Matchrapport: Stockholm Snipers - Oranje 1-1 (1-1)!

Dags för årets hittills hetaste match, en match som hade lite av karaktären vinna eller försvinna. Vinst krävdes i praktiken för att ha greppet om andraplatsen. Skulle vi verkligen palla för trycket? Svaret är att det skulle vi, men tyvärr blev det ändå inte tre poäng.

Ett taggat Oranje inledde matchen strålande och var det klart bättre laget. Det dröjde inte heller mer än 4-5 minuter innan vi tog ledningen, när Rasmus skott utifrån i vätan blev för hårt för Snipers-målvakten som inte kunde mota skottet bättre än att det studsade vidare in i mål. Oerhört skönt och sett till inledningen fullt rättvist. Efter målet fortsatte vår om inte dominans så i alla fall vårt klara övertag. Vi skapade en del riktigt bra chanser och halvchanser, men missade dem eller så gjorde Snipers-målvakten fina räddningar. Snipers hade fram tills dess inte varit dåliga, och de var riktigt taggade och hade silkesvantarna av i närkampsspelet. De hade dock inte fått ut så mycket i spelet, utan kom inte längre än till en bit utanför straffområdet, och fixstjärnan Simon Bronegård visade sin klass, men fick inte mycket uträttat. Men, ungefär 20 minuter in i matchen kom plötsligt 1-1 från ingenstans. En Snipers-spelare kom från offside (faktiskt svårt för domaren att se) och i en tilltrasslad situation landade bollen framför hans fötter lite utanför straffområdet. Hans reaktion var att vräka tån på bollen, och resultatet var en häxpipa som visslade upp strax under nättaket. Inte så våldsamt långt från undertecknad i mål, men trots det väldigt svårt att ta när det kom så överraskande och hårt.

Detta gav Snipers en i våra ögon olycklig vitamininjektion och vips var matchen en jämn tillställning. Nu började det bli mer kamp och tät sammandrabbning än bländande spel och publikfrieri. Kvaliteten var inte dålig, men inget av lagen ville göra misstag utan det blev ofta ganska rakt och distinkt spel. Halvleken avslutades sedan med att Snipers var det bättre laget sista 10 minuterna, men det skapades ändå inte så många riktigt farliga chanser.

1-1 i paus, och det var väl ganska rättvist. Vi ägde början, mitten var jämn och Snipers var bättre i slutet. Vi var skapligt nöjda med spelet även om en del av snacket handlade om annat (anledningen kommer längre ner), dock hade vi små detaljer att förbättra.

Andra halvlek började ungefär som första halvleks mitt, det vill säga med kamp och jämnt spel. Men det var rätt häftigt ändå. Vårt försvar var samspelt, uppoffrande och säkert (Emil hade bland annat ett par grymma täckningar på Bronegård-skott), vårt mittmittfält var rörligt, tufft och spelfördelande, yttrarna och våra ytterforwards slutade aldrig löpa och framåt kändes vi hela tiden farliga, även om de riktigt heta chanserna kom med ett antal minuter emellan.

Men hela andra halvlek präglades av en känsla av vilja, distinkthet, kamp, hetta och frustration. Många halvchanser för båda lagen, och även några riktigt farliga chanser för båda lagen. I slutändan kändes det som att Snipers hade något mer av spelet och att vi hade lite fler heta chanser, så sammantaget var nog 1-1 ett rättvist resultat. Jag hade inte skämts om vi hade vunnit heller, men oavgjort låg nog närmast till hands.

Hela laget gjorde en riktigt bra insats, och detta kändes överlag inte riktigt som en division 7-match. Det är svårt att välja ut en spelare till Matchens Lirare, för många gjorde riktigt bra insatser. Men jag tycker ändå att Kojak höjer sig lite över mängden även denna match. Ständigt spelbar, stenhård, frenetisk och tappade aldrig huvudet trots att han ofta blev nersparkad. Det kändes som att han var överallt, kort sagt. Han tog sig också till 6-7 skottlägen utanför straffområdet, men denna gång förblev nätet orört. Nätet i målet, alltså ...

