Matchrapport: Nockebyhov - Oranje 1-3 (0-3)

Nu har säsongen äntligen börjat, och för första gången på fem år började den med en seger!

Med femton man på skadelistan var vi lite oroliga för att inte få ihop tillräckligt med folk, men vi blev 15 man till slut. Martin Rosengren som fick två tår brutna i matchen mot Skönadal i måndags trotsade smärtan och ställde sig i mål trots detta, fullproppad med värktabletter. Backlinjen var som ni vet tunn efter alla skador och Kim fick ta klivet ner på backen.

Motståndarna visste vi inte så mycket om, förutom att de var 17-18 år hela gänget (utom en av tränarna som lirade och var kanske det tredubbla) och verkade vara ett seriöst lag med två träningar i veckan och 4500 i säsongsavgift.

De visade sig också vara ett trevligt lag före och efter matchen, och med några få undantag även under matchen.

Vi var taggade inför premiären, och snackade om att starten var viktig. Vi började också bra, och spelade runt ganska lugnt och kontrollerat. Ganska snabbt började vi dock spela lite rakare än vad vi kommit överens om och det blev lite gnälligt. Det hindrade dock inte att vårt första mål kom. Micke fick bollen utanför straffområdet och avlossade vänstern. Bollen borrade sig in i vänstra hörnet - mycket snyggt!

Nockebyhov var som väntat pigga och snabba, men trots att de var hårdare än vad vi trodde var vi numret större i närkamperna. De blåklädda kändes inte helt ofarliga när de kom upp med sin snabbhet, men oftast tog den stabila backlinjen hand om eventuella problem. En gång blev det riktigt farligt, men då gjorde Martin i mål en grym räddning nere vid stolproten.

Vi fortsatte att inte riktigt nå den nivå vi vill spelmässigt, och det var fortsatt lite grinigt inom laget, men trots det kom 2-0 på en retur efter ett Hille-skott (tror jag), där Mathias var framme och slog in bollen från nära håll. 2-0 trots sådär spel var väldigt skönt, och då hade Mål-Moisés ändå inte gjort entré än. Moisés som kom sent pga flytt hoppade in och strax före halvtidsvilan hade han slagit in en retur från en frispark från Adam (om jag minns rätt). 3-0 i halvtid var kanske lite i överkant, men sett till chanser hade vi dominerat. Spelmässigt var det dock ganska jämnt.

I halvtid var vi överens om att vi var tvungna att enas om hur vi skulle spela och rycka upp oss, trots ledningen. Vi började även med det i andra halvlekens början, och spelade med lite mer fart, vilja och rörelse. Matchbilden var sig annars lik, vi skapade en del chanser och Nockebyhov stack upp då och då, framförallt med snabba löpningar i djupled, men kom sällan till riktigt farliga chanser. Vårt fina spel kom dock av sig rätt fort i andra halvlek, och återigen började vi bli lite bekväma, hålla i bollen lite för länge och spela en och en istället för som ett lag. Det dök fortfarande upp fina kombinationer då och då, men vi kan bättre. Dessutom började vi kännas lite trötta på sina håll och Nockebyhov kom allt mer in i matchen. Nu kom också ett reduceringsmål, då deras forward löper sig helt fri i mitten och ensam med Martin dunkar in ett stenhårt avslut nära stolpen.

Det väckte oss inte riktigt, utan den lite oroväckande trenden fortsatte. Nockans ungdomars ork visade sig vara större än vår och de fick styra spelet lite mer, även om de fortsatt hade problem att komma till farliga avslut. Vi var mycket farligare när vi kom i anfall, men trots ett flertal riktigt heta chanser fick vi inte in bollen. Med 6-7 minuter kvar bröt dock Nockebyhovs nummer 24, en riktig jävla idiot, matchtrenden genom att i en närkamp med Gunnar, där han tyckte sig bli ruffad, liggande väntade tills Gunnar var ovanför honom och då rikta en hård spark med dobbarna mot Gunnars skrev. Som tur var tog den inte så illa, Gunnar får tacka sin lyckliga stjärna att han är två meter. Hade det varit jag hade dobbarna suttit uppe i magmunnen... Den svaga domaren, som redan tidigare i matchen undlåtit att plocka upp kortleken trots kanske ett tiotal varningstacklingar gjorde det bisarrt märkliga valet att ge idioten ett gult kort ... Han stod några meter bort, och kan inte ha missat det. Och OM han missade det förstår jag inte varför han ger gult. Gunnar fick då också ett gult efter att (mycket förståeligt) ha ifrågasatt domarens beslut ordentligt. Jag är ändå stolt över att Gunnar sen höll sig kall och inte skickade 24:an till sjukhus.

Kontentan av detta var dock att Gunnar, och hela vårt lag, fick extra energi och avslutningen av matchen tillhörde oss igen. Vi borde ha gjort 4-1 ett par gånger om, men fick till slut nöja oss med 3-1.

Premiären avklarad och tre mycket sköna poäng! Bättre spel får komma senare, och vi får gnugga lite på träningen på måndag. Men Nockebyhov kommer nog att ta ett gäng poäng i år, särskilt med tanke på att detta var deras första seniorseriematch. Det kommer troligen att bli tuffare i höstens avslutningsomgång. Även om spelet var rätt jämnt kändes det hela vägen som att vi hade kontroll på tillställningen med lite bättre närkamper, lite mer rutin och förmåga att ta sig till chanser.

Alla får godkänt idag, men det var inte så många som stack ut med jätteinsatser. Kul att se att Andreas Fredriksson trots en fotbollsfri vinter och vår (bortsett från en match i början av mars) gjorde en så prickfri insats på ytterbacken. Matchens lirare blir dock Martin Rosengren, som förutom att han var stabil, greppsäker och även gjorde en riktig klassräddning ska ha en enorm eloge för att han ens bet ihop och ställde upp!

Även om jag har låtit lite negativ här och där i rapporten är jag mycket nöjd med att vi börjar med en stabil seger och att spelet hackade lite nu gör inget. Nu tar vi tag i det till fortsättningen!

Bra jobbat, grabbar!

/Boss