Vi ställde upp med tio man:
Bud (mv)
Douglas
Adam
Björn
Mattias
Jannis
Jaime
Alexis
Hille
Robert
Oranje-Munsö (3-1): Oranje har ju en otrevlig vana att inleda turneringar uselt, ofta med storförluster. Det här blev ett visst trendbrott. Vi spelade inte jättebra, men efter två snygga anfall (Hilles insats vid första var grym!) kunde Jaime två gånger slå in bollen, ensam framför öppet mål. Vi hade kontroll på matchen, men när Munsö gjorde 1-2 blev det lite liv i matchen igen. Vi kunde dock sätta spiken i kistan och ta tre sköna premiärpoäng.
Oranje-IBA (2-0): Här mötte vi ett mycket bättre lag, men vi spelade också mycket bättre. De duktiga motståndarna tilläts ha en del boll, och skapade i ärlighetens namn en del chanser, men efter att Adam satt 1-0 och Robert efter en soloräd dunkade in bollen via båda stolparna till 2-0 var segern säker.
Oranje-Tre Laxar (2-2): En match som liknade den tidigare. Vi mötte ett bra lag, men låg ganska lågt och hade ändå skaplig koll. Vi gjorde också 1-0, men efter två mål i samma byte från laxarna kändes allt mycket sämre. Vi lyckades kvittera genom fint samspel mellan Adam och Jannis, men det blev hönsgård de sista minuterna av matchen och när domaren till slut blåste av matchen kändes det verkligen som en vunnen poäng mer än två förlorade.
Oranje-Gazoliners Blå (3-0): Efter lite omkastningar i gruppindelningen fick vi ett av arrangörernas lag här. Här var det aldrig nåt snack, utan vi kontrollerade matchen från början till slut och tog en kassaskåpssäker 3-0-seger.
Oranje-Pobeda (1-2): Inför sista gruppspelsmatchen var vi redan klara gruppsegrare, och skulle möta ett lag som redan var utslagna. Det skulle kunna bli en klassisk "motivation slår klass", men faktum är att detta ryska lag faktiskt var rätt bra. Att vi sen gjorde en rätt blek insats, efter att redan ha siktet inställt på semifinalen och efter att ha vilat rätt länge, bidrog bara till att de rödklädda kunde ta enda segern mot Oranje denna dag. Fin tåpaj i bortre gaveln av Alexis i alla fall.
Semifinal, Oranje-Ragazzi (3-0): I semifinalen mötte vi tvåan från den andra gruppen och vi väntade oss riktigt starkt motstånd, men sanningen är att vi fick det rakt motsatta. De unga killarna var lite för valpiga och vi kunde ganska lätt styra och ställa som vi ville. 3-0 speglar matchen rätt väl, och Ragazzi skapade egentligen bara en chans, ett friläge som jag kunde rädda. Men vi gjorde en riktigt bra match - taktiskt slipad, fokuserad och effektiv.
Final, Oranje-Åkeshov (2-0): I final mötte vi ett lag som vi har mött många gånger i olika sammanhang den sista tiden - Åkeshov. Den här gången hade de gått igenom gruppspelet med fem segrar och vann ju även semifinalen (om än efter straffar) mot Tre Laxar. Så det var ett obesegrat gäng, fulla av självförtroende, som vi mötte i finalen. Men nu gjorde vi kanske turneringens bästa insats, i alla fall taktiskt. Vi lät dem ha bollen på egen planhalva, men när de kom in på vår låg vi allt som oftast rätt i försvaret, och de skapade inte så mycket. Vi gjorde 1-0 genom Douglas ganska tidigt och sen hade vi hyfsad kontroll. När vi sen gjorde 2-0 sent i matchen var det hela avgjort och Oranje kunde få sin första buckla på fyra år!
Hup Oranje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar