Matchrapport: BK Yardies - Oranje FK 2-4 (1-2)!

Dags för möte med BK Yardies, som vi förra gången slog med 10-0. Dock hade de matchen innan gjort en väldigt bra match mot Gärdet, så vi anade att de kunde vara en svårfjällad fisk om de hade sina bästa spelare med. Och just detta fick vi erfara denna fredag.

Vi ställde upp med ett starkt och brett lag, men trots detta kunde vi inte ta kommandot om matchen i inledningen. Det var en jämn matchbild, och under denna matchinledning kunde Yardies obehagligt nog ta ledningen. Yardies nummer 2 för dagen, en ENORM anfallare, som dessutom var ruskigt snabb, hamnade i löpduell med Emil. Emil låg jämsides med honom och som vi vet kan Emil flytta på de flesta. Men denna gång studsade han bara mot muskelberget, som ostörd fortsatte framåt mot Mattias i målet och enkelt lyfte in ettan. En tuff start, och en liten väckarklocka.

Efter detta fortsatte matchbilden vara jämn ett tag till. Vi hade lite svårt att få igång vårt spel, medan Yardies hade en ganska primitiv spelidé, men en spelidé som passade deras spelarmaterial väl. Mycket långt och rakt, gärna högt, på löpstarka och högresta offensiva pjäser. Vi skapade lite, men närmare än en nick i stolpen av Niels och en frispark i ribban av Emil kom vi inte inledningsvis.

Tur då att Yardies är ett givmilt gäng. De såg uppenbarligen hur vi försökte förgäves och var schyssta nog att knoppa in en hörna i eget mål, stolpe in. Eloge till Pippo (tror jag) som var där och störde så pass mycket att riktningen på hörnan blev ödesdiger, för de vitklädda.

1-1 kändes viktigt i den delen av matchen, då Yardies hade bud på 2-0 vid ett par tillfällen. Särskilt minns vi en trippelchans, där Eriknaldo räddade på mållinjen två gånger ...

Efter detta började vi ta över något mer spelmässigt, dock utan att man kan kalla det för nån slags dominans. Och Yardies kändes aldrig ofarliga när de ställde om med sina snabba stenblock där uppe. Därför var det väldigt skönt när Niels efter ett tag fixade en straff, en straff som Alexis säkert slog in. Matchbilden fortsatte sedan halvleken ut, och vi kunde gå till paus med en skön ledning.

Vi hade haft svårt att få igång spelet på Östermalms IP, men visste vad vi behövde förbättra för att lyfta oss en nivå. Det kändes ändå skönt att ha en ledning att gå på, och vi vet att vi alltid är starka i andra halvlek.

Andra halvlek blåstes igång, och vi var fast beslutna om att ta över den här matchen nu. Tyvärr verkade Yardies ofint nog ha samma plan, och de lyckades i inledningen att genomföra sin plan bättre. De var det starkare laget, och skapade en del farligheter, särskilt på hörnor och inlägg. Och det dröjde inte så länge innan detta även resulterade, 2-2 på en tilltrasslad situation inne i straffområdet.

Jag hade fortfarande gott hopp om att vinna, jag vet som sagt att vi brukar bli allt starkare ju längre matchen lider, men var knappast tillfreds med situationen just nu. Dock kunde vi efter detta börja ta över allt mer, och få igång vårt spel på ett annat sätt. Det är så skönt att se vår moral i dessa lägen nu, att istället för att hänga med huvudena så knyter vi nävarna och jobbar ännu hårdare. Så var det även denna gång, och backlinjen började kännas tät igen, mittfältet fick bollar att jobba med och kunde fördela dem på ett bättre sätt och offensivt började vi hota på allvar allt oftare. På topp slet Pippo och Jaime hårt, samtidigt som våra tre speedkulor Jannis, Robban och Niels gjorde livet allt svårare för de vitklädda försvararna. På högerkanten löpte Niels förbi gång på gång och slog in bollen, men det var ofta nån fot i vägen, eller Yardies för dagen väldigt duktiga målis.

Yardies stack fortfarande upp ibland, och alla frisparkar som slogs in i straffområdet kändes åtminstone inte ofarliga, men ju mer boll vi hade, desto tröttare blev de, och matchbilden var ändå som balsam för uppskruvade nerver även om resultatet fortfarande var oavgjort.

Med 15-20 minuter kvar hittade Niels in med en boll till Robban vid straffområdeslinjen. Robban väntade in en motståndarback, ryckte åt höger och borrade in bollen vid stolproten, bakom en chanslös målis: 3-2 - äntligen!!

Med en ledning i ryggen kändes allt bättre igen, och matchbilden fortsatte. Vi hade kommandot, men fortfarande utan att äga matchen helt. Yardies började visserligen bli trötta, men de hade knappast gett upp utan kunde skapa en del fortfarande. Dock inte så mycket mer än halvchanser, men ibland kan ju det räcka.

Men så kom det sköna 4-2-målet med 10 minuter kvar, då Robban slog in bollen mot mål, och när bollen, via Jannis, studsade ut i straffområdet kom Niels och bombade in bollen i nätet, via ribban! Men ... tydligen hade domaren hittat en offside på Jannis i situationen. Det kändes tveksamt, men utan repriser kan vi ju inte säga med säkerhet att det var fel. Synd på ett fint mål!

När matchuret började närma sig 90 kändes det nästan mer nervöst, när den för tabellen så viktiga vinsten var nära, men där vi bara hade ett måls försprång. Men då slet sig Jannis loss (igen) och serverade Robban till vänster utanför straffområdet. Robban gick förbi en back, drog målvakten och rullade in 4-2 ur dålig vinkel. Så jävla skönt, och då kände vi att matchen verkligen var vunnen.

Tre blytunga poäng, och Yardies bjöd på riktigt tufft motstånd denna gång. Vi kom aldrig riktigt upp i den nivå vi kan spelmässigt, men vi har i år visat att vi även kan slita oss till segrar när det krävs. Vilket det gjorde denna gång. Förutom sommarförstärkta Cassi var detta det klart bästa motstånd vi har mött i år, detta trots förlustmatchen mot Stockholmsatleterna i våras. :-) Yardies kan nog bli ett obehagligt motstånd för övriga lag i höst om de mönstrar samma manskap framöver.

Det var inte så många som nådde upp till en fantastisk nivå, utan detta var en match där nästan alla var bra. Dock stack några ut, framförallt i andra halvlek, och stjärnorna fördelas på följande sätt:

*** Robban. Börjar komma in i laget och spelet nu, och gjorde en ruskigt bra andra halvlek (och ingen dålig första heller). Att han dessutom gör två klassmål, som ger oss segern, försämrar knappast betyget.

** Niels. Knät verkar hålla, och efter en något mer försiktig första halvlek tog dansken för sig rejält i andra och hotade ständigt från sin högerkant. Han tvingades gå mållös från en Oranje-match för första gången, men ett bortdömt mål, en nick i stolpen, fixad straff och passning till 3-2 får väl ändå anses vara godkänt. :-)

* Kojak. Kojaks form efter sommaren har som sagt varit grym, och även denna match visar han sin klass. Rörlig, stark i närkamperna och med fin blick för spelet.

Jag vill också ge beröm till Ludde, denna gång på mitten, som varenda gång Yardies ställde om var hemma på rätt sida och gav understöd till backlinjen. Han fick inte ut lika mycket offensivt, men denna defensiva insats var guld värd idag!

Men oavsett om vissa får stjärnor och beröm eller inte var detta en riktig laginsats, precis på samma sätt som alla täta matcher i år har varit. Att laget jobbar hårt tillsammans, hjälper varandra och står enat i motvind och medvind är extremt viktigt, och en förutsättning för att vilka som än är hetast för dagen ska kunna fälla avgörandet. Det tycker jag är så roligt i år, att när nån som har varit stark en tidigare match har en lite sämre dag, då kliver alltid nån annan fram och visar framfötterna. Precis så ska det vara!

Nu har vi tagit sex poäng, och 17 plusmål, på de tidigare serieledarna Stockholmsatleterna på två helger - riktigt bra jobbat! Nu är det dock fyra tuffa matcher kvar innan vi kan summera säsongen 2014, och det gäller som sagt att ha fullt fokus i varje enskild match.

Härnäst väntar oberäkneliga Versatile, som har blandat högt och lågt i år. En spännande match, där vi hoppas på en ny stark laginsats.

Hup Oranje!

/Boss