En ny match, och hela 19 anmälda spelare. Några droppade av, och 15 krigare var redo för match på fredagkvällen som bjöd på fint väder och goda fotbolllsförutsättningar.
Matchen inleddes med ett visst tryck från de grönklädda gästerna, men utan att de skapade de riktigt heta chanserna. Det stod tidigt klart att det var ett individuellt skickligt lag vi mötte, men de hade inte samma lagspel som Ljungbacken i premiären.
Efter en mycket god chans på hörna (Gunnar, vem annars?), så kom ledningsmålet för Oranje genom ett lågt och hårt inlägg från undertecknad. Backarna såg ingen annan råd än att bredsida in bollen i eget mål när Oranjeanfallarna kom instormande. Inte helt logiskt sett till bollinnehav, men målchanserna hade varit jämnt fördelade.
Kvitteringen kom ganska omedelbart på ett vådaskott utifrån som fick en väldigt lurig bana och var otagbart för Claes i mål. En kalldusch, men känslan var samtidigt att ett sådant mål gör man bara en gång per match, kanske till och med per säsong.
Innan halvtidsvilan fick hemmapubliken (Calle H) jubla på nytt. En "låg" hörna nickades in av Gunnar, som nådde betydligt högre med huvudet än deras målvakt gjorde med händerna. Ett vackert mål, men antagligen kommer markeringen vara hårdare i kommande matcher.
I halvtidspausen var känslan positiv, vi hade det här. Att den gamla klyschan 3 hörnor = straff kändes sannare än någonsin gjorde sitt till. Vi hade mycket att förbättra, men vi hade böjrat få kontroll på matchen.
Andra halvlek inleddes som den första slutat: Ett samlat lag i Orange som kontrade giftigt så fort bollen vanns över. En riktigt fin passning från Kamal nådde Jannis som enkelt spurtade ifrån sin bevakning och behärskat lade in 3-1 bakom en chanslös målvakt. Någonstans där (minns inte om det var före eller efter), fick Iberoamericana en mittback utvisad efter två gula kort. Trots att båda korten var solklara uppstod här en hätsk diskussion om huruvida domaren verkligen hade antecknat rätt nummer från den första varningen. Ledare från bortalaget anklagade oss för att vara oärliga, eftersom vi inte förklarade för domaren att det första kortet gått till någon annan. Till slut reddes det hela ut (det var samma kille som fick båda), och den utvisade spelaren gick till sist av planen.
Med 3-1 och en man mer borde matchen varit avgjord, särskilt med vetskapen att motståndarna tappat fullständigt i premiärmatchen. Tyvärr spred sig en bekvämlighet i Oranje. Pressen som tidigare varit genemsam blev soloprojekt, och först när en spelare blivit bortdribblad gick nästa mot bollhållaren. Det håller inte mot ett bollskickligt lag, och 3-2 kom logiskt. Då tappade vi huvudet helt, och när vi vaknade till igen stod det 3-5. Vad som hände däremellan går inte riktigt att förklara, men det får inte hända igen.
Det återstod kanske 10 minuter av matchen, och vi inledde jakten på utjämning. 4-5 kom med 5 minuter kvar efter fint samspel mellan Gunnar och Jonathan, som gjorde sitt första mål i Oranjetröjan. Vi hade ytterligare 2-3 riktigt bra målchanser efter det, men var kanske lite trötta i de avgörande lägena. En tung förlust var ett faktum, och vi hade tappat vad som såg ut som tre givna poäng. Motståndarnas ledare och målvakt fortsatte skämma ut sig efter slutsignalen, och man undrar hur de beter sig när de förlorat om de är så här när de vinner.
Trots den snöpliga förlusten finns det flera positiva saker att ta med sig från matchen: Vi spelade mycket bättre än i premiären, och förde spelet under längre perioder. Så länge vi satte defensiven så hade de inget sätt att komma igenom. Vi gjorde 4 mål, vilket är mer än godkänt, och vi var väldigt nära att ta en poäng trots raset i mitten av andra halvlek, vilket tyder på bra moral. Om vi bara fortsätter spela som vi gjorde under slutet av första och början av andra halvlek så har vi bra chanser mot alla lag i den här serien, som ser ut att bli väldigt jämn (Ljungbacken är enda lag på 6 poäng efter två omgångar).
Närmast väntar Kallhäll, som inlett med seger mot Iberoamericana och oavgjort mot gamla bekantingarna Atlas. En svår uppgift, men om vi fortsätter att bli bättre för varje match så kommer resultaten också. Säsongen är lång, och har bara börjat. Är det inte härligt att vara igång med serien? Tänk då hur kul det blir när vi dessutom börjar plocka poäng!
tisdag 27 april 2010
lördag 24 april 2010
Förlust 4-5
Riktigt bitter förlust, men spelmässigt en bättre insats än första matchen. Längre matchrapport kommer inom kort.
/Boss
/Boss
torsdag 22 april 2010
Uppdaterad trupp inför morgondagens match!
Henning är sjuk, så Kamal kliver in istället. Här är det uppdaterade truppen:
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Kamal
Reserver:
Andreas F
(Calle)
/Boss
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Kamal
Reserver:
Andreas F
(Calle)
/Boss
onsdag 21 april 2010
Truppen inför fredagens fajt mot Iberoamericana!
Här är de sexton krigarna som i dagsläget ser ut att få försvara Oranjes färger mot Iberoamericana på fredag. Vi är 18 anmälda (19 med en i nuläget sjuk Calle), så om det är nån som vill lämna sin plats till förfogande på grund av skada eller nåt annat, meddela mig snarast så slänger vi in en reserv.
Truppen:
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Henning
Reserver:
Kamal
Andreas F
(Calle)
Dags för tre poäng!!
/Boss
Truppen:
Claes
Adam
Martin W
Kim
Jannis
Niclas
Anders
Andreas A
Jonathan
Jonker
Johannes
Nicos
Gunnar
Fille
Mattias
Henning
Reserver:
Kamal
Andreas F
(Calle)
Dags för tre poäng!!
/Boss
måndag 19 april 2010
Matchrapport: Ljungbacken - Oranje 3-1
Fredagens seriepremiär blev en besvikelse spel- och poängmässigt, men trots allt fanns det en del ljuspunkter att ta med sig i fortsättningen.
Allt kändes positivt från början, när det utlovade snöblandade regnet och den nollgradiga temperaturen istället gav plats åt åtskilliga plusgrader och en blyg men ändå närvarande sol.
Det nylagda konstgräset på Breviks IP var också en trevlig bekantskap, även om planen såg ut att vara i minsta laget.
Inför matchen pratade vi om att först och främst se till att vinna de första tio minuterna, och det gjorde vi med besked. Ljungbacken kändes nervösa och vi skapade ett visst tryck samt en handfull halvchanser som i nåt fall kunde ha resulterat. Ju längre halvleken led började dock motståndarna att hitta spelet så sakteliga och spelet jämnades ut. Därför var det oerhört skönt när Ljungbackens målvakt tappade Adams frispark och vår nye mittback Andreas påpassligt kunde sticka fram foten och spräcka årets serienolla framåt. En positiv injektion som förhoppningsvis kunde hjälpa oss att återta initiativet.
Så blev tyvärr inte fallet. De gulklädda tog över allt mer och vi såg lite trötta ut och orkade inte riktigt hålla tempot uppe i defensiven, vilket ledde till att motståndarna fick trilla boll alldeles för enkelt och kom till många skottlägen. Claes i mål och Ljungbackens bristande sikte gjorde dock att nätet slapp vittjas före halvtid.
Vi hade haft svårt att få tag på boll och motståndare i första halvlek och beslöt oss för att droppa ner med en anfallare i andra. Vidare lovade vi oss själva att orka jobba halvleken ut för att undvika att bli utspelade.
Andra halvlek började ungefär som första hade slutat, även om det såg lite bättre ut. Det kändes som att Ljungbacken var mer inne i serietempot än vi, och vi hade svårt att etablera nåt spel när vi fick tag på bollen. Men vi har ju ändå kvalitet i laget och var inte ofarliga när vi vände spelet, och det var många gånger som en mittbackstå eller nåt liknande räddade motståndarna från frilägen eller dylikt. I princip varje gång satt dessutom nämnda tå på deras nummer 10, som var omutlig i försvaret. Utan honom där tror jag faktiskt att vi hade vunnit matchen.