Matchens vackraste individuella prestation stod dock Emil för, när han mot Bronegård nere till höger i eget straffområde först gjorde en drömsk glidtackling, där "Brone" fortsatte framåt medan bollen låg kvar vid Emils högerfot. När han sen blev attackerad chippade han, fortfarande på knä, bollen retfullt över motståndarens högerfot och kom ut ur situationen med bollen vid fötterna. Världsklass!

Trist med bara en poäng, men ändå en insats att vara nöjd med. Vi gjorde en riktigt bra match, men Snipers var också bra. Westis blev i och med vinsten mot Azzurri ikväll klara seriesegrare, men vi får hoppas att vi vinner våra två kvarvarande matcher och att Snipers förlorar mot Makkabi i sista (eller att de kryssar och att vi tar in 10 plusmål ...).

Tack till Snipers för en tuff och skön fajt!

"Domaren då?", undrar de som var på plats (och många som inte var på plats). Jodå, jag ska nämna honom också. Jag ville dock låta själva matchen få en egen genomgång och domaren förtjänar på sitt sätt ett eget avsnitt. Jag har aldrig tidigare spelat en match där man så många gånger i matchen undrar om domarens beslut (eller i de flesta fall, avsaknad av beslut) verkligen är på allvar. Snipers inledde matchen med ordentliga satsningar i närkamperna. I de flesta fall tufft men inte regelvidrigt, men i några fall kom man också rejält sent. Detta var något som domaren inte stävjde alls, och efter ett tag började vi vädra vårt missnöje med detta. Först ganska subtilt, men med stigande styrka allt eftersom detta fortsatte. Redan en kvart in i matchen började vi undra om han hatade oss innerligt och några minuter (och tillsägelser från honom när vi påpekade hans totala brist på förståelse av spelet fotboll och dess regler) senare var vi säkra på det. En halvtimme in i matchen höll han ett tal för Emil i två minuter om hur Emil var tvungen att se till att vi inte protesterade mot uteblivna domslut när våra spelare sparkades ner utan åtgärd gång på gång. I halvtid sa vi tydligt till varandra att göra allt för att fokusera på spelet och inte domaren, och utgå ifrån att vi inte skulle få nåt med oss över huvud taget. Och i andra halvlek klarade vi ändå av att hålla oss i skinnet någorlunda, trots att detta rekordusla uppvisande av domarkompetens fortsatte i ungefär samma stil. När vi en kvart in i andra till slut fick en frispark började hela vårt lag, inklusive bänken, unisont och spontant applådera. I 6-7 sekunder. Jag har aldrig varit med om nåt liknande, och det var rätt lustigt när domaren försöker spela oberörd när 16 spelare, plus åskådare, applåderar i flera sekunder.

Jag vill understryka att jag inte anklagar Snipers för någonting. Ja, det var ett gäng närkamper där man går in hårdare än vad reglerna tillåter, men om domaren tillåter det varenda jävla gång är det klart att man fortsätter och det var som sagt aldrig med ont uppsåt, utan tufft på den nivån som domaren denna dag tillät. Vi hade förmodligen inte heller rätt varje enskild gång vi vädrade vårt missnöje, men en mer uppenbart partisk domare har jag aldrig upplevt. Han ville uppenbart straffa oss för att vi ifrågasatte hans oklanderliga dömande. Det är dock svårt att säga exakt hur mycket domaren påverkade, jag kan ju inte säga att vi hade vunnit annars. Hans enda påverkan i målsituationerna var en missad offside på deras mål, men det var som sagt svårt att se som ensam domare. Det blir också en väldigt lång harang om domaren, men eftersom de som inte var där har hört mycket om domaren vill jag ge dem en matig beskrivning. Vår ilska handlar inte heller om de "förlorade poängen", vi var tokiga redan när vi ledde matchen, och som tidigare sagt hade matchen mycket väl kunnat sluta oavgjort oavsett.

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi för första gången sedan föreningen grundades 2000 kommer att anmäla en domare. Dels för hans fruktansvärt oprofessionella uppträdande under matchen, som formligen osar av mindervärdeskomplex, och dels för de saker som han sa till vår lagkapten under och efter matchen. Vi har spelat över 200 matcher utan att göra det, men nu är det onekligen dags.

Hoppas att ni orkade läsa allt. :-) Hup Oranje!!

/Boss