Bragdseger i cupen!

Vi mötte ikväll Sparta Sollentuna, ett division 7-lag som vann sin serie obesegrade. Efter fyra avhopp i måndags såg det lite mörkt ut med spelare, och fortfarande idag på eftermiddagen var vi ( ) så här nära att lämna WO, då vi var tio man och Calle hade inflammerade benhinnor och Jonker var osäker på att hinna till matchstart. Men Mats kom loss från jobbet, Mattias trotsade tentaveckan och Wahlund trotsade jet lag, ömmande ljumskar, lätt feber och sociala engagemang. Jonker kom inte från jobbet alls, så vi var till slut 12 man.

För att utnyttja alla spelare slängde vi upp målvakt Martin på topp tillsammans med Pippo och jag ställde mig mellan stolparna, trots sedvanligt skör kropp.

Vi räknade med att inte ha bollen mesta tiden, utan ställde in oss på att krympa ytor, jobba som ett lag och slå om distinkt när vi fick chansen. Inte gå ner alltför lågt utan hålla en någorlunda hög press ändå, med tanke på vår skrala bänk.

Sparta började mycket riktigt med att äga mycket boll, men efter bara några minuter fick vi ett mål till skänks, då Sparta-målisen missbedömde en hård hemåtpass på det våta underlaget och den stack in under dennes fot, pressad av Pippo. Ruskigt skön start!

Sparta fortsatte att rulla runt, men vi låg oftast rätt och djupledsbollarna stack ofta iväg på det våta gräset ner till mig. De gånger de kom i läge sköts bollen så att jag kunde rädda eller utanför. Hela tiden kändes vi ändå farliga. Med Martin (överraskande bra!) och Pippo på topp är det aldrig tryggt för motståndarförsvaren och vi spelade distinkt när vi fick tag på bollen. Vi skapade inte massor med chanser, men Pippo fick ett läge nära mål och flera av våra fasta var farliga. Och 2-0 kom på en fast situation, en straff. För tredje matchen i rad får vi en straff med oss, men denna gång inte för hands utan på en tokkapning på Andreas. Och för tredje matchen i rad slår Adam in straffen hur säkert som helst. 2-0 och rejäl medvind. Tyvärr dröjde inte reduceringen särskilt länge. Jag får göra matchens hittills skönaste räddning med tån, men på den nästföljande hörnan kommer deras kille högst och nickar mot mål, jag lyckas tippa bollen i ribban, men tyvärr dimper den ner precis innanför mållinjen istället för utanför. Tungt, men vi kände oss ändå starka.

Matchbilden fortsätter - Sparta-bollinnehav, vi sticker upp ibland, men får inte låna bollen så långa stunder. Och nu kommer också 2-2. Mattias gör en rejäl glidtackling i straffområdet, solklart på bollen, men spelaren flyger också och domaren pekar på straffpunkten. Tveksamt, men tacklingen var ju rätt hård ändå. Straffen är tyvärr otagbar och slickar min högerstolpe.

2-2 står sig halvleken ut. Vi har inte haft så mycket boll, men det är inte så ojämnt i klara chanser och som sagt - helt jämnt i mål. Ruskigt bra inställning över hela banan, och vi ska fortsätta spela på samma sätt i andra.

Andra halvlek börjar ungefär som den första slutade, med Sparta-rullande, men inte så mycket klara chanser. Så småningom börjar dock frilägena komma och de börjar surra allt närmare straffområdet. Dock går de flesta avslut ganska rakt på mig och jag lyckas avstyra allt hittills.

Det börjar bli lite jobbigt att jaga boll, men vi står upp fortsatt bra. Nu kommer även ett ledningsmål. Micke slår en fin hörna och Gunnar nickar in ett av årets skönaste mål. Kanske inte helt välförtjänt, men det handlar ju om att sätta chanserna.

Sparta fortsätter att trycka på, skapar inte våldsamt mycket, men det blir några frilägen till, med samma resultat. Tills domaren missar en för oss som stod nära väldigt klar offside, och bollen hamnar till slut hos en helt ren Sparta-spelare vid bortre stolpen, som obehindrat kan nicka in 3-3 i öppen kasse. Jävligt tungt med tanke på offsiden, men knappast orättvist.

Resten av matchen står vi upp bra och 3-3 står sig till full tid. Dock tackar vi Sparta-forwarden som sköt utanför med sekunder kvar, helt fri med mig.

Straffar ska avgöra, fem var, som "på riktigt". :-) Straffordningen är bestämd: Adam, Pippo, Micke, jag, Niclas.

Straffläggningen:

Oranje 1: Adam kliver fram, och lägger den i favorithörnet. Målvakten utan chans. 1-0.

Sparta 1: Spartas tur. Jag gör min patentare i mål, och denna gång funkar det - räddning bort mot stolpen, men inte hela vägen ut. 1-0.

Oranje 2: Pippos tur. Även han lägger den i sitt favorithörn. Målvakten går åt rätt håll, men kan inte rädda straffen som han inte hinner ner på. 2-0.

Sparta 2: Denna gång står jag upp, nåt som förvirrar straffskytten så till den milda grad att han gör en Baggio (eller Platini, eller Zlatan ...) och drar den utanför ena krysset. 2-0.

Oranje 3: Mickes tur. Han stegar fram lugnt, väntar ut målvakten och lägger behärskat in den i fel hörn för målisen. Mycket kallt och läckert. 3-0.

Sparta 3: Lagkaptenen kliver fram. Väldigt långsamt, á la Cristiano Ronaldo, i syfte att få ner mig, men den gubben går inte. Tyvärr vrider han kroppen som att slå straffen mot högra stolpen, men bollen går mitt i mål. Jag är på den med handen, men kan inte styra ut den. Tio kilo lättare så hade jag tagit den. ;-) 3-1.

Oranje 4: Men då hade jag inte fått slå denna straff. Sitter den så är vi vidare. Jag stegar fram, öppnar upp ena hörnet och slår den i andra. Fy fan vad skönt!!! 4-1! (Eller 7-4 sammanlagt.)

En fantastiskt skön lagseger, stenhårt jobb från allihop, kryddat med fläckfritt straffskytte! Det var många som var grymma, från våra båda forwards vars jobb grundlade pressen och segern, ner genom det slitstarka och stundtals även fint spelande mittfältet till det inte helt vattentäta, men ramstarka och stabila försvaret och mig, som fick göra mycket räddningar, om än inte så många "omöjliga". Jag tänker därför inte utse nån Matchens Lirare, för detta var en riktig lagseger. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njuter av att få avgöra det hela!

Sparta var under matchen väldigt snacksaliga och gnällde mycket på domaren (men spelade inte särskilt ojuste), men var exemplariskt trevliga efter matchen och var mycket goda förlorare, trots att de spelmässigt var det klart bästa laget. Men med våra förutsättningar var det grisfotboll som gällde, och vi gjorde det jävligt bra idag!

Nu möter vi en annan seriesegrare från division 7, IF Löfströms United, som slog våra gamla bekantingar Carioca med 6-1. De vann som sagt sin serie, men förlorade två matcher, så de är inte alls omöjliga att slå. Det blir nog inte hårdare än idag, och nästa gång har vi nog fler spelare och troligen ett mer ordinarie lag, där folk får spela på sina vanliga positioner.

När det blir vet vi inte än, men det blir innan oktober månads utgång. Så kom och träna på måndagarna ett tag till, vi SKA gå vidare till nästa omgång också!

Tack för allt hårt jobb idag och tack till er som trotsade skador och annat och kom och lirade ändå!

/Den lila pantern