Halvvägs in i andra halvlek fick vi också in en 2-0-boll. Gunnars huvud kom högre än målvaktens händer och 2-0 var ett faktum. Trodde alla. Utom domaren. Han ansåg att målvakten hade haft händerna på bollen innan Gunnar nickade in den, och målet blev högst tveksamt bortdömt. Det ska påpekas att domaren i övrigt gjorde en utmärkt insats, så ingen skugga ska falla över honom. Dessutom är det svårt att utan repriser med säkerhet säga hur det var med domslutet vid målet.
Surt, men vi hade trots allt 1-0 fortfarande. Kort efteråt fick dessutom Jannis ett friläge (skapade Jannis sig ett friläge är kanske mer sant), men tyvärr gjorde målvakten en fin räddning vid närmsta stolpen och ledningen förblev ett mål. Men det skulle tyvärr förändras inom kort. En guling fick vandra in alldeles för långt i straffområdet medan vi backade och smällde in kvitteringen via bortre stolpen. Mycket tungt, då vi ändå hade varit så nära 2-0. Men inga huvuden hängdes för det, utan vi var fast beslutna att återta ledningen. Nu började vi också hitta ett lite bättre passningsspel, i ärlighetens namn delvis beroende på att motståndarna gick ner i intensitet. Därför var det ett dråpslag när en djupledsboll, med åtta minuter kvar, olyckligt rann igenom vårt försvar och letade sig fram till en Ljungbackare som snyggt chippade bollen över en utrusande Claes.
Nu blev slutet istället en jakt på en poäng, och vi fick lite lägen och frisparkar, men på en snabb omställning kom istället 3-1 till motståndarna och där drogs rullgardinen ner.
Att Ljungbacken vann matchen var ingalunda orättvist, men detta kunde trots allt ha gått åt andra hållet. Som tidigare sagt räddade deras 10:a väldigt många lägen i sista stund och kanske skulle vi ha haft 2-0. Vi var ständigt farliga i våra omställningar, även om lite för få ledde till riktigt farliga lägen.
Jag skulle vilja ge premiären etiketten lovande, trots allt. Det märks att vi måste vänja oss vid ett lite högre tempo, vilket har varit svårt under de glest befolkade träningsmatcherna. Det tråkigaste var att vi inte lyckades etablera nåt eget spel under långa perioder, men det är nåt vi ska träna på varje vecka och vi har ju lyckats tidigare. Jag tror att det handlar mycket om att ha tempot i kroppen samt att våga spela och inte ta det kortsiktigt säkraste alternativet.
Vi hade för dagen också två nyförvärv, Jonathan och Andreas, som gjorde bra insatser och som kommer att bli nyttiga under året.
Sammanfattningsvis: Om vi spelar som vi gjorde mot bra motstånd förra säsongen och lär känna varandra och börjar hjälpa varandra som ett lag över hela banan kommer vi att ta många poäng i år. Vi börjar på fredag!
/Boss
Allt kändes positivt från början, när det utlovade snöblandade regnet och den nollgradiga temperaturen istället gav plats åt åtskilliga plusgrader och en blyg men ändå närvarande sol.
Det nylagda konstgräset på Breviks IP var också en trevlig bekantskap, även om planen såg ut att vara i minsta laget.
Inför matchen pratade vi om att först och främst se till att vinna de första tio minuterna, och det gjorde vi med besked. Ljungbacken kändes nervösa och vi skapade ett visst tryck samt en handfull halvchanser som i nåt fall kunde ha resulterat. Ju längre halvleken led började dock motståndarna att hitta spelet så sakteliga och spelet jämnades ut. Därför var det oerhört skönt när Ljungbackens målvakt tappade Adams frispark och vår nye mittback Andreas påpassligt kunde sticka fram foten och spräcka årets serienolla framåt. En positiv injektion som förhoppningsvis kunde hjälpa oss att återta initiativet.
