Matchrapport: Oranje - IK Makkabi 3-0 (3-0)

På söndagen gästades vi av Makkabi, som kom från tre raka vinster och dessutom inte hade släppt in mer än två mål på nästan ett år. Men den sviten bröts ganska omgående.

Vi började matchen ganska bra, men dominerade inte på nåt sätt. Det var ändå skönt att se att vi sprang, spelade snabbt och kändes som ett lag redan från start. Makkabi var inte heller helt oävna, och hotade lite mer i djupled än vanligt, men skapade inget av värde. Men efter kanske 10-12 minuter fick vi en frispark fem meter utanför straffområdeshörnet. Jaime klev fram och böjde med vänsterfoten in ett hårt skruvat skott strax under bortre krysset. Riktigt snyggt, och givetvis även riktigt skönt!

Nu började vi spela ut ännu mer, och kom i våg efter våg framåt. Och det dröjde inte länge innan det var dags för 2-0. Emanuel kom loss på vänsterkanten och slog in en lång och hög boll mot bortre stolpen. Där kom Dogge farande och utnyttjade Makkabi-backens lilla tveksamhet och dunkade in bollen förbi en maktlös målvakt. Härligt!

Vi fortsatte dominera och vara farliga, och hade vi haft en domare som inte stått stilla i mittcirkeln och godtyckligt blåst VARENDA gång vi kom fria i djupled hade det blivit fler mål. Vissa gånger var det rätt, men vissa gånger var det horribelt. Det blir inte mindre provocerande heller när han står blickstilla 30 meter från situationen. Hur som helst, vi lyckades ändå göra en trea när Jannis slog en fin hörna in till Pippo, som kunde nicka in bollen från nära håll. Vi skulle även haft en straff när Alexis i friläge petade undan bollen och blev nerdragen av målvakten, men domaren valde att inte blåsa denna gång.

Vi hade ändå 3-0 i halvtid och hade gjort en riktigt bra halvlek, den bästa i årets seriespel. Nu fanns energin, löpviljan och tempot där igen. Ingen onödig rädsla för att spela bollen i ett högt tempo.

När andra halvlek blåstes igång hade Makkabi höjt sig lite och matchen blev lite jämnare spelmässigt. Emil klev av med lite känning i baksidan efter en kvart, och om det var en bidragande orsak eller inte vet jag inte, men nu började vi spela lite längre bollar och lite mindre kortpassningsspel. Inte fel, med tanke på att vi hade en ledning att försvara och nu tog vi inga risker. Makkabi började tvärtom spela runt bollen lite mer, men hotade inte särskilt ofta. De kom till lite skottlägen utifrån, men antingen hamnade skotten i min famn eller utanför målet. Inlägg och hörnor nickades förtjänstfullt bort av backlinjen. Framåt hotade vi mindre än i första halvlek, men vi hade ändå ett antal skottlägen från straffområdeslinjen, ett avslut från nära håll från Pippo, ett bortslarvat två mot en-läge, en missad lobb i fritt läge och lite annat. Så om nåt lag skulle ha nätat i andra var det vi. Men det blev inga fler mål, utan vi fick "nöja oss" med en 3-0-seger, vilket inte var särskilt svårt att göra. En riktigt bra första halvlek, en bra och kontrollerad andra halvlek och äntligen en helgedigen insats över 90 minuter, utan svackor eller dåliga perioder. Makkabi var inte dåliga ändå, men denna dag lyckades vi göra det svårt för dem.

Det var verkligen en laginsats mer än nåt annat, och ingen höjde sig nämnvärt över mängden och ingen gjorde en svag insats. Därför hade jag svårt att utse en Matchens Lirare och bad truppen rösta fram en sådan. Hela åtta olika spelare fick röster, men med tre röster tog Karl-Johan - Kojak - hem utmärkelsen denna gång. Ett bra val, Kojak var riktigt grym på mitten, både med och utan boll!

Nu tar vi oss an Sampierdarenese, som hittills inte förlorat nån match. Kan vi kanske bryta en svit till? Med det här spelet, ja. Men det gäller att inte bli bekväma och nöjda, då kommer vi inte att nå dit.

/Boss