Matchrapport: Ljungbacken - Oranje 3-1

Fredagens seriepremiär blev en besvikelse spel- och poängmässigt, men trots allt fanns det en del ljuspunkter att ta med sig i fortsättningen.

Allt kändes positivt från början, när det utlovade snöblandade regnet och den nollgradiga temperaturen istället gav plats åt åtskilliga plusgrader och en blyg men ändå närvarande sol.

Det nylagda konstgräset på Breviks IP var också en trevlig bekantskap, även om planen såg ut att vara i minsta laget.

Inför matchen pratade vi om att först och främst se till att vinna de första tio minuterna, och det gjorde vi med besked. Ljungbacken kändes nervösa och vi skapade ett visst tryck samt en handfull halvchanser som i nåt fall kunde ha resulterat. Ju längre halvleken led började dock motståndarna att hitta spelet så sakteliga och spelet jämnades ut. Därför var det oerhört skönt när Ljungbackens målvakt tappade Adams frispark och vår nye mittback Andreas påpassligt kunde sticka fram foten och spräcka årets serienolla framåt. En positiv injektion som förhoppningsvis kunde hjälpa oss att återta initiativet.

Så blev tyvärr inte fallet. De gulklädda tog över allt mer och vi såg lite trötta ut och orkade inte riktigt hålla tempot uppe i defensiven, vilket ledde till att motståndarna fick trilla boll alldeles för enkelt och kom till många skottlägen. Claes i mål och Ljungbackens bristande sikte gjorde dock att nätet slapp vittjas före halvtid.

Vi hade haft svårt att få tag på boll och motståndare i första halvlek och beslöt oss för att droppa ner med en anfallare i andra. Vidare lovade vi oss själva att orka jobba halvleken ut för att undvika att bli utspelade.

Andra halvlek började ungefär som första hade slutat, även om det såg lite bättre ut. Det kändes som att Ljungbacken var mer inne i serietempot än vi, och vi hade svårt att etablera nåt spel när vi fick tag på bollen. Men vi har ju ändå kvalitet i laget och var inte ofarliga när vi vände spelet, och det var många gånger som en mittbackstå eller nåt liknande räddade motståndarna från frilägen eller dylikt. I princip varje gång satt dessutom nämnda tå på deras nummer 10, som var omutlig i försvaret. Utan honom där tror jag faktiskt att vi hade vunnit matchen.

Halvvägs in i andra halvlek fick vi också in en 2-0-boll. Gunnars huvud kom högre än målvaktens händer och 2-0 var ett faktum. Trodde alla. Utom domaren. Han ansåg att målvakten hade haft händerna på bollen innan Gunnar nickade in den, och målet blev högst tveksamt bortdömt. Det ska påpekas att domaren i övrigt gjorde en utmärkt insats, så ingen skugga ska falla över honom. Dessutom är det svårt att utan repriser med säkerhet säga hur det var med domslutet vid målet.

Surt, men vi hade trots allt 1-0 fortfarande. Kort efteråt fick dessutom Jannis ett friläge (skapade Jannis sig ett friläge är kanske mer sant), men tyvärr gjorde målvakten en fin räddning vid närmsta stolpen och ledningen förblev ett mål. Men det skulle tyvärr förändras inom kort. En guling fick vandra in alldeles för långt i straffområdet medan vi backade och smällde in kvitteringen via bortre stolpen. Mycket tungt, då vi ändå hade varit så nära 2-0. Men inga huvuden hängdes för det, utan vi var fast beslutna att återta ledningen. Nu började vi också hitta ett lite bättre passningsspel, i ärlighetens namn delvis beroende på att motståndarna gick ner i intensitet. Därför var det ett dråpslag när en djupledsboll, med åtta minuter kvar, olyckligt rann igenom vårt försvar och letade sig fram till en Ljungbackare som snyggt chippade bollen över en utrusande Claes.

Nu blev slutet istället en jakt på en poäng, och vi fick lite lägen och frisparkar, men på en snabb omställning kom istället 3-1 till motståndarna och där drogs rullgardinen ner.

Att Ljungbacken vann matchen var ingalunda orättvist, men detta kunde trots allt ha gått åt andra hållet. Som tidigare sagt räddade deras 10:a väldigt många lägen i sista stund och kanske skulle vi ha haft 2-0. Vi var ständigt farliga i våra omställningar, även om lite för få ledde till riktigt farliga lägen.

Jag skulle vilja ge premiären etiketten lovande, trots allt. Det märks att vi måste vänja oss vid ett lite högre tempo, vilket har varit svårt under de glest befolkade träningsmatcherna. Det tråkigaste var att vi inte lyckades etablera nåt eget spel under långa perioder, men det är nåt vi ska träna på varje vecka och vi har ju lyckats tidigare. Jag tror att det handlar mycket om att ha tempot i kroppen samt att våga spela och inte ta det kortsiktigt säkraste alternativet.

Vi hade för dagen också två nyförvärv, Jonathan och Andreas, som gjorde bra insatser och som kommer att bli nyttiga under året.

Sammanfattningsvis: Om vi spelar som vi gjorde mot bra motstånd förra säsongen och lär känna varandra och börjar hjälpa varandra som ett lag över hela banan kommer vi att ta många poäng i år. Vi börjar på fredag!

/Boss