Så blev tyvärr inte fallet. De gulklädda tog över allt mer och vi såg lite trötta ut och orkade inte riktigt hålla tempot uppe i defensiven, vilket ledde till att motståndarna fick trilla boll alldeles för enkelt och kom till många skottlägen. Claes i mål och Ljungbackens bristande sikte gjorde dock att nätet slapp vittjas före halvtid.
Vi hade haft svårt att få tag på boll och motståndare i första halvlek och beslöt oss för att droppa ner med en anfallare i andra. Vidare lovade vi oss själva att orka jobba halvleken ut för att undvika att bli utspelade.
Andra halvlek började ungefär som första hade slutat, även om det såg lite bättre ut. Det kändes som att Ljungbacken var mer inne i serietempot än vi, och vi hade svårt att etablera nåt spel när vi fick tag på bollen. Men vi har ju ändå kvalitet i laget och var inte ofarliga när vi vände spelet, och det var många gånger som en mittbackstå eller nåt liknande räddade motståndarna från frilägen eller dylikt. I princip varje gång satt dessutom nämnda tå på deras nummer 10, som var omutlig i försvaret. Utan honom där tror jag faktiskt att vi hade vunnit matchen.
Halvvägs in i andra halvlek fick vi också in en 2-0-boll. Gunnars huvud kom högre än målvaktens händer och 2-0 var ett faktum. Trodde alla. Utom domaren. Han ansåg att målvakten hade haft händerna på bollen innan Gunnar nickade in den, och målet blev högst tveksamt bortdömt. Det ska påpekas att domaren i övrigt gjorde en utmärkt insats, så ingen skugga ska falla över honom. Dessutom är det svårt att utan repriser med säkerhet säga hur det var med domslutet vid målet.
Surt, men vi hade trots allt 1-0 fortfarande. Kort efteråt fick dessutom Jannis ett friläge (skapade Jannis sig ett friläge är kanske mer sant), men tyvärr gjorde målvakten en fin räddning vid närmsta stolpen och ledningen förblev ett mål. Men det skulle tyvärr förändras inom kort. En guling fick vandra in alldeles för långt i straffområdet medan vi backade och smällde in kvitteringen via bortre stolpen. Mycket tungt, då vi ändå hade varit så nära 2-0. Men inga huvuden hängdes för det, utan vi var fast beslutna att återta ledningen. Nu började vi också hitta ett lite bättre passningsspel, i ärlighetens namn delvis beroende på att motståndarna gick ner i intensitet. Därför var det ett dråpslag när en djupledsboll, med åtta minuter kvar, olyckligt rann igenom vårt försvar och letade sig fram till en Ljungbackare som snyggt chippade bollen över en utrusande Claes.
Nu blev slutet istället en jakt på en poäng, och vi fick lite lägen och frisparkar, men på en snabb omställning kom istället 3-1 till motståndarna och där drogs rullgardinen ner.
Att Ljungbacken vann matchen var ingalunda orättvist, men detta kunde trots allt ha gått åt andra hållet. Som tidigare sagt räddade deras 10:a väldigt många lägen i sista stund och kanske skulle vi ha haft 2-0. Vi var ständigt farliga i våra omställningar, även om lite för få ledde till riktigt farliga lägen.
Jag skulle vilja ge premiären etiketten lovande, trots allt. Det märks att vi måste vänja oss vid ett lite högre tempo, vilket har varit svårt under de glest befolkade träningsmatcherna. Det tråkigaste var att vi inte lyckades etablera nåt eget spel under långa perioder, men det är nåt vi ska träna på varje vecka och vi har ju lyckats tidigare. Jag tror att det handlar mycket om att ha tempot i kroppen samt att våga spela och inte ta det kortsiktigt säkraste alternativet.
Vi hade för dagen också två nyförvärv, Jonathan och Andreas, som gjorde bra insatser och som kommer att bli nyttiga under året.
Sammanfattningsvis: Om vi spelar som vi gjorde mot bra motstånd förra säsongen och lär känna varandra och börjar hjälpa varandra som ett lag över hela banan kommer vi att ta många poäng i år. Vi börjar på fredag!
