tryck från de grönklädda gästerna, men utan att de skapade de riktigt heta chanserna. Det stod tidigt klart att det var ett individuellt skickligt lag vi mötte, men de hade inte samma lagspel som Ljungbacken i premiären.
Efter en mycket god chans på hörna (Gunnar, vem annars?), så kom ledningsmålet för Oranje genom ett lågt och hårt inlägg från undertecknad. Backarna såg ingen annan råd än att bredsida in bollen i eget mål när Oranjeanfallarna kom instormande. Inte helt logiskt sett till bollinnehav, men målchanserna hade varit jämnt fördelade.
Kvitteringen kom ganska omedelbart på ett vådaskott utifrån som fick en väldigt lurig bana och var otagbart för Claes i mål. En kalldusch, men känslan var samtidigt att ett sådant mål gör man bara en gång per match, kanske till och med per säsong.
Innan halvtidsvilan fick hemmapubliken (Calle H) jubla på nytt. En "låg" hörna nickades in av Gunnar, som nådde betydligt högre med huvudet än deras målvakt gjorde med händerna. Ett vackert mål, men antagligen kommer markeringen vara hårdare i kommande matcher.
I halvtidspausen var känslan positiv, vi hade det här. Att den gamla klyschan 3 hörnor = straff kändes sannare än någonsin gjorde sitt till. Vi hade mycket att förbättra, men vi hade böjrat få kontroll på matchen.
Andra halvlek inleddes som den första slutat: Ett samlat lag i Orange som kontrade giftigt så fort bollen vanns över. En riktigt fin passning från Kamal nådde Jannis som enkelt spurtade ifrån sin bevakning och behärskat lade in 3-1 bakom en chanslös målvakt. Någonstans där (minns inte om det var före eller efter), fick Iberoamericana en mittback utvisad efter två gula kort. Trots att båda korten var solklara uppstod här en hätsk diskussion om huruvida domaren verkligen hade antecknat rätt nummer från den första varningen. Ledare från bortalaget anklagade oss för att vara oärliga, eftersom vi inte förklarade för domaren att det första kortet gått till någon annan. Till slut reddes det hela ut (det var samma kille som fick båda), och den utvisade spelaren gick till sist av planen.
Med 3-1 och en man mer borde matchen varit avgjord, särskilt med vetskapen att motståndarna tappat fullständigt i premiärmatchen. Tyvärr spred sig en bekvämlighet i Oranje. Pressen som tidigare varit genemsam blev soloprojekt, och först när en spelare blivit bortdribblad gick nästa mot bollhållaren. Det håller inte mot ett bollskickligt lag, och 3-2 kom logiskt. Då tappade vi huvudet helt, och när vi vaknade till igen stod det 3-5. Vad som hände däremellan går inte riktigt att förklara, men det får inte hända igen.
Det återstod kanske 10 minuter av matchen, och vi inledde jakten på utjämning. 4-5 kom med 5 minuter kvar efter fint samspel mellan Gunnar och Jonathan, som gjorde sitt första mål i Oranjetröjan. Vi hade ytterligare 2-3 riktigt bra målchanser efter det, men var kanske lite trötta i de avgörande lägena. En tung förlust var ett faktum, och vi hade tappat vad som såg ut som tre givna poäng. Motståndarnas ledare och målvakt fortsatte skämma ut sig efter slutsignalen, och man undrar hur de beter sig när de förlorat om de är så här när de vinner.
Trots den snöpliga förlusten finns det flera positiva saker att ta med sig från matchen: Vi spelade mycket bättre än i premiären, och förde spelet under längre perioder. Så länge vi satte defensiven så hade de inget sätt att komma igenom. Vi gjorde 4 mål, vilket är mer än godkänt, och vi var väldigt nära att ta en poäng trots raset i mitten av andra halvlek, vilket tyder på bra moral. Om vi bara fortsätter spela som vi gjorde under slutet av första och början av andra halvlek så har vi bra chanser mot alla lag i den här serien, som ser ut att bli väldigt jämn (Ljungbacken är enda lag på 6 poäng efter två omgångar).
Närmast väntar Kallhäll, som inlett med seger mot Iberoamericana och oavgjort mot gamla bekantingarna Atlas. En svår uppgift, men om vi fortsätter att bli bättre för varje match så kommer resultaten också. Säsongen är lång, och har bara börjat. Är det inte härligt att vara igång med serien? Tänk då hur kul det blir när vi dessutom börjar plocka poäng!
Matchen inleddes med ett visst tryck från de grönklädda gästerna, men utan att de skapade de riktigt heta chanserna. Det stod tidigt klart att det var ett individuellt skickligt lag vi mötte, men de hade inte samma lagspel som Ljungbacken i premiären.
Efter en mycket god chans på hörna (Gunnar, vem annars?), så kom ledningsmålet för Oranje genom ett lågt och hårt inlägg från undertecknad. Backarna såg ingen annan råd än att bredsida in bollen i eget mål när Oranjeanfallarna kom instormande. Inte helt logiskt sett till bollinnehav, men målchanserna hade varit jämnt fördelade.
Kvitteringen kom ganska omedelbart på ett vådaskott utifrån som fick en väldigt lurig bana och var otagbart för Claes i mål. En kalldusch, men känslan var samtidigt att ett sådant mål gör man bara en gång per match, kanske till och med per säsong.
Innan halvtidsvilan fick hemmapubliken (Calle H) jubla på nytt. En "låg" hörna nickades in av Gunnar, som nådde betydligt högre med huvudet än deras målvakt gjorde med händerna. Ett vackert mål, men antagligen kommer markeringen vara hårdare i kommande matcher.
I halvtidspausen var känslan positiv, vi hade det här. Att den gamla klyschan 3 hörnor = straff kändes sannare än någonsin gjorde sitt till. Vi hade mycket att förbättra, men vi hade böjrat få kontroll på matchen.
Andra halvlek inleddes som den första slutat: Ett samlat lag i Orange som kontrade giftigt så fort bollen vanns över. En riktigt fin passning från Kamal nådde Jannis som enkelt spurtade ifrån sin bevakning och behärskat lade in 3-1 bakom en chanslös målvakt. Någonstans där (minns inte om det var före eller efter), fick Iberoamericana en mittback utvisad efter två gula kort. Trots att båda korten var solklara uppstod här en hätsk diskussion om huruvida domaren verkligen hade antecknat rätt nummer från den första varningen. Ledare från bortalaget anklagade oss för att vara oärliga, eftersom vi inte förklarade för domaren att det första kortet gått till någon annan. Till slut reddes det hela ut (det var samma kille som fick båda), och den utvisade spelaren gick till sist av planen.
Med 3-1 och en man mer borde matchen varit avgjord, särskilt med vetskapen att motståndarna tappat fullständigt i premiärmatchen. Tyvärr spred sig en bekvämlighet i Oranje. Pressen som tidigare varit genemsam blev soloprojekt, och först när en spelare blivit bortdribblad gick nästa mot bollhållaren. Det håller inte mot ett bollskickligt lag, och 3-2 kom logiskt. Då tappade vi huvudet helt, och när vi vaknade till igen stod det 3-5. Vad som hände däremellan går inte riktigt att förklara, men det får inte hända igen.
Det återstod kanske 10 minuter av matchen, och vi inledde jakten på utjämning. 4-5 kom med 5 minuter kvar efter fint samspel mellan Gunnar och Jonathan, som gjorde sitt första mål i Oranjetröjan. Vi hade ytterligare 2-3 riktigt bra målchanser efter det, men var kanske lite trötta i de avgörande lägena. En tung förlust var ett faktum, och vi hade tappat vad som såg ut som tre givna poäng. Motståndarnas ledare och målvakt fortsatte skämma ut sig efter slutsignalen, och man undrar hur de beter sig när de förlorat om de är så här när de vinner.
