Matchrapport: Oranje - Stockholm Snipers 1-0 (0-0)

Dags för höstens andra match, denna gång mot ett Snipers som enligt egen utsago hade "den bästa truppen någonsin". Vi hade fortfarande Grodan, Hille och Jannis borta, men kunde ändå mönstra en stark trupp på 16 man.

Vi hade vunnit vårmötet med 6-0, men Snipers hade nu förlorat med bara 0-2 mot Norrtull i omgången innan och med en historiskt stark trupp var det inte läge för underskattning. Trodde vi ... Men så fort matchen började kändes det som att det mer var krossen i våras som låg i bakhuvudet. Vi gick in halvhjärtat i situationerna, rörde oss inte mer än absolut nödvändigt och det var i princip knäpptyst på planen. Vi hade bestämt oss för att hålla en hög press, men istället var det ett långt mer viljestarkt Snipers som stod för den biten. Första tjugo minuterna präglades av oförmåga från vår sida och ett Snipers som skapade flera farliga chanser, dock höll avsluten (som tur var) inte samma klass som inställningen. Halvvägs in i halvleken börjar vi lyfta oss litegrann, och på ett fint och hårt inlägg från Adam är Pippo extremt nära att ge oss ledningen, först med en nick och sen när returen når honom liggande på marken.

Spelet är mer utjämnat nu, men vi har fortfarande massor mer att ge och i halvtid verkar hela laget vara överens om att det krävs åtskilligt mer i andra halvlek.

Och som så ofta förr verkar det behövas en halvtidspaus för att vi ska komma igång på allvar. Så fort andra halvlek börjar tar vi tag i taktpinnen och därmed matchen. Vi springer mer, går in tuffare, hjälper varandra mer och visar mycket mer vilja. Ett Snipers som får allt svårare att få tag på bollen börjar gå in hårdare och väldigt många sena dobbtacklingar (troligtvis delvis beroende på det våta gräset) stävjs alldeles för dåligt av domaren i våra ögon. Andreas, som har tagit på sig Hille-rollen för dagen, blir nedsparkad i parti och minut och lyckas få tre Snipers-spelare varnade (vilket ändå är i underkant).

Spelmässigt är det inte mer än okej, men inställningen och viljan att vinna matchen gör ändå att vi börjar skapa chanser en masse. Snipers blir tillbakatryckta och de flesta möjligheterna kommer på inlägg, skott utifrån, hörnor och returer. Jonathan blir dessutom berövad på en solklar straff, nästan komiskt då han mitt i en löpning mot den fria bollen några meter från mål stillastående trampar luft med tröjan utsträckt i ryggen ...

Då och då sticker Snipers upp i kontringar, och ibland känns det farligt, men Martin i mål avvärjer säkert de gånger det behövs. Chanskavalkaden fortsätter, men klockan börjar rinna mot sitt slut. Då kliver Pippo in i handlingen - han gör bort tre man på kanten och smeker en vänster från hörnet av straffområdet in i bortre kryss...ribban. Det hade varit årets mål, men tyvärr studsar bollen retfullt ner på fel sida mållinjen.

Oranjekrigarna sliter vidare och försöker på alla sätt att forcera in bollen, men med bara några minuter kvar börjar vi misströsta. Det har dock inte Kenneth gjort. Snipers ytterbackar har växlat kant för att få bukt med vindsnabbe Kenneth på högerkanten, något som Niclas har upptäckt och föreslår att vi byter kant på Kenneth. Sagt och gjort, och med fem minuter kvar slår Micke en fin cross-genomskärare ut till vänster. Minst en av våra anfallare är offside, men bollen går till Kenneth som har löpt ifrån sin bevakare, bryter in mot målvakten och med is i ådrorna behärskat chippar in bollen till höger om den utmärkta Snipers-målvakten. Årets utan tvekan skönaste mål, och kramkalaset blir därefter. Kenneth var dessutom tveksam till spel före start med en ond fot och hade tio minuter före målet blivit liggande med mörbultad axel vid staketet vid kortlinjen. Men han bet ihop och klev in igen, och det är vi glada för!

Dock, fem minuter kvar, och matchen var ingalunda över. Snipers har självklart inte gett upp, utan trycker framåt för en kvittering. De lyckas skapa ett par halvchanser innan det i matchens sista minut blir farligt, men Martin räddar snyggt och vaket. I matchens slutskede gör Micke en Henry nere vid hörnflaggan och fixar en hörna, som vi inte har så bråttom på - segern är ett faktum!

En rättvis seger till slut, med tanke på vår andra halvlek. Det hade dock kunnat sluta annorlunda, särskilt om Snipers fått in nån boll i första. Snipers gör sin bästa match mot oss hittills (av fyra), och om de kan spela såhär tufft, frejdigt och skickligt kan de bli en obehaglig överraskning för många lag, särskilt om avsluten slipas lite. Som jag skrev tidigare, tufft spel - men det är upp till domaren att avgöra och jag tror att det beror mer på rejäl inställning än på nån avsikt att spela fult.

I vårt fall är jag återigen väldigt nöjd med vår uppryckning i andra halvlek, men vi måste lära oss att matchen börjar i minut 1 och inte 46. Det är ändå många som sammantaget gör en bra insats. Backlinjen samt Martin i mål måste hyllas, vi har på de senaste nio matcherna släppt in tre mål, varav ett självmål. Det är rätt bra, särskilt med tanke på att vi släppte in 12 i de två första ... Både anfallare och mittfältare ska också ha beröm för avslutningen, och där tycker jag att Andreas sticker ut mest den här gången. Hundraprocentig inställning hela matchen, säkert passningsspel, fin teknik och vågar ge sig in i närkamperna hela tiden (vilket gjorde rejält ont flera gånger) - Matchens Lirare, helt enkelt.

Nu väntar ett farligt Storkyrkopojkarna på Stadshagen på lördag. 90 minuters propagandafotboll är beställt. :-)

/Mister