Matchrapport: Oranje - Kungsholms FK 4-0 (1-0)

Dags för årets hemmapremiär, och trots att vi har en hel matchtrupp skadade lyckades vi få hela 24 intressenter till matchen. Visserligen tre målvakter och två skadade, men förhoppningsfulla, spelare. Fyra friska fick ändå stå över, och till slut blev vi 16 taggade krigare. Forwardsvidundret Mathias tvingades in till jobbet med kort varsel, men då fick Nicos istället kliva in på backen och flytta upp Adam i anfallet.

Kungsholms kom från tre raka vinster (för första gången sen 1999) och vi var överens om att ingen underskattning skulle ske. Vi började också rätt bra, men det glädjen blev kortvarig. KFK gav frivilligt initiativet till oss, och vi hade problem att hålla uppe bolltempot på egen hand, trots att vi snackat om det innan. Vi hade det mesta av spelet, men skapade inte särskilt mycket farligt. KFK satsade däremot på kontringar och rakt djupledsspel, och lyckades å sin sida skapa flera riktigt farliga chanser. Särskilt minns vi när två orangefärgade spelare (vi spelade i svart för dagen) kom rusande ensamma mot Martin. Martin räddade dock snyggt, precis som varje gång det behövdes annars. Efter halva första halvleken hade vi haft en riktigt farlig chans (Pippo i ribban), men KFK hade nog haft tre.

Vi hade på förhand snackat om detta som ett möte mellan seriens två bästa målvakter, men efter ca 25 minuter tvingades KFK:s målvakt utgå efter att Bencker kommit in för sent i en duell nere vid KFK:s mål. KFK fick slänga in Rickard, som brukar stå mot oss. Han tyckte själv att han kort efteråt gjorde ett svagt ingripande när Pippo gjorde 1-0 på friläge, men jag ser inget han kunde ha gjort bättre. Pippo lobbar i alla fall snyggt in bollen när KFK-Rickard gör som han måste, rusar ut för att möta Pippo. Inte odelat rättvist sett till chanser, men ger man Pippo två frilägen i samma halvlek blir det ju minst ett mål. ;-)

Halvtid och vi hade spelat runt bollen lite bättre än i senaste matchen, men efter pausen vid målvaktsskadan hade vi gått ner oss ordentligt i intensitet och tempo. Vi behövde rycka upp oss rejält, då en uddamålsledning är en mycket bräcklig ledning.

Direkt i andra började vi också lite bättre. Vi spelade med lite högre tempo och tog kommandot ännu lite mer. Spelet såg i stora drag ut som i första, men nu skapade inte KFK så mycket, medan vi skapade lite mer. Efter 15-20 minuter var det äntligen dags för Gustav att göra sitt första mål i Oranje-tröjan. Han bröt in från sin vänsterkant och sköt ett välplacerat skott med högern. Kanske inte helt otagbart, men ändå ett skott som ofta går in i division 7. Detta mål kändes mycket mer rättvist än det första, och nästan lika skönt. Efter detta tog vi över matchbilden ännu lite mer, dock fortfarande utan att nå några riktiga spelmässiga höjder. Vi skapade en hel del halv- och några helchanser, men det dröjde lite tills trean kom. Dock hade årets mål varit spikat om Pippo fått träff på nicken efter att Adam efter ett fint uppbyggt anfall slog en crossboll över hela planens bredd till Calle som kom löpande i bortre hörnet av straffområdet. Calle slog bollen direkt på volley in framför straffpunkten dit Pippo samtidigt löpt. Tyvärr fick Pippo bara några hårstrån på bollen - mycket synd!

Men Pippo behövde inte vänta länge på att få näta. Pippo fälldes i straffområdet, och som brukligt när det sker tog han själv hand om straffen. Högt, välplacerat och otagbart och 3-0 var ett faktum. Nu kändes det som att luften gick ur KFK än mer, och avslutningen på matchen handlade mer om att se hur många fler mål vi skulle göra. Det blev dock bara ett, då Adam efter en fin skarvnick från Kim (då som centerforward!) löpte sig fri till höger i straffområdet och avslutade behärskat i bortre gaveln.

Sammanfattningsvis en rättvis och odiskutabel seger. Däremot hade det kunnat vara ett annorlunda resultat efter första halvlek, och då hade det kunnat sluta annorlunda. Dock brukar matcherna mot KFK präglas av att vi tar över i andra halvlek efter en jämn första. Denna gång gör vi en andra halvlek där vi spelar hyfsat, trots allt. Det positiva är att vi spelar mycket mer på det vi vill spela än vad vi gjorde i första matchen, men fortfarande saknas lite passningstempo, rörelse, snack och samspel. I den här matchen var det rätt många som gjorde riktigt bra individuella insatser, men som lag återstår det en del. Men det kommer. Vi visade på försäsongen att vi kan, och detta var ett fall framåt. I nästa match är vi kanske där? :-)

Det var som sagt många som gjorde bra insatser, men utmärkelsen som Matchens Lirare går denna gång till Lasse, som gjorde en grym match som mittback. Bra tajming, vann mycket i luften (om än inte lika mycket som Gunnar, vann han hundra nickdueller...?) och han satte knappt en fot fel under hela matchen.

Nu tar vi oss an ynglingarna i Åkeshov i vad som (troligen) blir årets första toppmöte i division 7E.

Hup Oranje!

/Il Fenomeno