Trots den snöpliga förlusten finns det flera positiva saker att ta med sig från matchen: Vi spelade mycket bättre än i premiären, och förde spelet under längre perioder. Så länge vi satte defensiven så hade de inget sätt att komma igenom. Vi gjorde 4 mål, vilket är mer än godkänt, och vi var väldigt nära att ta en poäng trots raset i mitten av andra halvlek, vilket tyder på bra moral. Om vi bara fortsätter spela som vi gjorde under slutet av första och början av andra halvlek så har vi bra chanser mot alla lag i den här serien, som ser ut att bli väldigt jämn (Ljungbacken är enda lag på 6 poäng efter två omgångar).
Närmast väntar Kallhäll, som inlett med seger mot Iberoamericana och oavgjort mot gamla bekantingarna Atlas. En svår uppgift, men om vi fortsätter att bli bättre för varje match så kommer resultaten också. Säsongen är lång, och har bara börjat. Är det inte härligt att vara igång med serien? Tänk då hur kul det blir när vi dessutom börjar plocka poäng!
lördag 24 april 2010
Förlust 4-5
Riktigt bitter förlust, men spelmässigt en bättre insats än första matchen. Längre matchrapport kommer inom kort.
/Boss
/Boss
torsdag 22 april 2010
Uppdaterad trupp inför morgondagens match!
Henning är sjuk, så Kamal kliver in istället. Här är det uppdaterade truppen:
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Kamal
Reserver:
Andreas F
(Calle)
/Boss
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Kamal
Reserver:
Andreas F
(Calle)
/Boss
onsdag 21 april 2010
Truppen inför fredagens fajt mot Iberoamericana!
Här är de sexton krigarna som i dagsläget ser ut att få försvara Oranjes färger mot Iberoamericana på fredag. Vi är 18 anmälda (19 med en i nuläget sjuk Calle), så om det är nån som vill lämna sin plats till förfogande på grund av skada eller nåt annat, meddela mig snarast så slänger vi in en reserv.
Truppen:
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Henning
Reserver:
Kamal
Andreas F
(Calle)
Dags för tre poäng!!
/Boss
Truppen:
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Henning
Reserver:
Kamal
Andreas F
(Calle)
Dags för tre poäng!!
/Boss
måndag 19 april 2010
Matchrapport: Ljungbacken - Oranje 3-1
Fredagens seriepremiär blev en besvikelse spel- och poängmässigt, men trots allt fanns det en del ljuspunkter att ta med sig i fortsättningen.
Allt kändes positivt från början, när det utlovade snöblandade regnet och den nollgradiga temperaturen istället gav plats åt åtskilliga plusgrader och en blyg men ändå närvarande sol.
Det nylagda konstgräset på Breviks IP var också en trevlig bekantskap, även om planen såg ut att vara i minsta laget.
Inför matchen pratade vi om att först och främst se till att vinna de första tio minuterna, och det gjorde vi med besked. Ljungbacken kändes nervösa och vi skapade ett visst tryck samt en handfull halvchanser som i nåt fall kunde ha resulterat. Ju längre halvleken led började dock motståndarna att hitta spelet så sakteliga och spelet jämnades ut. Därför var det oerhört skönt när Ljungbackens målvakt tappade Adams frispark och vår nye mittback Andreas påpassligt kunde sticka fram foten och spräcka årets serienolla framåt. En positiv injektion som förhoppningsvis kunde hjälpa oss att återta initiativet.
Så blev tyvärr inte fallet. De gulklädda tog över allt mer och vi såg lite trötta ut och orkade inte riktigt hålla tempot uppe i defensiven, vilket ledde till att motståndarna fick trilla boll alldeles för enkelt och kom till många skottlägen. Claes i mål och Ljungbackens bristande sikte gjorde dock att nätet slapp vittjas före halvtid.
Vi hade haft svårt att få tag på boll och motståndare i första halvlek och beslöt oss för att droppa ner med en anfallare i andra. Vidare lovade vi oss själva att orka jobba halvleken ut för att undvika att bli utspelade.
