Matchrapport: FC Sampierdarenese - Oranje 5-5 (2-3)!

Ja, så kommer den då till slut ... matchrapporten.

Oranje var ett väldigt revanschsuget sådant, efter den onödiga och bittra förlusten mot Azzurri, och väldigt fast beslutet att både spela bra och plocka hem tre poäng. Vi fick dock sämsta möjliga start när gamle allsvenskingen Nicke Bergh redan efter ett par minuter vann en duell med Emil på vad som egentligen var en rensning ner mot vårt mål. Bergh höll imponerande bort Emil och avslutade via Emils fot rätt upp i närmsta krysset från nära håll. Tuff start, men vi lät oss inte nedslås utan visade istället upp vad som troligen var säsongens bästa spel. Snabbt, vägvinnande passningsspel, grym rörelse och Samp var faktiskt helt chanslöst. 1-1 kom ganska omgående, då Jannis på ett inspel från vänster fick chansen att avsluta två gånger och då kunde slå in sin egen retur. Jannis, som efter en månad utan träning i Grekland, var tillbaka gjorde under den här perioden lite vad han ville och strax efteråt klev han in från högerkanten, fintade bort en back på kortlinjen, klev in några steg och borrade in bollen i bortre gaveln. Det såg väldigt enkelt ut, men det var det knappast ...

Dominansen fortsatte och vi borde ha gjort fler mål än vad vi gjorde (närmast var Manne, som träffade insidan av stolpen), men det såg bra ut både offensivt och defensivt och det var snart dags för Jannis att visa upp sig igen. Eftersom Samp inte hade fått grepp honom alls under första halvtimmen tyckte troligen en Samp-back att det var dags för sista utvägen, och när Jannis skulle rycka ifrån honom i straffområdet tog han tag i honom, lite brottarstalj. Given straff, och Adam klev fram och slog säkert in den till 3-1. Som det kändes nu kunde det bli minst femmålsseger igen, precis som i våras, även om vi visste att Samp är ett bra lag i grunden. Och på ett sällsynt anfall från de vitklädda kom en för Samp nödvändig reducering med tio minuter kvar av halvleken. En Samp-forward löpte in i straffområdet på vänstersidan på en spelvändning och lyftningen in mot mål missbedömdes av mig och istället för att fånga bollen tvingades jag stöta ut den, och tyvärr rakt på en sopren Samp-anfallare, som inte gjorde nåt misstag utan förpassade in bollen i nät.

Märkligt nog tappade vi nu vårt spel och Samp vädrade morgonluft. Vår aggressivitet sänktes och Samp kunde nu få mer tid med bollen och började upprätta ett spel igen och flytta upp positionerna. Nu började det också komma lite farliga djupledsbollar, och när det blåstes till halvtidsvila kunde vi sammanfatta en märklig halvlek där vi spelat gudomligt i 35 minuter, men sen rätt dåligt i 10 minuter. Vi började bli lite mosiga i värmen, men visste att inte heller Samp bestod av enbart konditionsmonster, så vi såg ändå fram emot andra halvlek med tillförsikt.

Vi lyfte vårt spel något igen efter den dåliga avslutningen på första halvlek, och spelet var väl i princip jämnt. Vi hade lite mer chanser, men Samp kändes ständigt farliga när de kom offensivt, främst genom Nicke Bergh, som var i princip omöjlig att flytta på eller ta bollen från utan att fälla honom. Och det var även han som gjorde matchens mål, när han i mitten av andra kom in till höger i straffområdet. Jag var beredd på avslut, vilket hade kommit från 19 av 20 division 7-anfallare, men istället vek han inåt och gick förbi en back, vrickade sig förbi en back till och drev förbi en tredje innan han avslutade i bortre hörnet, via rumpan på Emil. Ett riktigt jävla klassmål, och även om vi hade kunnat göra det bättre är det bara att lyfta på hatten.

Men vi replikerade direkt, och nästan lika snyggt, när Pippo (som inte hade lyckats sätta dit bollen ännu) vid straffområdeslinjen liggande i luften lobbnickade över Samps målis. Ruskigt skönt och grymt att kontra direkt på Samps mål. Men efter 10-15 sekunder inser Pippo, och sen vi andra, att målet inte är godkänt. Det är avblåst för offside, vilket kändes väldigt tveksamt. Men vi fick sen höra från åskådare som stod i linje att avblåsningen var korrekt. Bittert, men skönt att domslutet var riktigt.

Matchbilden fortsatte. Vi skapade fler chanser och kändes lite bättre, men Samp skapade en del när de vände på spelet och några av chanserna var riktigt farliga. Men med sex minuter kvar kom äntligen ett ledningsmål för oss, när Alexis på en kort hörna pricksköt ett inlägg på Martin Wahlunds panna, och Martin styrde in bollen otagbart i bortre hörnet. Sjukt skönt, och det kändes som ett potentiellt segermål. Så naiva vi var ...

Det dröjde nämligen inte länge innan Samp kvitterade, när några av oss trodde att det var offside, men Samps nyförvärv från KFK - Samir - sprang sig fri och avslutade säkert i bortre gaveln. Återigen fick vi höra från åskådare att det inte var offside, så även denna gång hade domaren koll. Vi blev inte mindre nedslagna för det, men inte så länge, för i matchens näst sista skälvande minut fick vi utdelning för vår anstormning när Macce borrade in bollen hårt i en lite stökig situation. Om 4-3 kändes som ett potentiellt segermål kändes detta som ett näst intill säkert segermål. Vi skulle bara spela av en minut. "Bara" ...

Samp anföll förstås ursinnigt och av nån anledning skulle vi vara lite kalla och inte tjonga upp bollen utan försöka spela oss ur pressen. Det slutade med att Jonker hamnade med bollen nere vid kortlinjen och när han skulle rensa upp bollen träffade han Dogge i huvudet och bollen gick ut till hörna. Och på den hörnan bytte Samp in en känguru, förklädd till människa. Det är min enda förklaring till att Naffe (tror jag att han hette) kunde studsa upp tre meter upp i luften, vinna en nickduell mot Jonker och bombnicka bollen i ribban...och en halvmeter innanför mållinjen. Fruktansvärt jävla bittert och när slutsignalen ljöd var jag faktiskt mer knäckt än på flera år efter en match. Det hade varit så mycket adrenalin och svängningar och så ett så bittert och onödigt slut, som dessutom släckte det sista hoppet om uppflyttning i år.

Trots poängförlusten tycker jag ändå att vi gör en sammantaget bra match. Fem getingar på första 35, en geting på sista 10 i första och tre getingar på andra halvlek. Jag tycker att vi borde ha fått med oss tre poäng, men det går att argumentera för att delad pott var rättvist till slut. Vi skapade fler chanser, men Samp var mer effektiva på sina lägen. Förutom andra målet var målen otagbara och jag behövde inte göra nån enda kvalificerad räddning, utan när chanserna dök upp satt oftast bollen där den skulle. Vi kan ju inte heller vara missnöjda med fem mål framåt. Offensivt var vi bra, däremot störde vi bollhållaren i Samp för dåligt i andra och gjorde lite misstag bakåt.

Det var många som gjorde bra matcher, särskilt i första halvlek, och det var till exempel kul att se att det inte så samspelta mittmittfältet gjorde så bra ifrån sig, främst under första halvlek. Macce och Martin gjorde det lite mer grisiga jobbet och Alexis var en riktig regista och kom och mötte, fördelade och dikterade speltempot. Matchens Lirare denna gång är dock inte svår att ta ut, och det kan inte bli nån annan än Jannis. "Bara" riktigt bra i andra, men brutal i första. Nu när ljumskarna verkar läkta hoppas vi att han kan löpa obehindrat hösten ut.

Härnäst väntar Makkabi, och då är det väl fanimej dags för en trea igen??

/Boss