Vi var sugna på revansch, och revansch fick vi. Laget var återigen lite spretigt, där Kai och Steffen gjorde Oranje-debut, Henning spelade sin första match sen 2010 (tror jag), Martin Fröberg spelade sin första match sen försäsongen 2009 (då korsbandet rök) och hela mittfältet var utbytt från förra matchen. Anfallet var också utbytt sen förra matchen, sånär som på Adam. Martin R, som gjorde två mål i förra matchen, fick trots det ställa sig i kassen.
Vi fortsatte med 4-3-3 och även om det positionsmässigt började ganska virrigt satte vi press på för dagen blåklädda Gaz. Våra anfallare rev upp sår i deras försvar och även om jag tyckte att vi hade för lite tålamod och hela tiden tryckte på framåt skapades mycket chanser. Redan efter fem minuter hade Steffen fått två klara chanser, som denna gång tyvärr inte satt. En uppladdning bestående av långdragen magsjuka är inte heller bästa förberedelser.
Trots vår relativa dominans var det faktiskt Gazoliners som gjorde första målet efter virr i försvaret. En blåklädd fick bollen ren framför mål och kunde enkelt slå in den från några meters håll. Trist, men ingen fara på taket, kändes det som. Det dröjde inte heller länge innan nån av våra många chanser förvaltades. Denna gång släppte Steffen ut bollen till höger i straffområdet. Adam tackade för förtroendet och slog upp en hård bredsida i bortre krysset: 1-1! Vi fortsatte att vara det bättre laget och nu började vi få lite mer ordning på mitten efter en fullt förståeligt trevande inledning. Mathias visade kort efteråt hög klass när han i kamp med motståndarbackar och målvakt spänstade upp på en luftboll och nickade in den i bortre gaveln. Finns nog en framtid som volleybollspelare där också, om han vill ...
Entre: Mål-Moisés. Moisés hade missat ett par chanser, men när han denna gång fick chansen från nära håll efter ett inspel från vänster (om jag minns rätt, vet ej av vem) gjorde han inget misstag, utan 3-1 satt säkert. Vi hade fortfarande lite för bråttom uppåt, och spelet kändes mer fartfyllt och frejdigt än kontrollerat, men när Adam sen gjorde 4-1 på straff efter att Martin Fröberg blivit fälld kändes det dumt att gnälla. Innan domaren blåste i pipan för halvtid hann även Mathias göra ett andra mål, assisterad av Moisés, som friställde en kylig Mathias.
5-1 i halvtid, och matchen kändes ganska avgjord. Jag var ändå inte helt nöjd, men givetvis hade vi gjort en bra halvlek ändå. Men det kändes som att det berodde minst lika mycket på individuell skicklighet som att vi var en lagmaskin. Det positiva var att vi rörde oss och ville ha boll hela tiden, däremot kunde vi spela runt mycket mer och kanske få igång ett mer kontrollerat passningsspel.
I andra halvlek kom Gaz in i matchen lite mer, mer inte mer än marginellt. Vi fortsatte hota i djupled med löpvilliga forwards och ibland ytterbackar (framförallt evighetsmaskinen Douglas), men nätrasslet lät vänta på sig. Martin i mål och backlinjen hade inte alltför mycket trafik, men det som kom klarade de av bra. Men med kanske kvarten kvar smekte Adam fram en fin passning till Henning snett inåt bakåt. Henning avslutade på målvakten, men fick tillbaka bollen och satte den lätt bredvid densamme. Kul för Henning att göra mål på match också, och inte bara bomba in drömmål på löpande band på träningarna.
Mittback Lasse hade redan tidigare under matchen gjort två Grodan-löpningar och befunnit sig i straffområdet helt plötsligt. Båda gångerna hade han fått chansen att avsluta, men motståndarben hade varit i vägen. Nu fick Moisés en boll helt ren vid bortre stolpen av Adam och hade bara att raka in den. Men som den kompis Moisés är vallade han bollen till Lasse via målvakten och Lasse dunkade in bollen högt. Äntligen fick också Lasse bli målgörare i Oranje-tröjan!
Andra raka 7-1-vinsten, och denna gång efter lite bättre spel än senast. Kanske inte helt enligt spelplanen, men ändå med bra fart, inställning och med framförallt stor offensiv spets. Det känns betryggande att vi kan byta ut halva matchtrupperna mellan matcherna och ändå få med oss ett bra resultat. Vi ska inte sväva iväg, man vinner inga serier på försäsongen, men man får i alla fall lov att säga att det ser ut som att vi har en väldigt bra grund att bygga på i år.
Matchens mest positiva överraskning i mina ögon var Martin Fröberg, som efter tre års uppehåll från matchspel slet föredömligt på mitten, kom och mötte, spelade enkelt och vann närkamper. Kul också att se Kai, som är en spelstil och snabbhet som liknar Jannis. Vi får se om han lirar med oss i år, men en riktigt bra lirare är han. Steffen, som varit magsjuk, såg lite kraftlös ut av förklarliga skäl, men en riktigt spelintelligent spelare som har förmågan att orientera sig innan han får bollen, nåt som jag älskar. Löper på rätt ytor hela tiden också, och släpper fort och enkelt när det behövs. Han kommer att vara en stor tillgång med lite mer näring i kroppen! Henning fick spela i den för honom ovana defensiva mittfältsrollen, men efter lite vilsenhet i början kom han in i det bra och han kommer också att göra mycket nytta de matcher han spelar.
Tack också till Gazoliners för en trevlig och schyst match, utan några onödiga kapningar eller nåt sånt. De saknade tydligen en del vassa killar, så nästa gång blir det nog tuffare mot dem.
Härnäst väntar Mosebacke FF, imorgon lördag, på Hammarbyhöjdens IP!
/Il Presidente
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar