Dags för stormöte i serien - serieledarna Norrtull, som slog oss med pinsamma 8-0 i våras. Sen den matchen hade vi dock inte släppt in mer än ett mål i nån enda match, så några såna siffror var det inte tal om. Vi räknade med att de skulle spela snabbt, ganska rakt, rätt tufft och effektivt samt underskatta oss efter vårens kross. Vi hade rätt på alla punkter utom en ... de verkade inte underskatta oss utan satte högsta fart direkt från början. Direkt på avspark dunkade de ner bollen mot vår hörnflagga och rusade efter. Det gav inte resultat, men en minut senare gjorde de ungefär likadant, deras 2,04 långa targetspelare på topp skarvade bollen mot mål och Douglas, som i normala fall håller minst jämna steg med anfallarna, kunde inte hindra NSK:s forward från att få ett tillräckligt försprång för att kunna lägga i 1-0 fri med Martin i mål.
En mycket tung start, men det var ju ändå 89 minuter kvar ... NSK fortsatte att spela taggat, snabbt och rakt, men vi kom in i matchen rätt så fort och ju längre halvleken led, desto mindre skapade de och desto bättre spelade vi, dock utan att skapa mer än en handfull halvchanser, och ett par riktigt farliga chanser. Vi hade bestämt oss för att inte vika ner oss i närkamperna, så det blev en del tuffa dueller här och där, men domaren var överlag bra på att stävja dem (tyckte vi i alla fall).
I halvtid kände vi att vi hade gjort en bra halvlek, och det hade vi. Det var skönt att se att vi var på tårna och hade en 100 %-ig inställning redan från start (trots baklängesmålet). Vi hade tagit tag i spelet och framförallt hade Kim och Jonathan heta chanser fria med målvakten, men tyvärr inget nätrassel denna gång. Några hörnor och frisparkar hade också varit nära att resultera, men icke. NSK hade fått nåt friläge till och ett par halvchanser, men inte jättemycket mer än målet. Inte så mycket att ändra på med andra ord, lite bättre effektivitet, bara ...
Andra halvlek drog igång, och nu kom NSK ut med förnyad energi. De drog upp ett rejält tempo och ägde inledningen av halvleken totalt. Och som ett brev på posten (som iofs inte kommer så ofta längre) kom även 2-0. Lite turligt eftersom avslutet gick på Hilles höft och ställde Martin i målet helt, men ska man se till de chanser som NSK skapade i inledningen var ett mål ändå välförtjänt. Nu var det rejäl uppförsbacke och första gången sen i april som vi släppt in två mål bakåt. Men vi gav inte upp, utan arbetade oss in i matchen igen. NSK blev lite mer pressade och hade kortare anfall och slog allt oftare upp bollen på långskånken på topp istället för att försöka spela runt bollen. Vi började skapa fler chanser och kändes något hetare, men utan mål är det svårt att gå ikapp. Med 15-20 minuter kvar kom så en gyllene chans. Ett skott tog på en utsträckt NSK-hand och bollen lades upp på straffpunkten. Adam klev fram och placerade den otagbart vid ena stolpen. 1-2 och rejäl vind i seglen. Nu fick vi blodtörst och stormade framåt ännu lite mer, men NSK vek inte ner sig utan stod upp bra. Kort efteråt fick vi en frispark i bra högerfotsläge utanför straffområdet. Adam drog till och bollen skruvade sig i hög fart mot bortre krysset. Resultattavlan hade redan ändrats till 2-2 när NSK:s målvakt gör en sjuk räddning och tippar bollen till hörna längst uppe i bortre krysset. Om det inte hade varit så att vår Martin är seriens bästa målvakt hade denne man (som var bra hela matchen) legat bra till för utmärkelsen. ;-)
De sista tio minuterna såg ungefär likadana ut, vi pressar på utan att skapa så många rena lägen och NSK kan ta sin fjortonde seger för säsongen, vilket även betyder garanterad serieseger.
Sammanfattningsvis känner jag ändå att vi gjorde en bra match. Vi visade grym inställning hela matchen och är spelmässigt väl så bra som NSK. Tyvärr fick vårt ålderstigna lag lite krämpor i slutet med kramp hos både Adam och Hille, samt bröstsmärtor hos en förkyld Jonker, vilket bidrog till att slutforceringen inte var riktigt så intensiv som den kunde ha varit. NSK springer dock oförtrutet på och verkar inte kunna bli mer än lindrigt trötta.
Oavgjort hade varit mest rättvist, men sett till riktigt hundraprocentiga chanser har nog NSK nån mer (framförallt i början av andra) och segern var väl på så vis inte helt oförtjänt. Men detta kändes precis som en division 6-match, och NSK har nog en hel del att hämta där. Deras raka, tempofyllda och effektiva spel passar bra där. Vi får fylla på med ett par spelare till, få tillbaka våra skadade lirare och sikta på uppflyttning nästa år.
En tät, tuff och rolig match, trots resultatet. Att NSK fick sex gula (även om ett av dem, för filmning, var minst sagt tveksamt) säger en del om att de fick slita för segern. Vi blev efter matchen anklagade för att vara gnälliga, men den kommentaren låter KLIRR! lång väg ... Men det ska vara lite grinigt i en sån här match, det hör till.
Grattis till seriesegern, Norrtull. Välförtjänt, tycker jag. Lycka till i sexan, hoppas vi ses om två år!
/Gerd Müller
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar