Matchrapport: Tolkarna - Oranje 1-5 (0-1)!

Vi samlades för att spela årets sista match på den förhatliga Stadshagen 2, men lyckligtvis var plan 1 ledig och vi flyttade över dit. Med tanke på belysningen var det ett väldigt bra beslut. Trots det fick vi vända på tröjorna, så att vi blev vita för första gången i Oranjes historia. Men det gick ju bra ändå.

Tolkarna är ständigt nederlagstippade, men vi vann först i 85:e minuten i våras och de kom från en övertygande seger med 3-0 mot Azzurri, så det var inte tal om att underskatta dem. Och redan från start visade de att det fanns anledning att inte göra det. Offensivt var de inte alls ofarliga, med mycket duktige nummer 9 och vindsnabbe nummer 14 i spetsen. Det blev aldrig särskilt farligt, men de hotade ändå en del med sin snabbhet. Vi började själva stabilt utan några bländande inslag, och stod emot anfallen bra och skapade en del själva.

Första målet lät dock vänta på sig ett tag, men när dagens suverän Alexis dribblade sig loss på kanten, spelade in till Macce, som la upp bollen för Micke, var det dags. Micke gjorde inget misstag från straffområdeslinjen, utan böjde snyggt in bollen otagbart strax under högra krysset.

Tolkarna fortsatte kämpa på, men ungefär halvvägs in i första halvlek började de mattas en del och vi tog över allt mer. Vi hade dock lite svårt att verkligen dyrka upp det samlade försvaret, och även om några riktigt farliga chanser skapades var de färre än önskat och framförallt omsattes de inte i mål.

1-0 i halvtid och en stabil insats från oss, men lite mer fart i spelet efterlystes.

Andra halvlek fortsatte ungefär som första hade slutat - Tolkarna låg väldigt lågt med hela laget, men försökte då och då ställa om på sina dugliga forwards. Och i just en sådan omställning kom en kvittering, då Tolkarnas stjärna, nummer 9, i en löpduell klev in framför Emil, som sprang ner honom. Förseelsen skedde 2-3 meter utanför straffområdet, vilket 9:an också medgav, men domaren var säker på sin sak och dömde straff. 9:an tog själv hand om den och var lika säker som Balotelli. 1-1, lite från ingenstans.

Vi blev lite ställda, men vi behövde inte misströsta särskilt länge, utan kort efter detta fick Micke tag i bollen på mitten och smekte ut en yttersida till Alexis, som från kanten klev in lite och chippsköt in bollen i närheten av bortre krysset. Mycket snyggt, och skönt med ledning igen!

Matchbilden fortsatte på samma sätt, och vi hade fortsatt lite svårt att dyrka upp köttmuren där bak på samma sätt som vi ville. Men 3-1 lyckades vi få in ändå, när Jannis tryckte en hörna mot bortre stolpen och där kom Jonker störtande på bästa Mats Magnusson-vis och språngnickade in 3-1 från nära håll. Jonkers andra nickmål i år, skönt att han har börjat hitta dem igen!

Nu var det sen dags för firma Alexis-Wahlund. För andra gången på kort tid hittade Alexis, återigen efter ett dribblingsnummer på kanten, Wahlund. Denna gång på fötterna, och Il Capitano gjorde inget misstag utan satte säkert bollen intill bortre stolpen. Slutligen fick Hille kröna en gedigen insats med ett mycket vackert 5-1-mål. Jannis hittade med en ytterst känslig boll Hille bakom siste backen, Hille tog ner den på bröstet (bollen, alltså, inte backen) och lyfte vackert in den över en chanslös målvakt.

5-1 speglar matchen ganska bra. Tolkarna är med denna trupp inte sämre än övriga lag i bottenskiktet, men vi gjorde en bättre match än mot övriga lag där. Och fem mål för tredje matchen i rad är ju inte så illa. Det sprakade inte om oss, men stabilt och koncentrerat i större delen av matchen och även om Tolkarna kvitterade var det aldrig särskilt oroligt.

Matchens Lirare blir Alexis, som på ny position (ytterforward) löpte hela tiden, utmanade, hade utmärkt passningsspel och dessutom gjorde både mål och assist.

Nu tar vi oss an KFK i ett riktigt revanschmöte. De slog oss för första gången nånsin i våras, och det ska de få sota för nu! Sen väntar en riktigt tuff vecka med matcher mot Snipers, SUS och Westis på åtta dagar.

/Boss