Fredagskvällen förde med sig en tung förlust, där det visade sig väldigt klart vad jävlar anamma och intensitet betyder i år.
Oranje mötte ett hittills underpresterande Loket, och vi hade goda förhoppningar om att ta vårens första seger och tvinga Loket till fortsatt underpresterande. Förutsättningarna fanns, men tyvärr var vi inte nära att göra det bästa av dem denna gång.
Redan i inledningen kändes vi lite passiva, varför vet jag inte. Loket ägde mest boll och fick dominera matchen, dock utan att ha nån riktig press. Vi lyckades ändå sticka upp några gånger, tack vare några av de tyvärr lite få fina kombinationerna i första, samt ett vasst forwardspar i mötande (och nye) Jesper och djupledslöpande Jannis. Inga jättechanser skapades, och tyvärr inte heller några mål. Det hade inte kryllat av målchanser åt nåt håll när de svartklädda motståndarna fick en frispark en bit utifrån. Inte jättefarligt läge på den här nivån, kändes det som. Tyvärr var frisparken inte särskilt representativ för den här nivån, utan den var hård och framförallt dök den ruskigt snyggt ner i Martins högra kryss. Det kändes som lite av ett turskott, men efter en liknande frispark i andra får vi utnämna målskytten till seriens kanske bästa frisparksfot. Hur som helst, vi hade ju tagit ledningen i alla de tre inledande matcherna, utan framgång, så kanske var detta bara bra?
Nja, spelet såg inte mycket bättre ut efter målet och när Loket gjorde 2-0 lite senare var det inte särskilt orättvist. Återigen ett bra skott utifrån, som Martin var på, men inte nådde helt.
0-2 i halvtid och framförallt hade intensiteten saknats i första. Skulle vi bara få ordning på det kändes matchen inte förlorad. Och mycket riktigt, Oranje började andra halvlek med att ta kommandot, genom vilja, intensitet och bra spel. Alls ingen maxnivå, men enorm skillnad mot första halvlek. Nu jobbade vi som ett lag, istället för en och en. Tyvärr tappade vi mitt i vår bästa period markeringen på en hörna och 3-0 var ett oerhört tungt, och faktiskt denna gång högst orättvist, faktum. Vi fortsatte dock spela bra, men blev raskt straffade med 4-0 och 5-0 när vi inte förmådde att täppa till luckorna i försvaret. Nu var det bara att försöka att göra det bästa av fortsättningen, och fortsätta spela ett mer vågat och snabbt passningsspel. Vilket vi också gjorde, tills skador började komma och avbytare blev en lyx vi fick klara oss utan. Det stannade vid 5-0, men de siffrorna kändes väldigt onödiga. Lokets seger var odiskutabel, men den HADE inte behövt vara det.
Som jag skrev i min korta matchrapport i fredags kväll förlorar vi den här matchen på grund av två saker: Brist på intensitet och jävlar anamma samt för otajt defensiv. Att sen motståndarna vi möter fortsätter att ha extremt hög procent på sina avslut är väl delvis otur, men bara till viss del. I första halvlek faller vi tyvärr återigen in i vårt passiva spel, där vi reagerar lite för sent, går på en och en istället för som en enhet och inte rör oss tillräckligt för att skapa nåt passningsflöde. I andra är det väldigt mycket bättre, så länge vi orkar, trots att vi då släpper in tre mål. Då märker vi hur enkelt det faktiskt är att spela runt bollen när vi rör oss, möter bollhållaren och vågar titta upp och se var lediga medspelare faktiskt finns. Vi tappar bollen då och då, men det är ändå absolut en halvlek jag kan leva med spelmässigt.
Nu lägger vi denna match bakom oss, men tar med oss vetskapen om vad som händer när vi inte går in med riktigt hundraprocentig inställning samt minnet av hur enkelt och hur mycket roligare det är när vi vågar spela runt bollen lite och får igång ett fungerande passningsspel.
Det här är utan tvekan också ett lag vi kan slå, men vi måste ge oss själva chansen. Nu får vi se till att plocka fram spelet vi har, men ännu inte har fått ut, mot Björnligan på onsdag.
Omfattande taktisk genomgång och lite ändringar på träningen ikväll.
Hup Oranje!
/Boss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar