Matchrapport: Oranje - Storkyrkopojkarna 2-0 (1-0)

Ett Oranje med fem raka vinster och tre raka nollor bakåt mot ett Storkyrkopojkarna som bara orkat med ett kryss mot Tolkarna hittills i år, det kunde väl bara sluta på ett sätt? Nja, det var kanske den inställningen vi hade, för inledningen av matchen visade verkligen inte att det var toppen mot botten som möttes, och framförallt inte att vi var den så kallade toppen.

Vi har mött SP fyra gånger de senaste åren, och VARJE gång har vi efteråt känt "Fan, vilken dålig match vi gjorde". Den här gången pratade vi mycket om att INTE falla in i deras sävliga tempo, utan se till att hålla fart i spelet på alla sätt. Det lyckades sådär. I inledningen var vi riktigt sega och SP kunde, trots rätt uppenbar brist på fart, ta kommandot i matchen. De skapade inte så mycket, men pansarkryssaren Tom Sjöstedt på mitten kunde vrida och vända lite som han ville och peta ut bollen till yttrar och anfallare som ändå var rätt löpvilliga. Och även om inte så många heta chanser skapades för de gulklädda kändes det inte helt ofarligt, även om vår backlinje skötte sig bra. När vi hade bollen gick det långsamt i både tanke, bolleveranser och löpningar, och även om vi lyckades skapa lite här och där var det inte nåt att hurra över. Men vi får ändå första målet, när Dogges fina frispark från kanten når en framstormande Jonker som trycker in bollen med pannan. Knappast frukten av en tung press, men inte mindre skönt och kul att Jonker äntligen får göra nickmål igen. Extra skönt var det också eftersom SP redan nu börjat visa upp en mindre angenäm sida, med gnäll, tjafs och sena tacklingar. Vi var inte sena att hänga på, det ska sägas, men ändå.

Resten av halvleken var något ljusare, men snarare ljusgrå än bländvit. Ljusare var det dock inte på himlen under större delen av halvleken, förutom i slutet (då man i mål inte såg ett j-a skit pga solen). På 45 minuter i första halvlek bjöds det på mulet och vindstilla, sen halv storm mot oss, sen hagel, sen ösregn, sen duggregn och slutligen vindstilla och strålande sol.

Vi var i halvtid nöjda med att vi ledde, men i princip inte med nåt annat, och hade gott hopp om att i vanlig ordning lyfta oss en nivå i andra halvlek. Men så blev inte riktigt fallet. Okej, vi lyfte oss nog en nivå, men hade nog velat lyfta oss tre nivåer. Hur som helst börjar vi i alla fall ta kommandot mer ordentligt över matchen, och i och med det börjar SP bli ännu gnälligare och fulare. VARENDA avblåsning från domaren mot dem, oavsett om det var felaktigt, tveksamt, solklart eller ett regelrätt överfall möttes av högljudda protester och anklagelser om filmning från vår sida. Återigen, vi var inte änglar heller på grund av detta, men jag har nog aldrig mött ett mer enögt lag, faktiskt. Dessutom förekom en uppsjö av efterslängar, fula grejer när domaren inte såg på och helt enkelt fula fällningar, som i vissa fall ignorerades av domaren (som ändå delade ut sex gula - tre var - men det borde ha varit lika många till ...). Mitt minne är annars att SP brukar vara rätt sköna typer. Dock var allting frid och fröjd efter slutsignalen, så det handlar inte om några dårar på nåt sätt. Bara en riktigt oskön attityd. Men som alltid gäller ju detta de som hördes mest, det verkade ändå finnas rätt mycket trevliga lirare i laget också. Och jag är helt säker på att de tyckte rätt illa om oss också, särskilt de av oss som trashtalkade mest som svar på deras gnäll och tilltag. Men om man vill ha en objektiv syn på det hela kan jag säga att Hille inte tackade motståndarna för matchen efteråt, och när HILLE inte gör det förstår man ungefär hur det hela var. :-)

Hur som helst, vi ska inte uppehålla oss vid det utan vi konstaterar att vi skapade mycket fler chanser i andra halvlek utan att spela särskilt bra, även om vi i denna halvlek hade korta perioder av riktigt fint spel. Men överlag kom vi aldrig igång ordentligt, utan hamnade lite på hälarna och kändes lite trubbiga. Pippo fick göra tvåan, när han fintade bort sista SP-backen och med en fin vänster utnyttjade att målvakten stod på fel ben. Ett riktigt målskyttsmål, kul att se! I övrigt hade Dogge ett skott från 25-30 meter i stolpens insida uppe vid bortre krysset, vi hade några helt öppna lägen som vi brände och några kontringar i numerärt överläge som slarvades bort. SP hade framförallt en del hörnor och frisparkar som blev farliga, men vår nolla förblev intakt. Vi borde nog ha vunnit med fler än två mål, men å andra sidan kändes inte skillnaden mellan lagen som mer än två mål denna dag, så det var kanske ett rimligt resultat.

Det här var också en sån match där man inte kan säga att så många individuellt sett var så dåliga, men där laget inte alls var bra. Jag har denna gång valt ut två Matchens Lirare, som jag tycker gjorde det extra bra. Dels Jonker, som nu fick vara försvarsgeneral i mitten och gjorde det förtjänstfullt, följsamt och utan misstag. Dessutom nickade han ju in det viktiga ledningsmålet. Sen gjorde Mattias Fritz också en riktigt fin insats på yttern. Förutom att han slet i försvaret och kom på ständiga löpningar framåt (ofta utan att få bollen) var han ovanligt trygg med bollen, var en skön länk i passningsspelet och hade några farliga lägen framåt. Kul att se!

Och, vi ska inte gnälla alltför mycket, utan konstatera att vi verkar anpassa oss till motståndarna och göra vad som behövs för att vinna matcherna och fortsätta hålla nollan. Gott så. Nu går vi till sommarvila med sex raka vinstmatcher, fyra raka nollor och för första gången i år faktiskt häng på täten. Hösten blir väldigt spännande, även om vi inte har råd med några felsteg. Men så länge vi har kul tillsammans och fokuserar på glädjen i spelet är det inte hela världen om vi åker på nån förlust under hösten.

Trevlig sommar, även om vi lär ses mycket på Stadshagen i sommar, på träningarna och i sommarserien!

/Boss