Oranje - Iberoamericana 4-5 (2-1)

En ny match, och hela 19 anmälda spelare. Några droppade av, och 15 krigare var redo för match på fredagkvällen som bjöd på fint väder och goda fotbolllsförutsättningar.

Matchen inleddes med ett visst tryck från de grönklädda gästerna, men utan att de skapade de riktigt heta chanserna. Det stod tidigt klart att det var ett individuellt skickligt lag vi mötte, men de hade inte samma lagspel som Ljungbacken i premiären.

Efter en mycket god chans på hörna (Gunnar, vem annars?), så kom ledningsmålet för Oranje genom ett lågt och hårt inlägg från undertecknad. Backarna såg ingen annan råd än att bredsida in bollen i eget mål när Oranjeanfallarna kom instormande. Inte helt logiskt sett till bollinnehav, men målchanserna hade varit jämnt fördelade.

Kvitteringen kom ganska omedelbart på ett vådaskott utifrån som fick en väldigt lurig bana och var otagbart för Claes i mål. En kalldusch, men känslan var samtidigt att ett sådant mål gör man bara en gång per match, kanske till och med per säsong.

Innan halvtidsvilan fick hemmapubliken (Calle H) jubla på nytt. En "låg" hörna nickades in av Gunnar, som nådde betydligt högre med huvudet än deras målvakt gjorde med händerna. Ett vackert mål, men antagligen kommer markeringen vara hårdare i kommande matcher.

I halvtidspausen var känslan positiv, vi hade det här. Att den gamla klyschan 3 hörnor = straff kändes sannare än någonsin gjorde sitt till. Vi hade mycket att förbättra, men vi hade böjrat få kontroll på matchen.

Andra halvlek inleddes som den första slutat: Ett samlat lag i Orange som kontrade giftigt så fort bollen vanns över. En riktigt fin passning från Kamal nådde Jannis som enkelt spurtade ifrån sin bevakning och behärskat lade in 3-1 bakom en chanslös målvakt. Någonstans där (minns inte om det var före eller efter), fick Iberoamericana en mittback utvisad efter två gula kort. Trots att båda korten var solklara uppstod här en hätsk diskussion om huruvida domaren verkligen hade antecknat rätt nummer från den första varningen. Ledare från bortalaget anklagade oss för att vara oärliga, eftersom vi inte förklarade för domaren att det första kortet gått till någon annan. Till slut reddes det hela ut (det var samma kille som fick båda), och den utvisade spelaren gick till sist av planen.

Med 3-1 och en man mer borde matchen varit avgjord, särskilt med vetskapen att motståndarna tappat fullständigt i premiärmatchen. Tyvärr spred sig en bekvämlighet i Oranje. Pressen som tidigare varit genemsam blev soloprojekt, och först när en spelare blivit bortdribblad gick nästa mot bollhållaren. Det håller inte mot ett bollskickligt lag, och 3-2 kom logiskt. Då tappade vi huvudet helt, och när vi vaknade till igen stod det 3-5. Vad som hände däremellan går inte riktigt att förklara, men det får inte hända igen.

Det återstod kanske 10 minuter av matchen, och vi inledde jakten på utjämning. 4-5 kom med 5 minuter kvar efter fint samspel mellan Gunnar och Jonathan, som gjorde sitt första mål i Oranjetröjan. Vi hade ytterligare 2-3 riktigt bra målchanser efter det, men var kanske lite trötta i de avgörande lägena. En tung förlust var ett faktum, och vi hade tappat vad som såg ut som tre givna poäng. Motståndarnas ledare och målvakt fortsatte skämma ut sig efter slutsignalen, och man undrar hur de beter sig när de förlorat om de är så här när de vinner.

Trots den snöpliga förlusten finns det flera positiva saker att ta med sig från matchen: Vi spelade mycket bättre än i premiären, och förde spelet under längre perioder. Så länge vi satte defensiven så hade de inget sätt att komma igenom. Vi gjorde 4 mål, vilket är mer än godkänt, och vi var väldigt nära att ta en poäng trots raset i mitten av andra halvlek, vilket tyder på bra moral. Om vi bara fortsätter spela som vi gjorde under slutet av första och början av andra halvlek så har vi bra chanser mot alla lag i den här serien, som ser ut att bli väldigt jämn (Ljungbacken är enda lag på 6 poäng efter två omgångar).

Närmast väntar Kallhäll, som inlett med seger mot Iberoamericana och oavgjort mot gamla bekantingarna Atlas. En svår uppgift, men om vi fortsätter att bli bättre för varje match så kommer resultaten också. Säsongen är lång, och har bara börjat. Är det inte härligt att vara igång med serien? Tänk då hur kul det blir när vi dessutom börjar plocka poäng!