Oranje FK - Tudor Arms FC 2 - 2

Det var en tapper skara på 12 oranjekrigare som hade samlats för att möta Tudor Arms, ett klassiskt lag i stockholms lägre divisioner som vi har mött ett par gånger tidigare (senast 2003). det var mest nya ansikten sen dess, och de hade ett betydligt mer ungdomligt lag nu än då. Spelstilen var dock densamma: Mycket långbollar, starka i luften och så mycket köttande på boll och spelare som domaren tillåter. Tudor Arms kom till spel med 3-4 avbytare.

Matchen inleddes med ett snabbt Oranjeanfall som sånär resulterade, stor förvirring utbröt i motståndarförsvaret, och bollen gick till en hörna. Domaren hade en tendens att stressa hörn- och frisparksläggare, och vi hann därför inte få upp tillräckligt med folk innan hörnan seglade mot den bortre stolpen. Synd, för det var lite si och så med kvaliteten på våra hörnor i resten av matchen.

Allt eftersom halvleken led så etablerade engelsmännen ett visst tryck. Vi hade väldigt svårt att spela upp bollen längs marken, och höjdbollarna togs raskt om hand av huvudsäkra britter. Oranjeveteraner kom att tänka på den berömda motvindsmatchen för många år sedan då vi knappt fick bort bollen på en hel halvlek. Nu var det inte så illa denna gång, utan vi kunde sticka upp då och då med farliga omställningar.

0-1 kom på en hörna, vilket inte torde förvåna någon. Vi hade folk på bortre stolpen, men Tudor hade fler och hungrigare. Ett slags lobbnick passerade Mattias i mål och gav engelsmännen ledningen. Här kunde vi hängt med huvudena och deppat ihop, men vi är av segare virke än så.

Tyvärr skadade sig Michel ganska strax efter målet, i en situation som renderade motståndaren ett gult kort för tackling bakifrån. Vi befarade först det värsta, men som tur var så var det troligen bara en stukning, och Michel är förhoppningsvis snart tillbaka. Han hade dock gjort sitt i denna match, vilket gjorde att Oranje nu helt saknade avbytare.

De tio sista minuterna av första halvleken spelade vi mest av, och den motståndare som kapade michel skulle nog åkt ut i en liknande situation, men domaren valde att behålla kortet i fickan när han insåg att spelaren redan var varnad.

I halvtidsgenomgången poängterades hur viktigt det var med snack och rörelse, något som inte funkat optimalt i första halvleken. Mycket stillastående, och när man väl fick bollen var det ingen annan som ville ha den. Några snygga kombinationer kunde vi notera, och vi hade långt ifrån gett upp.

Andra halvleken gick det bättre för de för dagen svartklädda oranjekrigarna. Spelet var ganska jämnt halvleken ut, och kvitteringen var inte helt oväntad. En lyftning på Jannis, som gjorde sina konster och spelade snett bakåt till undertecknad som bara hade att bredsida in den med vänstern. Ett skönt mål för ett vilt kämpande lag.

2-1 kom inte långt därefter, och situationen var rätt likartad. En lång frispark från Eriknaldo nådde en Midas som löpte rutinerat bakom backlinjen, och efter lite tumult blev det ett friläge med målvakten som inte gick att missa. Nu skulle vi vinna det här!

Tudor fortsatte med ganska vårdslösa tacklingar, och det var stundtals lite grinigt på planen. När klockan började närma sig full tid tappade Mattias en boll som såg lite billig ut, och kvitteringen var ett faktum. Den inlånade målvakten hade fram tills dess gjort en riktigt bra match och gav trygghet till backlinjen med sin längd, nog så viktigt mot ett lag som gärna slår ett extra inlägg.

2-2 var inte orättvist, eftersom vi under stora delar av matchen spelat på deras villkor, och inte riktigt fått igång det rappa kortpassningsspel som man behöver mot sådana här lag. Vi kunde också lyft mer långt, men på träningsmatch är det ju inte bara resultatet som räknas.

Av någon anledning så känner jag mig manad att avsluta matchrapporten med slutställningen i försäsongens skytteliga:

Midas 4
Alex 2
Pippo 1

Nu väntar Ljungbackens IF på Fredag, och då är 16 hungriga Oranjekrigare en förutsättning!