Matchrapport: SuS - Oranje 1-3 (0-1)

Prestigemötet mot SuS slutade som vi hoppades, och kanske även trodde. Ingen jättetrupp, och lite skavanker på många håll, men alla 14 som inledde matchen kunde även slutföra den.

Vi inledde helt okej, och även om matchen var spelmässigt jämn i början kändes vi lite farligare. SuS är inte oävna med bollen, men det går lite trögt i sista tredjedelen i år (för att använda tränartermer). Det var dock inte nedlusat med högkaratiga chanser åt nåt håll i början, och undertecknad i målet behövde inte göra mer än nån relativt okvalificerad tippning uppe vid krysset och nån rensning. Vi skapade lite mer, men bollen gick inte i nät förrän vi fick en frispark en bit utanför de rödas straffområde. Micke tog hand om bollen, chippade in den vackert till Pippo som inte gjorde nåt misstag, utan nickade bollen över en chanslös SuS-målis. Skönt med 1-0, vilket vi även gick till halvtidsvila med.

I paus var vi inte direkt missnöjda, men kände att vi (som vanligt) hade mer att ge, och vi skulle nu ge dem mindre tid med bollen. Så skedde också. Vi skruvade upp spelet och tempot något, och gick från att vara det marginellt bättre laget till att vara det klart bättre laget. SuS kändes alltid farliga när de fick hörnor och frisparkar i närheten av mål, då de fegt nog bombade in bollar mot dvärgen i mål. Men inget hamnade i maskorna (än), utan först var det dags för Pippo igen. Peter och Pippo kom två mot två och när alla räknade med Peter-skott la han en perfekt passning i steget till Pippo, som med farten uppe lätt kunde runda målvakten och lägga in bollen i öppet mål. SuS-spelarna överöste domaren med tillmälen med åsikten att det var offside, men de inblandade Oranje-spelarna var säkra på att det inte var det. Och Oranje-spelare är alltid 100 % objektiva! ;-)

Nu hängde SuS lite med huvudena och i alla fall jag kände att det fanns hopp om att det här skulle rinna iväg nu. Men det ville jag ju inte, utan jag ville hålla laget på tå, så när Daniel i SuS (tror jag) hoppade upp och nickade bollen mot bortre stolpen valde jag att helt sonika låta bli att ta bollen. Jag kan skylla på en sjukdomshärjad kropp, solen i ögonen eller nåt annat, men sanningen är att jag var säker på att den skulle gå utanför, men istället droppade ner vid bortre stolpen och in i mål.

Denna snabba replik av SuS gjorde att de vaknade lite igen, och nu följde en period där vi fortfarande var det hetare laget och skapade flest chanser (minns till exempel Kims halvvolley i kryssribban), men där SuS nu kändes farligare än tidigare, framförallt på nämnda hörnor och frisparkar. Detta gillade inte Claes Holmström, som efter en tunnel på SuS kapten grundlurade det röda mittmittfältet med en trampsulfint, avancerade framåt mot straffområdet, vred kroppen som om han skulle lägga ut bollen på kanten, men passade istället en djupledslöpande Pippo mellan mitt- och ytterback. Pippo gjorde ensam med målvakten som vanligt inget misstag, utan 3-1 var ett faktum. Nu var i alla fall SuS ett slaget lag, och trots att Jannis hade sällan skådad lekstuga på kanten i slutet stannade resultatet vid det.

En bra match, utan att nå några himmelska höjder. Men vi jobbade tillsammans, gjorde tre fina mål och bortsett från min tavla var det stabilt där bak. Kim gjorde sin bästa match på länge, och borde ha nätat. Jannis var som sagt minst sagt svårstoppad på kanten i andra och hela backlinjen var tät och samspelt. De tre som jag tycker sticker ut mest den här matchen är ändå Claes H, Micke och Pippo. Tre mål räcker inte för att utan vidare utses till Matchens Lirare, men hans stenhårda jobb utan boll i 90 minuter tillsammans med målen ger honom utmärkelsen denna gång. Men Mickes och Claes spel och stundtals dominans på mittmitt var väldigt härlig att se.

Nu väntar de två topplagen. I våras resulterade mötena med dem i noll poäng och 2-12 i målskillnad. Ska vi vända på det nu? :-)

Vi går för tre poäng mot NSK. Om vi lyckas eller inte står skrivet i stjärnorna, men jag kräver av alla att vi gör allt för att lyckas i 90 minuter.

/René Higuita