Andra halvlek började ungefär som första hade slutat, även om det såg lite bättre ut. Det kändes som att Ljungbacken var mer inne i serietempot än vi, och vi hade svårt att etablera nåt spel när vi fick tag på bollen. Men vi har ju ändå kvalitet i laget och var inte ofarliga när vi vände spelet, och det var många gånger som en mittbackstå eller nåt liknande räddade motståndarna från frilägen eller dylikt. I princip varje gång satt dessutom nämnda tå på deras nummer 10, som var omutlig i försvaret. Utan honom där tror jag faktiskt att vi hade vunnit matchen.
Halvvägs in i andra halvlek fick vi också in en 2-0-boll. Gunnars huvud kom högre än målvaktens händer och 2-0 var ett faktum. Trodde alla. Utom domaren. Han ansåg att målvakten hade haft händerna på bollen innan Gunnar nickade in den, och målet blev högst tveksamt bortdömt. Det ska påpekas att domaren i övrigt gjorde en utmärkt insats, så ingen skugga ska falla över honom. Dessutom är det svårt att utan repriser med säkerhet säga hur det var med domslutet vid målet.
Surt, men vi hade trots allt 1-0 fortfarande. Kort efteråt fick dessutom Jannis ett friläge (skapade Jannis sig ett friläge är kanske mer sant), men tyvärr gjorde målvakten en fin räddning vid närmsta stolpen och ledningen förblev ett mål. Men det skulle tyvärr förändras inom kort. En guling fick vandra in alldeles för långt i straffområdet medan vi backade och smällde in kvitteringen via bortre stolpen. Mycket tungt, då vi ändå hade varit så nära 2-0. Men inga huvuden hängdes för det, utan vi var fast beslutna att återta ledningen. Nu började vi också hitta ett lite bättre passningsspel, i ärlighetens namn delvis beroende på att motståndarna gick ner i intensitet. Därför var det ett dråpslag när en djupledsboll, med åtta minuter kvar, olyckligt rann igenom vårt försvar och letade sig fram till en Ljungbackare som snyggt chippade bollen över en utrusande Claes.
Nu blev slutet istället en jakt på en poäng, och vi fick lite lägen och frisparkar, men på en snabb omställning kom istället 3-1 till motståndarna och där drogs rullgardinen ner.
Att Ljungbacken vann matchen var ingalunda orättvist, men detta kunde trots allt ha gått åt andra hållet. Som tidigare sagt räddade deras 10:a väldigt många lägen i sista stund och kanske skulle vi ha haft 2-0. Vi var ständigt farliga i våra omställningar, även om lite för få ledde till riktigt farliga lägen.
Jag skulle vilja ge premiären etiketten lovande, trots allt. Det märks att vi måste vänja oss vid ett lite högre tempo, vilket har varit svårt under de glest befolkade träningsmatcherna. Det tråkigaste var att vi inte lyckades etablera nåt eget spel under långa perioder, men det är nåt vi ska träna på varje vecka och vi har ju lyckats tidigare. Jag tror att det handlar mycket om att ha tempot i kroppen samt att våga spela och inte ta det kortsiktigt säkraste alternativet.
Vi hade för dagen också två nyförvärv, Jonathan och Andreas, som gjorde bra insatser och som kommer att bli nyttiga under året.
Sammanfattningsvis: Om vi spelar som vi gjorde mot bra motstånd förra säsongen och lär känna varandra och börjar hjälpa varandra som ett lag över hela banan kommer vi att ta många poäng i år. Vi börjar på fredag!
/Boss
Allt kändes positivt från början, när det utlovade snöblandade regnet och den nollgradiga temperaturen istället gav plats åt åtskilliga plusgrader och en blyg men ändå närvarande sol.
Det nylagda konstgräset på Breviks IP var också en trevlig bekantskap, även om planen såg ut att vara i minsta laget.
Inför matchen pratade vi om att först och främst se till att vinna de första tio minuterna, och det gjorde vi med besked. Ljungbacken kändes nervösa och vi skapade ett visst tryck samt en handfull halvchanser som i nåt fall kunde ha resulterat. Ju längre halvleken led började dock motståndarna att hitta spelet så sakteliga och spelet jämnades ut. Därför var det oerhört skönt när Ljungbackens målvakt tappade Adams frispark och vår nye mittback Andreas påpassligt kunde sticka fram foten och spräcka årets serienolla framåt. En positiv injektion som förhoppningsvis kunde hjälpa oss att återta initiativet.
Så blev tyvärr inte fallet. De gulklädda tog över allt mer och vi såg lite trötta ut och orkade inte riktigt hålla tempot uppe i defensiven, vilket ledde till att motståndarna fick trilla boll alldeles för enkelt och kom till många skottlägen. Claes i mål och Ljungbackens bristande sikte gjorde dock att nätet slapp vittjas före halvtid.
Vi hade haft svårt att få tag på boll och motståndare i första halvlek och beslöt oss för att droppa ner med en anfallare i andra. Vidare lovade vi oss själva att orka jobba halvleken ut för att undvika att bli utspelade.
Andra halvlek började ungefär som första hade slutat, även om det såg lite bättre ut. Det kändes som att Ljungbacken var mer inne i serietempot än vi, och vi hade svårt att etablera nåt spel när vi fick tag på bollen. Men vi har ju ändå kvalitet i laget och var inte ofarliga när vi vände spelet, och det var många gånger som en mittbackstå eller nåt liknande räddade motståndarna från frilägen eller dylikt. I princip varje gång satt dessutom nämnda tå på deras nummer 10, som var omutlig i försvaret. Utan honom där tror jag faktiskt att vi hade vunnit matchen.
Halvvägs in i andra halvlek fick vi också in en 2-0-boll. Gunnars huvud kom högre än målvaktens händer och 2-0 var ett faktum. Trodde alla. Utom domaren. Han ansåg att målvakten hade haft händerna på bollen innan Gunnar nickade in den, och målet blev högst tveksamt bortdömt. Det ska påpekas att domaren i övrigt gjorde en utmärkt insats, så ingen skugga ska falla över honom. Dessutom är det svårt att utan repriser med säkerhet säga hur det var med domslutet vid målet.
Surt, men vi hade trots allt 1-0 fortfarande. Kort efteråt fick dessutom Jannis ett friläge (skapade Jannis sig ett friläge är kanske mer sant), men tyvärr gjorde målvakten en fin räddning vid närmsta stolpen och ledningen förblev ett mål. Men det skulle tyvärr förändras inom kort. En guling fick vandra in alldeles för långt i straffområdet medan vi backade och smällde in kvitteringen via bortre stolpen. Mycket tungt, då vi ändå hade varit så nära 2-0. Men inga huvuden hängdes för det, utan vi var fast beslutna att återta ledningen. Nu började vi också hitta ett lite bättre passningsspel, i ärlighetens namn delvis beroende på att motståndarna gick ner i intensitet. Därför var det ett dråpslag när en djupledsboll, med åtta minuter kvar, olyckligt rann igenom vårt försvar och letade sig fram till en Ljungbackare som snyggt chippade bollen över en utrusande Claes.
Nu blev slutet istället en jakt på en poäng, och vi fick lite lägen och frisparkar, men på en snabb omställning kom istället 3-1 till motståndarna och där drogs rullgardinen ner.
Att Ljungbacken vann matchen var ingalunda orättvist, men detta kunde trots allt ha gått åt andra hållet. Som tidigare sagt räddade deras 10:a väldigt många lägen i sista stund och kanske skulle vi ha haft 2-0. Vi var ständigt farliga i våra omställningar, även om lite för få ledde till riktigt farliga lägen.
Jag skulle vilja ge premiären etiketten lovande, trots allt. Det märks att vi måste vänja oss vid ett lite högre tempo, vilket har varit svårt under de glest befolkade träningsmatcherna. Det tråkigaste var att vi inte lyckades etablera nåt eget spel under långa perioder, men det är nåt vi ska träna på varje vecka och vi har ju lyckats tidigare. Jag tror att det handlar mycket om att ha tempot i kroppen samt att våga spela och inte ta det kortsiktigt säkraste alternativet.
Vi hade för dagen också två nyförvärv, Jonathan och Andreas, som gjorde bra insatser och som kommer att bli nyttiga under året.
Sammanfattningsvis: Om vi spelar som vi gjorde mot bra motstånd förra säsongen och lär känna varandra och börjar hjälpa varandra som ett lag över hela banan kommer vi att ta många poäng i år. Vi börjar på fredag!
/Boss
fredag 16 april 2010
Ljungbacken - Oranje 3-1 (0-1)
Trots ledning i halvtid inleddes premiärsäsongen i division 6 med förlust för de oranga. Utförlig matchrapport följer när vi slickat såren och analyserat vad som gick fel.
torsdag 15 april 2010
Uppdaterad trupp mot Ljungbacken i seriepremiären (+skjutsarrangemang)!
Här är truppen som ska ta säsongens första trepoängare:
Claes B (mv)
Adam
Kim
Martin W
Erik
Hille
Jannis
Calle
Peter
Fille
Andreas F
Andreas A
Jonathan
Pontus
Gunnar
Minst 15 pers med andra ord, eventuellt tillkommer en till.
Skjuts till och från Breviks IP för alla vore bra.
Åtminstone Jannis, Hille, Martin och Kim tar bil. Är det fler som tar bilen? Hör av er till nån av dessa för att få plats i bilarna.
Jannis: 070-795 02 10
Hille: 0739-46 49 53
Martin W: 070-415 20 05
Kim: 070-759 36 60
Imorgon väntar 90 minuters laddning till 100 procent!
/Mister
Claes B (mv)
Adam
Kim
Martin W
Erik
Hille
Jannis
Calle
Peter
Fille
Andreas F
Andreas A
Jonathan
Pontus
Gunnar
Minst 15 pers med andra ord, eventuellt tillkommer en till.
Skjuts till och från Breviks IP för alla vore bra.
Åtminstone Jannis, Hille, Martin och Kim tar bil. Är det fler som tar bilen? Hör av er till nån av dessa för att få plats i bilarna.
Jannis: 070-795 02 10
Hille: 0739-46 49 53
Martin W: 070-415 20 05
Kim: 070-759 36 60
Imorgon väntar 90 minuters laddning till 100 procent!
/Mister
Ljungbackens uppladdning inför imorgon!
Hola boys!
Som en liten aptitretare inför morgondagens holmgång ger jag er Ljungbackens uppladdning inför imorgon. Läs den som förberedelse inför matchen imorgon, så lär laddningen börja komma smygande.
http://www.laget.se/LJUNGBACKENSIF/9124-nyhetsarkiv-item-1219693.html
Lite senare idag postar jag truppen här.
Som en liten aptitretare inför morgondagens holmgång ger jag er Ljungbackens uppladdning inför imorgon. Läs den som förberedelse inför matchen imorgon, så lär laddningen börja komma smygande.
http://www.laget.se/LJUNGBACKENSIF/9124-nyhetsarkiv-item-1219693.html
Lite senare idag postar jag truppen här.
Division 6B i tennis?
Gårdagens två premiärer i division 6B bjöd på tennisresultat:
6-1 mellan Kallhäll och Iberoamericana samt 6-0 mellan Atlas och Vällingby AIK. I den förstnämnda matchen verkar det ha dragit iväg på slutet, medan Atlas hade 3-0 tidigt i den andra. Inget talar för att det kommer bli liknande siffror i morgon kväll då vi möter Ljungbacken borta. Det kommer bli en jämn och hård match med 90 minuters slit!
