Matchrapport: Oranje - Storkyrkopojkarna 3-1 (3-1)

Dags för ännu en söndagsmatch, en match som hade lite semesterstämning över sig efter långhelgen, och det var en match som kändes lite som första höstmatchen. Ingen dålig inställning, men det såg lite rostigt och ojämnt ut.

Hur som helst, vi mönstrade 16 man - 15 plus en revbensskadad Jannis, som var med som bonusspelare. Storkyrkopojkarna var 14 man.

Oranje, för dagen iklädda våra oftast vinstgivande svarta tröjor, inledde skapligt, men lite virrigt och lite stillastående. Efter en liten stund började vi ta över spelet lite, men då kom en riktig kalldusch i form av ett SP-mål, där vi genom en felträff friställer SP:s forward helt mot Martin, 6-7 meter från mål. Martin är trots det väldigt nära att ta bollen, men han kan inte hindra den från att rulla in i bortre gaveln.

0-1, men fortfarande löjligt gott om tid och vi hade börjat komma igång. SP spelar ungefär som väntat. När vi ger dem tid är de duktiga med bollen och har låg felprocent i passningspelet. När de får läge slår de gärna inlägg och frisparkar mot långa och farliga huvudspelare. Dock, när vi får igång passningsspelet och tvingar dem att jaga boll över lite större ytor, är de mycket mer sårbara. Nu börjar vi få igång det spelet något mer, och i en fin spelvändning friställer Jonathan Pippo, som inte gör nåt misstag utan med vänsterdojan dunkar in bollen strax under nättaket. Skönt med en snabb kvittering, och förhoppningsvis det första av flera mål. Men strax efteråt får SP en ganska billig straff när Martin boxar ut bollen på Jonkers hand, som är limmad mot kroppen. Det gör dock inte så mycket, eftersom SP:s straffläggare gör en Baggio och faktiskt inte är ens särskilt nära att träffa mål.

Dags för Pippo igen. Jag var före matchen helt övertygad om att Pippo skulle göra hattrick idag, så att han skulle göra även nästa kändes logiskt. :-) Patrick tar en fin löpning ner mot högra hörnflaggan och får bollen av nån som jag inte minns. Patrick driver inåt och slår en hård och låg boll in framför mål, där Pippo med vilja forcerar in 2-1. Oerhört skönt, och nu började vi även spela lite bättre. Och det dröjde inte länge innan Pippo återgäldar tjänsten från 1-1-målet och ger Jonathan ganska fritt läge till höger vid straffområdesgränsen. Skottfint för att få bort sista backen och en fin vänsterfot i mål, via första stolpen. Otagbart och snyggt.

Halvtid, och en resultatmässigt väldigt bra halvlek. Spelmässigt hade vi börjat komma upp på en bättre nivå och var det bättre laget, men vi dominerade inte. Vi var dock alla överens om att om vi bara höll igång passningsspelet skulle vi öka ledningen mot de redan då trötta korgossarna.

Detta tycktes vi dock ha glömt när domaren blåste igång andra halvlek. Vi blev återigen lite stillastående, gav de gulklädda alldeles för mycket tid med bollen och spelade alldeles för mycket långt, ofta i trängda lägen. Ingen direkt dålig inställning, men lite bekvämt och okoncentrerat. Spelmässigt var det lite som i slutet av första, fast med ombytta roller - Storkyrkopojkarna dominerade inte, men vi lät dem vara det bättre laget, och framförallt det farligare laget. Som tur var började nu Martins räddningskavalkad. Förutom en rad grymma utrusningar och räddningar både högt och lågt minns vi framförallt två prestationer: 1. Räddningen på en nick i krysset, där de flesta målvakter inte hade varit på bollen, men där Martin närmast telepatiskt rör sig smidigt bort mot krysset och kan plocka ner bollen nästan odramatiskt.
2. Dubbelräddningen där han först räddar utsträckt vid bortre stolpen, men där returen går till en friställd guling som slår bollen bakom ryggen på Martin när han är på väg åt andra hållet. Jag vet fortfarande knappt hur det gick till, men på nåt sätt vrider han sig och räddar med "fel hand". Inte exakt så här, men ungefär samma klass på räddningen: http://www.youtube.com/watch?v=I_xHLDrmSKc

Andra halvlek ser ut ungefär så här. Vi har en del chanser, men SP har fler och farligare, och spelmässigt är det ganska jämnt. Vi har en del sekvenser när vi spelar bra, men det känns som att vi aldrig kommer upp på den nivå vi vill. Men det var samma sak när vi vann serien för två år sen, vi tappade bara åtta poäng på hela säsongen och fem av dem var mot SP. De gör oss tydligen dåliga. Jag vet inte om det beror på att vi hamnar i deras lite sävliga speltempo, men till höstreturen ska vi kunna bemästra det.

Men som sagt, tre poäng - väldigt skönt. Och eftersom SP aldrig får in ett 2-3-mål känns vi aldrig riktigt hotade. Men det hade kunnat sluta annorlunda med lite otur eller en sämre målis. Jag tycker inte att vår seger är orättvis, trots allt, men jag kan förstå om SP kanske inte håller med fullt ut. Men vi gör ändå en okej match, ingen faller ur ramen och ingen gör en underkänd insats. De som utmärker sig mest är förstås nämnde Martin i mål, Pippo med 2+1 i matchen samt Hille, som visar vägen med ruskig inställning hela matchen (kanske var det bindeln som inspirerade honom?) och många bollvinster och fint spel. Jag vill ge Matchens Lirare-utmärkelsen till Hille, men det GÅR ju inte att bortse från Martins insats, så denna gång får de dela på äran.

Härnäst möter vi Snipers, som kanske är på gång efter sin första vinst för året, och detta redan på onsdag. Mot tre nya poäng!

/Boss