Årskrönika

Från sjuans stolthet till sämst i sexan - sagan om Oranje 2010

Det finns många anledningar till att det stolta orangeklädda laget spelar i division 7 nästa år, och att sejouren i sexan blev ettårig denna gång. Nedan tänker jag lista de viktigaste:

Spelschemat. Vi fick spela nästan hälften av matcherna på fredagkvällar, som ju är vikt för fredagsmys och återhämtning. Resultat? Vi tog en enda fredagspoäng, i sista omgången när Ljungbacken hade plockat fram chipspåsarna och gjort det bekvämt för sig.

Namnleken. Inför varje match lekte vi en namnlek för att alla skulle veta vad de senaste nyförvärven heter. Tyvärr valde vi att leka ”ett skepp kommer lastat”, vilket innebar att alla spelar fick ett kodnamn i stil med ”bananer”, "apelsiner" eller ”smuggelcigaretter”. Alla kodnamn var inte lika genomskinliga.

Bortamatcherna. Vi tvingades åka över hela länet för att spela matcher i andra kommuner, vilket innebar att vi exempelvis fick spela bortamatchen mot Kallhäll med 10 man eftersom halva matchtruppen inte hittade eller hann till matchplanen. ”Vilken tunnelbanestation är det?” var den vanligaste frågan bland de som sen inte dök upp. Enda bortapinnen kom mot Atleterna, eftersom stora mossen var en återkommande arena så hittade vi till slut dit, genom villadjungeln.

Bytena. Våra tidigare så fruktade hockeybyten blev i förklenande ordalag omnämnda som ”innebandybyten” av elaka motståndartungor i seriens inledning. Helt plötsligt såg vi oss själva som småfjolliga gymnastikhallsnördar med pannband istället för enkelspåriga muskelmonster utan en tand kvar i käften. Hur många närkamper vinner man då?

Matchrapporterna. Så gott som alla motståndarlag hade fina, väluppdaterade hemsidor ända tills de förlorade en match. Då uteblev eller försenades matchrapporterna å det grövsta. Detta underminerade vårt scoutingarbete och gjorde oss till ett lätt mål eftersom alla kunde läsa våra förlustrapporter och planera därefter.

Matchlängden. Hade vi fått gehör för vårt krav på 45-minutersmatcher så hade vårens poängskörd varit mycket större: 7 poäng istället för 0 på de tre första matcherna, till exempel. Men icke, förbundet vågade inte stå upp för fotbollen mot traditionens tyngd och ungtupparna i serie 6b:s övriga lag. Vem fan orkar spela i en och en halv timme?

Atlas kollaps. Vårens kometlag åkte på pumpen mot de orange krigarna och hämnades genom att sluta ta poäng. Ett lag som slår serietvåan VAIK med 6-0 kan omöjligen vara tillräckligt dåligt för att åka ur den här serien, så det måste varit den gamla vendettan mellan Atlas och Oranje som låg bakom. Detta gav Björnligan en gratisbiljett in i serien.

Copyrightintrång. En initierad källa säger att FC Björnligan inte har licens på att använda figurer som tillhör Walt Disney Corporation® på sina matchtröjor. Det går inte att överskatta betydelsen av de ökade merchandise- och publikintäkter som varumärkessnyltandet inneburit. Ett lag kan inte bli så mycket bättre på hösten utan att öppna plånboken under transferfönstret.

Utvisningarna och straffarna. Våra motståndare drog strategiskt på sig utvisningar, vissa om att vi har mycket svårt att ställa om vår matchplan efter en saknad motspelare. Vi tog inga poäng i matcher där vi blivit en man mer. Vi fick 3 straffar emot oss, motståndarna missade samtliga. Detta psykiska spel var givetvis ett sätt att säga att de inte behöver straffar för att göra mål på oss, och resultatet blev detsamma som för utvisningarna: inte i någon match där motståndarna missade en straff tog vi poäng.

Domaren. Det var domarens fel.

Ålders- och utbildningsstrukturen. Samtliga Oranjespelare är utbildare läkare, civilingenjörer, civilekonomer och jurister. Denna fyrdubbla utbildningsryggsäck orsakar stora studieskulder som kräver jobb dygnets alla timmar (vilket kan inverka menligt på matchformen), men framförallt påverkar det våra riskbedömningar i matcherna. Ingenjören kan räkna ut vilka ofattbara krafter som är inblandade i en närkamp, läkaren vet vilka ben som kan gå sönder, ekonomen hur mycket det kan kosta i utebliven inkomst, och juristen vet precis hur mycket motståndarna kan stämma oss på om det mot förmodan är de som går sönder.

Strumpdebaclet. Vår materialförvaltare/tränare/lagledare/
kassör/ordförande/reservmålvakt Bud visade ingen som helst respekt för sin förstnämnda roll, då han upprepade gånger delade ut två vänster- eller högerstrumpor till tongivande spelare. Ryktet säger exempelvis att Jannis spelade med två L-märkta strumpor i de första 16 matcherna. Och ärligt talat, hur lätt är det att göra mål med två vänsterfötter?