/Boss
fredag 16 april 2010
Ljungbacken - Oranje 3-1 (0-1)
Trots ledning i halvtid inleddes premiärsäsongen i division 6 med förlust för de oranga. Utförlig matchrapport följer när vi slickat såren och analyserat vad som gick fel.
torsdag 15 april 2010
Uppdaterad trupp mot Ljungbacken i seriepremiären (+skjutsarrangemang)!
Här är truppen som ska ta säsongens första trepoängare:
Claes B (mv)
Adam
Kim
Martin W
Erik
Hille
Jannis
Calle
Peter
Fille
Andreas F
Andreas A
Jonathan
Pontus
Gunnar
Minst 15 pers med andra ord, eventuellt tillkommer en till.
Skjuts till och från Breviks IP för alla vore bra.
Åtminstone Jannis, Hille, Martin och Kim tar bil. Är det fler som tar bilen? Hör av er till nån av dessa för att få plats i bilarna.
Jannis: 070-795 02 10
Hille: 0739-46 49 53
Martin W: 070-415 20 05
Kim: 070-759 36 60
Imorgon väntar 90 minuters laddning till 100 procent!
/Mister
Claes B (mv)
Adam
Kim
Martin W
Erik
Hille
Jannis
Calle
Peter
Fille
Andreas F
Andreas A
Jonathan
Pontus
Gunnar
Minst 15 pers med andra ord, eventuellt tillkommer en till.
Skjuts till och från Breviks IP för alla vore bra.
Åtminstone Jannis, Hille, Martin och Kim tar bil. Är det fler som tar bilen? Hör av er till nån av dessa för att få plats i bilarna.
Jannis: 070-795 02 10
Hille: 0739-46 49 53
Martin W: 070-415 20 05
Kim: 070-759 36 60
Imorgon väntar 90 minuters laddning till 100 procent!
/Mister
Ljungbackens uppladdning inför imorgon!
Hola boys!
Som en liten aptitretare inför morgondagens holmgång ger jag er Ljungbackens uppladdning inför imorgon. Läs den som förberedelse inför matchen imorgon, så lär laddningen börja komma smygande.
http://www.laget.se/LJUNGBACKENSIF/9124-nyhetsarkiv-item-1219693.html
Lite senare idag postar jag truppen här.
Som en liten aptitretare inför morgondagens holmgång ger jag er Ljungbackens uppladdning inför imorgon. Läs den som förberedelse inför matchen imorgon, så lär laddningen börja komma smygande.
http://www.laget.se/LJUNGBACKENSIF/9124-nyhetsarkiv-item-1219693.html
Lite senare idag postar jag truppen här.
Division 6B i tennis?
Gårdagens två premiärer i division 6B bjöd på tennisresultat:
6-1 mellan Kallhäll och Iberoamericana samt 6-0 mellan Atlas och Vällingby AIK. I den förstnämnda matchen verkar det ha dragit iväg på slutet, medan Atlas hade 3-0 tidigt i den andra. Inget talar för att det kommer bli liknande siffror i morgon kväll då vi möter Ljungbacken borta. Det kommer bli en jämn och hård match med 90 minuters slit!
6-1 mellan Kallhäll och Iberoamericana samt 6-0 mellan Atlas och Vällingby AIK. I den förstnämnda matchen verkar det ha dragit iväg på slutet, medan Atlas hade 3-0 tidigt i den andra. Inget talar för att det kommer bli liknande siffror i morgon kväll då vi möter Ljungbacken borta. Det kommer bli en jämn och hård match med 90 minuters slit!
lördag 10 april 2010
Oranje FK - Tudor Arms FC 2 - 2
Det var en tapper skara på 12 oranjekrigare som hade samlats för att möta Tudor Arms, ett klassiskt lag i stockholms lägre divisioner som vi har mött ett par gånger tidigare (senast 2003). det var mest nya ansikten sen dess, och de hade ett betydligt mer ungdomligt lag nu än då. Spelstilen var dock densamma: Mycket långbollar, starka i luften och så mycket köttande på boll och spelare som domaren tillåter. Tudor Arms kom till spel med 3-4 avbytare.
Matchen inleddes med ett snabbt Oranjeanfall som sånär resulterade, stor förvirring utbröt i motståndarförsvaret, och bollen gick till en hörna. Domaren hade en tendens att stressa hörn- och frisparksläggare, och vi hann därför inte få upp tillräckligt med folk innan hörnan seglade mot den bortre stolpen. Synd, för det var lite si och så med kvaliteten på våra hörnor i resten av matchen.
Allt eftersom halvleken led så etablerade engelsmännen ett visst tryck. Vi hade väldigt svårt att spela upp bollen längs marken, och höjdbollarna togs raskt om hand av huvudsäkra britter. Oranjeveteraner kom att tänka på den berömda motvindsmatchen för många år sedan då vi knappt fick bort bollen på en hel halvlek. Nu var det inte så illa denna gång, utan vi kunde sticka upp då och då med farliga omställningar.
0-1 kom på en hörna, vilket inte torde förvåna någon. Vi hade folk på bortre stolpen, men Tudor hade fler och hungrigare. Ett slags lobbnick passerade Mattias i mål och gav engelsmännen ledningen. Här kunde vi hängt med huvudena och deppat ihop, men vi är av segare virke än så.
Tyvärr skadade sig Michel ganska strax efter målet, i en situation som renderade motståndaren ett gult kort för tackling bakifrån. Vi befarade först det värsta, men som tur var så var det troligen bara en stukning, och Michel är förhoppningsvis snart tillbaka. Han hade dock gjort sitt i denna match, vilket gjorde att Oranje nu helt saknade avbytare.
De tio sista minuterna av första halvleken spelade vi mest av, och den motståndare som kapade michel skulle nog åkt ut i en liknande situation, men domaren valde att behålla kortet i fickan när han insåg att spelaren redan var varnad.
I halvtidsgenomgången poängterades hur viktigt det var med snack och rörelse, något som inte funkat optimalt i första halvleken. Mycket stillastående, och när man väl fick bollen var det ingen annan som ville ha den. Några snygga kombinationer kunde vi notera, och vi hade långt ifrån gett upp.
Andra halvleken gick det bättre för de för dagen svartklädda oranjekrigarna. Spelet var ganska jämnt halvleken ut, och kvitteringen var inte helt oväntad. En lyftning på Jannis, som gjorde sina konster och spelade snett bakåt till undertecknad som bara hade att bredsida in den med vänstern. Ett skönt mål för ett vilt kämpande lag.
2-1 kom inte långt därefter, och situationen var rätt likartad. En lång frispark från Eriknaldo nådde en Midas som löpte rutinerat bakom backlinjen, och efter lite tumult blev det ett friläge med målvakten som inte gick att missa. Nu skulle vi vinna det här!
Tudor fortsatte med ganska vårdslösa tacklingar, och det var stundtals lite grinigt på planen. När klockan började närma sig full tid tappade Mattias en boll som såg lite billig ut, och kvitteringen var ett faktum. Den inlånade målvakten hade fram tills dess gjort en riktigt bra match och gav trygghet till backlinjen med sin längd, nog så viktigt mot ett lag som gärna slår ett extra inlägg.
2-2 var inte orättvist, eftersom vi under stora delar av matchen spelat på deras villkor, och inte riktigt fått igång det rappa kortpassningsspel som man behöver mot sådana här lag. Vi kunde också lyft mer långt, men på träningsmatch är det ju inte bara resultatet som räknas.
Av någon anledning så känner jag mig manad att avsluta matchrapporten med slutställningen i försäsongens skytteliga:
Midas 4
Alex 2
Pippo 1
Nu väntar Ljungbackens IF på Fredag, och då är 16 hungriga Oranjekrigare en förutsättning!
Matchen inleddes med ett snabbt Oranjeanfall som sånär resulterade, stor förvirring utbröt i motståndarförsvaret, och bollen gick till en hörna. Domaren hade en tendens att stressa hörn- och frisparksläggare, och vi hann därför inte få upp tillräckligt med folk innan hörnan seglade mot den bortre stolpen. Synd, för det var lite si och så med kvaliteten på våra hörnor i resten av matchen.
Allt eftersom halvleken led så etablerade engelsmännen ett visst tryck. Vi hade väldigt svårt att spela upp bollen längs marken, och höjdbollarna togs raskt om hand av huvudsäkra britter. Oranjeveteraner kom att tänka på den berömda motvindsmatchen för många år sedan då vi knappt fick bort bollen på en hel halvlek. Nu var det inte så illa denna gång, utan vi kunde sticka upp då och då med farliga omställningar.
0-1 kom på en hörna, vilket inte torde förvåna någon. Vi hade folk på bortre stolpen, men Tudor hade fler och hungrigare. Ett slags lobbnick passerade Mattias i mål och gav engelsmännen ledningen. Här kunde vi hängt med huvudena och deppat ihop, men vi är av segare virke än så.
Tyvärr skadade sig Michel ganska strax efter målet, i en situation som renderade motståndaren ett gult kort för tackling bakifrån. Vi befarade först det värsta, men som tur var så var det troligen bara en stukning, och Michel är förhoppningsvis snart tillbaka. Han hade dock gjort sitt i denna match, vilket gjorde att Oranje nu helt saknade avbytare.
De tio sista minuterna av första halvleken spelade vi mest av, och den motståndare som kapade michel skulle nog åkt ut i en liknande situation, men domaren valde att behålla kortet i fickan när han insåg att spelaren redan var varnad.
I halvtidsgenomgången poängterades hur viktigt det var med snack och rörelse, något som inte funkat optimalt i första halvleken. Mycket stillastående, och när man väl fick bollen var det ingen annan som ville ha den. Några snygga kombinationer kunde vi notera, och vi hade långt ifrån gett upp.
Andra halvleken gick det bättre för de för dagen svartklädda oranjekrigarna. Spelet var ganska jämnt halvleken ut, och kvitteringen var inte helt oväntad. En lyftning på Jannis, som gjorde sina konster och spelade snett bakåt till undertecknad som bara hade att bredsida in den med vänstern. Ett skönt mål för ett vilt kämpande lag.
2-1 kom inte långt därefter, och situationen var rätt likartad. En lång frispark från Eriknaldo nådde en Midas som löpte rutinerat bakom backlinjen, och efter lite tumult blev det ett friläge med målvakten som inte gick att missa. Nu skulle vi vinna det här!
Tudor fortsatte med ganska vårdslösa tacklingar, och det var stundtals lite grinigt på planen. När klockan började närma sig full tid tappade Mattias en boll som såg lite billig ut, och kvitteringen var ett faktum. Den inlånade målvakten hade fram tills dess gjort en riktigt bra match och gav trygghet till backlinjen med sin längd, nog så viktigt mot ett lag som gärna slår ett extra inlägg.
2-2 var inte orättvist, eftersom vi under stora delar av matchen spelat på deras villkor, och inte riktigt fått igång det rappa kortpassningsspel som man behöver mot sådana här lag. Vi kunde också lyft mer långt, men på träningsmatch är det ju inte bara resultatet som räknas.
Av någon anledning så känner jag mig manad att avsluta matchrapporten med slutställningen i försäsongens skytteliga:
Midas 4
Alex 2
Pippo 1
Nu väntar Ljungbackens IF på Fredag, och då är 16 hungriga Oranjekrigare en förutsättning!
fredag 9 april 2010
Truppen inför morgondagens match mot Tudor Arms!
Mattias D (målvakt från EBF)
Kim
Michel
Kamal
Nicos
Hille
Martin W
Erik
Adam
Henning
Andreas F
Jannis
En liten, men vass, trupp! Kör hårt, grabbar!
/Boss
Kim
Michel
Kamal
Nicos
Hille
Martin W
Erik
Adam
Henning
Andreas F
Jannis
En liten, men vass, trupp! Kör hårt, grabbar!
/Boss
Oranjes nya näthemvist!
Nu har vi äntligen startat en blogg där vi kan posta och diskutera allt som har med Oranje FK att göra. Det fiffiga med bloggformatet är dels att hela styrelsen kan skriva inlägg, och dessutom kan alla kommentera, vilket skapar en mycket mer levande hemsida!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)