6-1 mellan Kallhäll och Iberoamericana samt 6-0 mellan Atlas och Vällingby AIK. I den förstnämnda matchen verkar det ha dragit iväg på slutet, medan Atlas hade 3-0 tidigt i den andra. Inget talar för att det kommer bli liknande siffror i morgon kväll då vi möter Ljungbacken borta. Det kommer bli en jämn och hård match med 90 minuters slit!
lördag 10 april 2010
Oranje FK - Tudor Arms FC 2 - 2
Det var en tapper skara på 12 oranjekrigare som hade samlats för att möta Tudor Arms, ett klassiskt lag i stockholms lägre divisioner som vi har mött ett par gånger tidigare (senast 2003). det var mest nya ansikten sen dess, och de hade ett betydligt mer ungdomligt lag nu än då. Spelstilen var dock densamma: Mycket långbollar, starka i luften och så mycket köttande på boll och spelare som domaren tillåter. Tudor Arms kom till spel med 3-4 avbytare.
Matchen inleddes med ett snabbt Oranjeanfall som sånär resulterade, stor förvirring utbröt i motståndarförsvaret, och bollen gick till en hörna. Domaren hade en tendens att stressa hörn- och frisparksläggare, och vi hann därför inte få upp tillräckligt med folk innan hörnan seglade mot den bortre stolpen. Synd, för det var lite si och så med kvaliteten på våra hörnor i resten av matchen.
Allt eftersom halvleken led så etablerade engelsmännen ett visst tryck. Vi hade väldigt svårt att spela upp bollen längs marken, och höjdbollarna togs raskt om hand av huvudsäkra britter. Oranjeveteraner kom att tänka på den berömda motvindsmatchen för många år sedan då vi knappt fick bort bollen på en hel halvlek. Nu var det inte så illa denna gång, utan vi kunde sticka upp då och då med farliga omställningar.
0-1 kom på en hörna, vilket inte torde förvåna någon. Vi hade folk på bortre stolpen, men Tudor hade fler och hungrigare. Ett slags lobbnick passerade Mattias i mål och gav engelsmännen ledningen. Här kunde vi hängt med huvudena och deppat ihop, men vi är av segare virke än så.
Tyvärr skadade sig Michel ganska strax efter målet, i en situation som renderade motståndaren ett gult kort för tackling bakifrån. Vi befarade först det värsta, men som tur var så var det troligen bara en stukning, och Michel är förhoppningsvis snart tillbaka. Han hade dock gjort sitt i denna match, vilket gjorde att Oranje nu helt saknade avbytare.
De tio sista minuterna av första halvleken spelade vi mest av, och den motståndare som kapade michel skulle nog åkt ut i en liknande situation, men domaren valde att behålla kortet i fickan när han insåg att spelaren redan var varnad.
I halvtidsgenomgången poängterades hur viktigt det var med snack och rörelse, något som inte funkat optimalt i första halvleken. Mycket stillastående, och när man väl fick bollen var det ingen annan som ville ha den. Några snygga kombinationer kunde vi notera, och vi hade långt ifrån gett upp.
Andra halvleken gick det bättre för de för dagen svartklädda oranjekrigarna. Spelet var ganska jämnt halvleken ut, och kvitteringen var inte helt oväntad. En lyftning på Jannis, som gjorde sina konster och spelade snett bakåt till undertecknad som bara hade att bredsida in den med vänstern. Ett skönt mål för ett vilt kämpande lag.
2-1 kom inte långt därefter, och situationen var rätt likartad. En lång frispark från Eriknaldo nådde en Midas som löpte rutinerat bakom backlinjen, och efter lite tumult blev det ett friläge med målvakten som inte gick att missa. Nu skulle vi vinna det här!
Tudor fortsatte med ganska vårdslösa tacklingar, och det var stundtals lite grinigt på planen. När klockan började närma sig full tid tappade Mattias en boll som såg lite billig ut, och kvitteringen var ett faktum. Den inlånade målvakten hade fram tills dess gjort en riktigt bra match och gav trygghet till backlinjen med sin längd, nog så viktigt mot ett lag som gärna slår ett extra inlägg.
2-2 var inte orättvist, eftersom vi under stora delar av matchen spelat på deras villkor, och inte riktigt fått igång det rappa kortpassningsspel som man behöver mot sådana här lag. Vi kunde också lyft mer långt, men på träningsmatch är det ju inte bara resultatet som räknas.
Av någon anledning så känner jag mig manad att avsluta matchrapporten med slutställningen i försäsongens skytteliga:
Midas 4
Alex 2
Pippo 1
Nu väntar Ljungbackens IF på Fredag, och då är 16 hungriga Oranjekrigare en förutsättning!
Matchen inleddes med ett snabbt Oranjeanfall som sånär resulterade, stor förvirring utbröt i motståndarförsvaret, och bollen gick till en hörna. Domaren hade en tendens att stressa hörn- och frisparksläggare, och vi hann därför inte få upp tillräckligt med folk innan hörnan seglade mot den bortre stolpen. Synd, för det var lite si och så med kvaliteten på våra hörnor i resten av matchen.
Allt eftersom halvleken led så etablerade engelsmännen ett visst tryck. Vi hade väldigt svårt att spela upp bollen längs marken, och höjdbollarna togs raskt om hand av huvudsäkra britter. Oranjeveteraner kom att tänka på den berömda motvindsmatchen för många år sedan då vi knappt fick bort bollen på en hel halvlek. Nu var det inte så illa denna gång, utan vi kunde sticka upp då och då med farliga omställningar.
0-1 kom på en hörna, vilket inte torde förvåna någon. Vi hade folk på bortre stolpen, men Tudor hade fler och hungrigare. Ett slags lobbnick passerade Mattias i mål och gav engelsmännen ledningen. Här kunde vi hängt med huvudena och deppat ihop, men vi är av segare virke än så.
Tyvärr skadade sig Michel ganska strax efter målet, i en situation som renderade motståndaren ett gult kort för tackling bakifrån. Vi befarade först det värsta, men som tur var så var det troligen bara en stukning, och Michel är förhoppningsvis snart tillbaka. Han hade dock gjort sitt i denna match, vilket gjorde att Oranje nu helt saknade avbytare.
De tio sista minuterna av första halvleken spelade vi mest av, och den motståndare som kapade michel skulle nog åkt ut i en liknande situation, men domaren valde att behålla kortet i fickan när han insåg att spelaren redan var varnad.
I halvtidsgenomgången poängterades hur viktigt det var med snack och rörelse, något som inte funkat optimalt i första halvleken. Mycket stillastående, och när man väl fick bollen var det ingen annan som ville ha den. Några snygga kombinationer kunde vi notera, och vi hade långt ifrån gett upp.
Andra halvleken gick det bättre för de för dagen svartklädda oranjekrigarna. Spelet var ganska jämnt halvleken ut, och kvitteringen var inte helt oväntad. En lyftning på Jannis, som gjorde sina konster och spelade snett bakåt till undertecknad som bara hade att bredsida in den med vänstern. Ett skönt mål för ett vilt kämpande lag.
2-1 kom inte långt därefter, och situationen var rätt likartad. En lång frispark från Eriknaldo nådde en Midas som löpte rutinerat bakom backlinjen, och efter lite tumult blev det ett friläge med målvakten som inte gick att missa. Nu skulle vi vinna det här!
Tudor fortsatte med ganska vårdslösa tacklingar, och det var stundtals lite grinigt på planen. När klockan började närma sig full tid tappade Mattias en boll som såg lite billig ut, och kvitteringen var ett faktum. Den inlånade målvakten hade fram tills dess gjort en riktigt bra match och gav trygghet till backlinjen med sin längd, nog så viktigt mot ett lag som gärna slår ett extra inlägg.
2-2 var inte orättvist, eftersom vi under stora delar av matchen spelat på deras villkor, och inte riktigt fått igång det rappa kortpassningsspel som man behöver mot sådana här lag. Vi kunde också lyft mer långt, men på träningsmatch är det ju inte bara resultatet som räknas.
Av någon anledning så känner jag mig manad att avsluta matchrapporten med slutställningen i försäsongens skytteliga:
Midas 4
Alex 2
Pippo 1
Nu väntar Ljungbackens IF på Fredag, och då är 16 hungriga Oranjekrigare en förutsättning!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)