Matchen, som föregicks av årets uppstartsmöte, var premiär för 4-3-3, designat av Micke. Vi var 17 man och såg rätt starka ut, så förväntningar om bra spel var uppskruvade.
Vi började lite trevande, men ganska snabbt började det se riktigt bra ut. Kanske inte Barca på en bra dag, men bollen spelades runt med ett för Oranje ovanligt högt tempo och Sthlm Thai fick inte låna bollen så mycket. Vi kunde framförallt spela runt bra på egen planhalva och runt mittlinjen, våra anfall blev ändå lite kortare än önskat, men trots det rev våra snabba ytterforwards hål i de blåkläddas backlinje. 1-0 kom också ganska raskt, då Gunnar efter lite tumult på en fin Adam-frispark kunde dunka in bollen med högern (!) från nära håll. 2-0 dröjde inte heller länge, när Mathias smekte iväg en perfekt 30-metersmacka till Jannis som snyggt tog sig förbi sin bevakare och behärskat la in 2-0 i bortre hörnet. Efter målen fortsatte vi att spela bra och vi kändes klart bättre än motståndarna. Fortfarande var det inte perfekt, men flyt i spelet var ju en av de viktigaste sakerna att få igång i detta spelsystems linda. Att alla positioner inte satt klockrent och att snacket på plan lämnade en del att önska är saker vi kan fokusera på framöver.
Men...efter ett tag började det kännas som att vi blev typiskt holländskt arroganta och började tappa intensitet, fokus och thailändarna kom så sakteliga in i matchen igen. De vann fler andrabollar, vi spelade fel oftare och vi började spela längre bollar och tappade mkt av passningsspelet. Det såg bra ut i korta stunder, men överlag var det rätt kasst den här perioden. Nu kunde även de blåklädda reducera genom en dubbelchans mot Jonathan, som inte kunde freda målet andra gången. Innan halvleken var över hade vi även fått se en motståndarlobb smita strax över ribban och en högerkanon träffa densamma.
I halvtid var jag nöjd med första halvtimmen, men inte alls med sista kvarten. Vi pratade om vad som skulle rättas till och hur, och gav oss ut till andra halvlek.
Men det blev inte mycket bättring. Matchen var spelmässigt fortsatt jämn, och vi kändes lite loja och bekväma. Men med små, små steg började vi höja nivån igen. Pippo tröttnade på att aldrig få bollen på topp, så han snodde den av en motståndarback och la in den bakom en chanslös målvakt. Skönt med lite andrum, nu kanske vi kunde få igång spelet igen? Jodå, helt okej. Vi började visa mer vilja, snackade lite bättre och började spela runt mer och kortare igen. Martin R var också målsugen, och på en Micke-frispark hoppade han upp och bombskarvade in bollen med huvudet från straffområdeslinjen.
Spelet fortsatte ungefär på samma sätt halvleken ut. Sthlm Thai stack upp då och då, men kom sällan till riktigt farliga chanser samtidigt som vi trillade runt helt okej och skapade en del med våra snabba ytterforwards och djupledslöpande mittfältare. Och sen...var det dags för Kobran! Det var längesen vi fick se målgesten "kobran", men nu var det dags. Kim "Kobran" Ödlund smög in från sin kant, fick en passning strax utanför straffområdet och smekte vackert in bollen över den inte så reslige målvakten. 5-1 och stor succé när kobran högg i luften till publikens jubel! Efter detta följde 6-1 när Martin R satte ett inspel från kanten av Adam (var månne Gunnar på den emellan?) och Pippo ville inte låta nån annan vara ensam tvåmålsskytt utan gjorde 7-1 i slutet på ett riktigt målskyttssätt - höll undan sin försvarare i straffområdet, vred runt och satte vänstern vid stolproten.
Sammanfattningsvis kändes det som att Sthlm Thai var helt okej spelare för spelare, dock med rätt stor individuell skillnad, men kanske inte så samspelta som lag. Det kommer nog att bli mycket bättre med mer matchande och träningar ihop, men idag var vi numret större. Dock utan att imponera. Ungefär halva matchen spelar vi rätt bra, med en period i första som bästa exempel. Andra halvan är det inte alls lika bra, men vi skyller på nytt spelsystem och försäsongsmatch. Backlinje och målvakt känns stabila de gånger de sätts på prov, mittfältet pendlade väldigt mycket, men ingen faller igenom och vissa perioder känns det som sagt riktigt bra. Men att gå över till tremannamittfält kräver förstås lite tid innan det sitter klockrent. Ytterforwards kom med bra stundtals, men vi måste få dem ännu mer involverade i spelet i detta spelsystem, och centerforwarden gjorde det bra, men fick också lite för lite att jobba med i mina ögon, i alla fall fram till sista 20-25 minuterna av matchen.
Det var bara en debutant i matchen, Mathias, men han såg som väntat väldigt vass ut. Passningen fram till 2-0 är en fröjd för ögat och jag är säker på att Mathias kommer att göra mycket nytta för oss i år, oavsett om han spelar på mitten eller högre upp. Inget mål denna gång, men det lär inte dröja särskilt länge.
Tre matcher - tre segrar är i alla fall inget man kan göra bättre. Jag tycker att vi har visat upp en riktigt bra stabilitet och grundnivå hittills, och det känns som att det finns mycket mer att hämta, vilket känns väldigt lovande. Det gäller ju att få ut det också, men vi har ju många matcher kvar före seriepremiären att lära känna varandra och få upp spelet på en hög nivå.
Ikväll blir det Lidingö Gazoliners, som brukar vara bra och svårslagna. Men jag hoppas och tror på en fjärde raka försäsongsseger!
/Boss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar