Seger i miniturneringen En En Bro För Myckers För Mycket Cup!

En mycket skön start på året, Oranje-vänner!

Igår, 20/1, spelade vi som ni kanske vet en miniturnering där vi mötte våra gamla antagonister En Bro Förmyckers och deras nystartade och semisatsande EBF Futsal (där jag, Adam och Hille normalt är med). EBF Futsal var storfavoriter, dels med tanke på individuell skicklighet och dels med tanke på att man tränar tillsammans 1-2 gånger i veckan och är med i StFF:s futsalserie.

Turneringen inleddes med en programenlig seger för EBF Futsal mot EBF Fotboll med 6-1. Sedan var det dags för EBF Futsal att ta sig an för dagen svartklädda Oranje. Vi mönstrade en stark trupp:
Målvakt - Bud
Backar - Martin W, Adam, Jannis, Micke (nyförvärv)
Forwards - Hille, Pippo, Calle, Gunnar, Gustav

Redan tidigt märktes det att vi ville vinna och spelade precis som jag vill att vi ska spela i kommande turneringar och även utomhus - aggressivt, fokuserat, lojalt och lågt försvarsspel men ändå hyfsat säkra och kyliga med bollen när vi erövrade den. EBF Futsal tilläts ha bollen mest, men trots det kom de till få chanser. Vi hade mindre boll (alltså inte storleksmässigt), men tvingade ändå EBFF:s målvakt Uffe till flera fina räddningar. Tills Hille efter en pass av Adam forcerade fram längs vänsterkanten och dunkade in ettan.

Matchbilden fortsatte på samma sätt, Oranje med lågt försvarsspel och ett EBFF som inte riktigt kom nån vart. När sen Pippo med mycket vilja tryckte in 2-0 från nära håll efter en fin pass av Jannis kändes segern nära. Resultatet stod sig matchen ut och undertecknad fick hålla nollan, trots bara en handfull räddningar av varierande svårighet. En minnesbild från matchen är också nye Mickes sköna och iskalla aktioner nere vid egen kortlinje, där han med motståndare hängande över ryggen står med bollen under sulan och väntar tills det är läge att ta sig ur trafiken på ett snyggt sätt. Lite hjärtat i halsgropen ibland, men bolltrygghet välkomnas!

Härnäst väntade EBF Fotboll, och nu kändes det lite som att vi tog ut segern i förskott. Vi spelade på samma sätt och lät EBF ha mest boll och första halvan av matchen spelade vi inte bländande, men ändå rätt kontrollerat. När Pippo sen gjorde 1-0 på friläge, snygg dragning av målvakten och sen en vänster ur nästan ingen vinkel alls var vi nog helt säkra på att vinna, för då tilläts EBF ta över matchen och skapa mycket chanser. 1-1 kom på en mycket billigt dömd straff (fan för dig, Jocke...) och 1-2 kom strax efteråt när jag och Jannis hade lite dålig kommunikation och EBF:s forward tilläts via en halvträff på volley göra ett billigt mål. Dock spelade EBF Fotboll just fotboll och turneringsreglerna var futsal, där man efter fem frisparkar får långstraffar för varje ytterligare förseelse. EBF:s längsta hetsporre orsakade frispark på frispark och till slut fick vi en långstraff (från 10 meter) som Adam säkert klippte in - 2-2! Adam var även siste Oranje-spelare på 3-2 kort efteråt, när Patric på Adams långboll snyggt lobbnickade bollen över Mattias. Vi höll tiden ut och tog en skön, men onödigt spännande, seger.

Final väntade nu mot EBF Futsal. Frågan var om vi var lite nöjda nu, och kanske även trötta efter två raka matcher före finalen. Det verkade dock inte så, utan vi började precis som i första matchen. EBFF skapade något mer denna matchinledning, men återigen stack vi upp då och då med farliga chanser. Skillnaden denna gång var att EBFF fick första målet, genom en fin tåpaj i bortre krysset av Ludde, som jag bara kunde på fingertopparna på.

Men vi har ju Pippo. Han har knappt rört en boll på över ett år, men han gjorde sitt tredje mål i turneringen på ett liknande sätt som i matchen innan, med en mycket vacker vänster vid bortre stolproten ur dålig vinkel. Vi fortsatte spela disciplinerat och 2-1 kom på hörna där Gunnar efter lite studsar fick bollen nära mål och tryckte in tvåan. Det gav honom mersmak och han gjorde strax efteråt 3-1 från nära håll på en patenterad Gunnar-klack. Slutresultatet skrevs sen till 4-1 efter att Jannis efter en grym räd avslutat vackert och behärskat i närmsta hörnet.

Sammanfattningsvis - jätteskönt att vi visar vilja, lagspel och kyla med bollen. Det är så här vi ska spela. Och som vi märkte, när vi har viljan och jobbar tillsammans är vi bra! Den matchen vi lojade lite var vi mycket sämre.

Pippo vann skytteligatiteln och Jannis utsågs välförtjänt till bäste spelare i vårt lag, men alla gjorde en riktigt bra insats. Kul som sagt att se Pippo så het redan nu, efter att ha varit borta så länge. Micke gjorde en storartad och mycket lovande debut i Oranje, Martin såg piggare ut än på länge med ljumskproblemen på väg bort och stängde mycket på backen. Hille var ett monster som vanligt. Ingen kunde ta bollen ifrån honom, varken med våld eller teknik. Adam är ju numera inomhuskung och låg bakom de flesta målen och spelade säkert turneringen igenom. Gunnar slet föredömligt och avgjorde finalen med sina två mål, Calle jobbade, visade sig bra, fördelade bra och Gustav visade att han kan mer än att stå i mål med fin rörlighet och bra och kontrollerat passningsspel. Och jag var tillräckligt bra för att vi skulle vinna. :-)

Nu väntar Gaz-cupen nästa helg, där hoppas jag att vi kan spela minst lika bra!

/Zenga