Matchrapport: Åkeshov - Oranje 4-2 (2-0)

Dags för årets första toppmöte i serien, mellan två lag som siktar på toppen i år. Åkeshov hade visat riktigt bra form inför mötet och Oranje hade klarat av de två hindren innan på ett tillfredsställande, men inte bländande, sätt. Nyckeln till seger i denna match låg i om vi kunde stoppa Åkeshovs vägvinnande och snabba passningsspel. Det kunde vi...i delar av matchen. Göteborgs-Mathias och Andreas tvingades lämna sena återbud, vilket medförde att Moisés testade sitt tidigare skadade lår (och förvärrade skadan) samt att Martin Fröberg fick kliva ner på backen, en väldigt ovan position för honom.

Vi talade mycket före matchstart om hur vi skulle spela, men när väl domaren blåste i pipan verkade han samtidigt blåsa bort allt vi hade pratat om. Virrigt, splittrat och lite krampaktigt kan beskriva vår inledning av matchen, och Åkeshov tackade för taktpinnen och passade samtidigt på att göra ettan. Martin gör en mycket fin räddning i målet, men på returen står två Oranje-backar och tittar när en ÅIF-forward kan lägga in bollen i tomt mål. ÅIF fortsätter att ha kommandot och spelar ett fint, flödande passningsspel, med mycket spel ut mot kanterna. De skapar en del chanser, men på de som blir riktigt farliga är Martin stabil. Efter ungefär halva första halvlek börjar vi dock äntligen komma igång och jobbar mer som ett lag, kliver in ordentligt i närkamperna och lyckas även hålla i bollen emellanåt. Åkeshov blir nu rejält störda och nu är vi plötsligt det hetare laget. Åkeshov är ändå ständigt farliga, men deras offensiva räder är lätträknade under denna period. Mot slutet av halvleken jämnas spelet ut igen, och då passar Åkeshov på att göra tvåan när en annars duktig Martin F tog ett felbeslut och friställde två ÅIF-forwards med Martin i målet. Han var givetvis chanslös och vi fick gå till halvtidsvila med ett tvåmålsunderläge.

Vi kände att Åkeshov var riktigt bra, men vi hade bjudit dem på målen de hade gjort och vi hade visat att vi kunde störa dem rejält om vi bara spelade som vi skulle. Vi hade skapat en del chanser, mest på fasta situationer, och vi var överens om att ta fasta på spelet i mitten av halvleken.

Andra halvlek började mycket bättre än den första, och spelet var jämnt. Åkeshov med sitt nätta och fartfyllda passningsspel och vi med mer tyngd, vilja och kraft. Nu visade vi att vi ville göra ett allvarligt försök att vända matchen. Och det dröjde inte så länge innan vi fick utdelning. Pippo var urstark i duell med deras mittback, och trots att han borde ha fått frispark två gånger om innan höll han sig på benen och kunde forcera in en reducering mellan benen på målvakten, hårt uppvaktad av mittbacken. Mycket skönt, och nu hade vi vind i seglen igen. Matchbilden fortsatte. Åkeshov var fortsatt farliga och skapade en del farliga chanser med sin fart och sina inspel från kanten, men antingen var ingen rödklädd dit bollen kom eller så räddade Martin. Vi skapade fortsatt en del, men inte riktigt lika klara chanser. Men med 7-8 minuter kvar kom ett väldigt jobbigt 3-1-mål. Adam sparkade hål i luften och Hovet fick en gratischans som man utnyttjade. Väldigt tungt då vi gick för kvittering, men det fanns ändå tid kvar. Och nästan direkt gjorde vi 2-3. Adam slog en fin frispark på bortre och vem dök upp där om inte Pippo? 2-3 och nu var Åkeshov i gungning igen. Dock inte mer än att de ganska omgående kunde släcka vårt hopp med ett 4-2-mål, och denna gång behövde de ingen hjälp från oss, utan gjorde ett fint mål med snabb löpning längs kanten och fint inspel framför mål.

Sammantaget var det ändå vår bästa match i seriespelet, men det beror troligen mycket på att motståndet var mycket bättre än tidigare. Dock är vi för tama i början av matchen, och hamnar därför i ett underläge som varar matchen ut. I 2/3 av matchen är det en jämn tillställning, men i den sista tredjedelen är Åkeshov klart bättre. I höst ska vi se till att radera ut den tredjedelen och, med hjälp av några av de typ 13 man vi har på skadelistan, se till att höja oss även i övrigt. Hovet förtjänade segern i den här matchen, både chansmässigt och spelmässigt, men vi kände ändå att vi var med i hela matchen, och hade vi fått in ett mål antingen vid 1-2 eller 2-3 hade det kunnat bli riktigt nervöst hos rödskjortorna. En välförtjänt serieledning för det unga laget, men vänta er hårdare motstånd i höst, grabbar! :-)

Det var flera som gjorde en bra match, men framförallt tycker jag att Jannis, Micke och Pippo stod ut denna gång. Jannis var galet taggad och snabb i första, men mattades lite i andra. Ändå underbart att se att revbenet verkar hålla nu och att han är tillbaka. Hoppas bara att känningen från träningen igår inte är nåt allvarligt ... Matchens Lirare blir ändå Pippo, som förutom sina två mål sliter som ett djur på topp och har väldigt få mindre lyckade ingripanden på hela matchen.

Men en eloge till hela laget för inställningen i andra halvlek, skönt att se att vi vägrar att vika ner oss även när det blåser emot. Trist dock med två nya skador, Moisés tidigare nämnda lår och Kims finger, som nu verkar hålla honom borta från spel våren ut.

Nu väntar ännu ett riktigt bra lag i Cassi, som hittills har tagit tre segrar. All in på lördag, krigare!

/Il Bisone